Planerade för en långkväll i skogen. Väl där ville Simon inte kliva ur bilen. Eftersom han i vanliga fall älskar skogsmys så var det inget att diskutera - han är förkyld och jättetrött, klart jag måste lyssna på honom. Han fick fika lite i bilen och lyssna på Bamse medan jag och vovvarna hade en ordentligt förkortad träning.

1. Fika. Sitta på en pall och dricka kaffe. Passivitetsträning för Vilda. Daisy behöver inte träna - fika är hennes paradgren!  :0)

2. Upplet. Vallade en korridor, ca 10 meter bred, 40 meter djup. Gick ut med tre prylar och testade att släppa Vilda. Hon fattade ingenting, sprang ett varv och kom tillbaks. Jag band upp Vilda och skickade Daisy på två av föremålen. Sedan gick jag ut igen, gav Vilda lite mer synretning men lade ut alla sakerna på rejält djup. Nu var hon klockren! Eller ja, hon sprang föbi mig i 180 knyck med prylen, men för övrigt var hon klockren!     Mutade in henne med godis, gick finfint. Skickade Daisy ett par gånger till. Gjorde om samma procedur, lade ut tre saker, lät Vilda hämta först. Hon sprang ut i full fart, hade näsan fint påkopplad och störtade in med prylen. Daisy fick plocka de övriga två. Sista repetitionen, nu blev jag modig. Skickade Vilda, hon kom in med ett föremål, jag mutade/matade och sedan skickade jag henne igen! Döm om min förvåning när hon sprang raka vägen ut och kom in med föremål nummer två!!!   

Momentet uppbindning, som blev tränat automatiskt gick väl rätt hyggligt. Eftersom Daisy sitter som en staty så tror jag att det smittar rätt bra på Vilda, även om hon till en början är lite styrig. Dessutom small det rejält några gånger. Vilda hoppade till, kikade på tant Daisy, konstaterade att det tydligen inte var någonting farligt och släppte det direkt.

3. Spår. Lade ett ca 100 meter långt spår med en 90-graders vinkel, liggtid 45 minuter. Vilda spårade fokuserat och fint. Inga problem i vinkeln. Attackerade spårslutet direkt! Hon är så rolig, älskar sina spårpinnar, hoppar, leker kastar med dem när hon hittat...

Sammanfattningsvis en jättelyckad träningskväll. Mest fascinerad är jag av att hundarna lär sig så otroligt mycket av att titta på varandra. Utan Daisy hade Vilda och jag inte varit någonstans i träningen, nu känns det som att hon kan massor.

Lägger ut några suddiga bilder, min kamera och jag är inte överens om vad kort slutartid är för något... *suck* Men man ser lite av farten och glädjen i dem i alla fall! Och en gång stod hon still i flera sekunder, så jag har faktiskt en skarp bild också!!