Upplet + spår i går.

Vilda var jätteduktig på uppletet. Jag var väl inte lika exemplarisk som jag hade tänkt, men rätt hyggligt blev det. Daisy gjorde som vanligt tre klockrena skick - är grymt imponerad av att hon håller i så fint trots att jag "fusktränar" henne. Dessutom är hon väldigt duktig på att sitta lugnt medan Vilda letar, om jag bara kommer ihåg att sticka åt henne en godbit ibland...

Spårade gjorde hon fint, kort förarspår med lång pinne (riktigt spårslut) som satt fastknuten i en tall. Det var en succé! Jisses vad hon kampade för att få loss den! Jag hade valt en klen liten gren som jag trodde skulle gå av, men den sega rackaren höll. Till slut smög jag dit och bröt av den så hon triumferande fick springa iväg med sitt byte! Det blev extra lyckat, för när hon sprang runt i skogen så fastnade grenen då och då i terrängen och hon fick kämpa ytterligare lite för att få loss pinnen!

Nu är det -9, snö på backen och Vilda har blivit mer valptränad än de flesta. Nu ska hon och Daisy få en lång och välbehövlig träningsvila. Nå - lite lydnadsduttande, inomhusapporterande och annat blir det säkert, men i stort sett räknar jag med träningspaus. Tycker Vilda håller på att förvandlas från valp till unghund, och det händer mycket i hjärnan på henne. Vill inte stöka runt för mycket.

Stor risk att bloggen blir tom en månad eller två, hoppas ni hittar tillbaka sedan!

Ha det gott!

/Anna

Spår & upplet på schemat. Kom ut vid femtiden, vilket innebar att vi hade såväl snö som månsken på vår träning!

Uppletet blev en katastrof inlärningsmässigt. Pucko-matte använde tre helt nya föremål, som dessutom var lite kluriga i materialet (typ barnplånbok i plast, när jag tidigare i princip bara lagt ut gosedjur). För att göra det ännu svårare kom jag på att nu när jag hade nya grejer så kunde jag ju passa på att låta någon annan lägga ut dem, de var ju inte "förstörda" med matte-vittring. För att förvärra hjärnsläppet ytterligare så fick inte vilda någon retning heller. Fullkomligt kalasbra övning om hon varit två år och duktig på upplet... Nu var den bara idiotisk. Lillpluttan var dock enormt duktig , jobbade sig direkt ut i hela rutan, hittade en plånbok, tänkte ta den men blev tveksam och kom in tom. Hittade så småningom även plånbok nummer två, plockade med den och apporterade med stöd från mig. För att försöka "plåstra" det som inte blivit bra avslutade jag med synretning och två gosedjur, följde med henne ut på djupet för att hitta det ena.

Tja, kort och gott:

Nästa övning ska vara med retning, enkla föremål och stor chans att hitta direkt.

Spåret var ca 150 meter på blåsig äng. Klurigt med en kulle hon skulle över efter halva vägen. Hon spårade jättefint men missade slutpinnen. Jga är jättenöjd med hennes insats .

Sjuk son (= obefintlig nattsömn) och sent arbete två kvällar/nätter i rad - dåliga förutsättningar för hundträning! Ikväll blev det i alla fall 4-5 köksskick till target för att få tillbaka precisionen. Fungerade direkt när vi var inne, tempot lägre och den provisoriska tidinngen utbytt mot musmatta.

Gjorde också en ingångsövning, några steg fot, ett par lägganden (som var snäppet långsammare än normalt) och lite stå (modell utställnings-stå).

Avrundade med kloklippning och borstning.

Plan de närmsta dagarna: sova ut... Om tid går att skrapa fram blir det nog lite skog, även om det är kallt och ruggigt.

Glömde gratta lilla iller-prinsessan på femmånadersdagen igår!

I dag: Ännu en fin höstdag! Fortfarande mycket att göra, men vi planerade för en promenad & fika vid "den andra" hundklubben, kennelklubben. Farmor, Simon och sambon var med. Väl där insåg vi att vi missat på tiden och att fiket var på väg att stänga. Alla hundar hade åkt därifrån, så den sociala träningen uteblev. Nå, jag gick ut ett spår i stället. Ca 150 meter, förarspår, väldigt knölig terräng. Tanken var att det skulle vara trasslig terräng men väldigt enkelt för övrigt. Lyckades ändå få med en spetsvinkel, ca 45 grader men lite rundad i själva spetsen (skyller på en nedblåst tall som kom ivägen).

Sedan blev det en slät kopp kaffe, lite avkoppling för Vilda i klubbstugan, och sedan en lugn men tidsmässigt lång promenad för hela vår lilla flock efter en skogsbilväg.

Spåret blev helt annorlunda än jag tänkt mig! Vilda märkte inte alls av det jag tyckte var knölig terräng, men det gjorde jag! Vips var hon tio meter framför mig i linan. Jag hade fullt upp med att hålla koll på fötterna så spårandet, tja, det fick hon vackert sköta själv. Det var tydligen ett lysande upplägg! Spårningen gick galant, hon slog knappt alls, gick fint i spårkärnan och fixade till och med spetsvinkeln utan minsta tvekan. Visst kom hon ett par meter vid sidan av vid ett par tillfällen, men faktiskt inte mer än det. Duktig, duktig tjej! Hade lagt en lång pinne som spårslut,inte populärt alls. Hon markerade den och plockade upp den lite tafatt, men tyckte inte alls att den var lika rolig att kasta i luften och leka med som de små pinnarna. Jag kampade och kastade desto mer med den, och visst bjöd hon tillbaka. Men nästa gång ska jag allt binda fast slutet i något så hon får motstånd!

Sammanfattningvis är jag fortsatt imponerad av hennes spårnäsa och förmåga att arbeta koncentrerat trots högt tempo. En riktigt lovande liten valp!

Var - och kände mig - stressad i dag. För att inte riskera att göra ett halvdant träningspass pga tidsbrist och inre stress så valde vi att  i stället använda "hundtiden" till en lång, härlig promenad vid havet hela familjen. Tyvärr kommer jag inte helt överens med kameran (dags att skaffa ny?!) men några bilder blev det i alla fall!

Halv storm ute, bokat mysig Robinson-kväll hos pappa. Det blev m a o inget tränat. Nästan. Inne kör vi på med avlämningsövningar, det går raskt framåt. Vilda har slutat släppa prylar när jag stoppar näven i godisburken, hon håller duktigt i och lämnar av i handen. Någon enstaka gång misslyckas hon förstås, men tar då upp föremålet igen på ett uppmuntande apportkommando.

Dock börjar jag bli lite tveksam till min träningsmetod! I går hoppade hon upp på vardagsrumsbordet för att hämta ett par av sonens pyjamasbyxor och komma med till mig! *s* Söta lilla iller, om matte nu varit så dum att hon rensat golvet så får man väl lösa det själv! (Vildas egna leksaker brukar jag inte plocka av henne, så som "valuta" till godisautomaten funkar inte de sakerna. Det har hon lyckats lista ut. Smart tös.).

Har testat enstaka apporteringsövningar också. För det mesta fungerar de, men hon blir lätt lite för entusiastisk och börjar jonglera med föremålen i stället. Jag gillar principen att hon lugnt (nåja, med Vilda-mått mätt) spontanhämtar föremål som kanske kan ge godis i utbyte.

Planen för ikväll: Solen skiner, himlen är blå... Spår?!

Spårträning på egen hand. Sonen har återupptäckt badhuset, så nu släpar han dit pappa varenda dag i stället för att göra mig sällskap i skogen!

Spåret: Tja, jag fick hybris. Eller snarare, jag var så grymt nyfiken på vad lill-illern klarar, så jag lade ett svårt spår för att testa henne. Ca 300 meter, liggtiden i kortaste laget, 40-45 minuter, förarspår. Upptag (och ja, jag menar upptag, inte direktpåsläpp. Skick från ca 10 meters håll)  på helt taskigt underlag - tallbarrsmatta med ytterst sparsam annan växtlighet. Ca 50 meter i skogen, sedan övergång till ängsmark. En pinne mitt ute på ängen. Därefter fortsatt äng, men in genom ett område med gamla mjölke, så växtligheten och sannolikt vittringsförhållandena ändrade karaktär. Vidare över ett pmråde med ganska sank mark. In i skogen igen, korsade en skogsbilväg, pinne, lite barr/lingonrismark och så spårslut.

Hur det gick? Riktigt hyggligt. Upptaget fixade hon, hade svårt att bestämma riktning men löste det. Efter 25-30 meter var det tvärstopp. Någon vittring störde ut henne helt. Hon sniffade, sniffade, sniffade på ett område 10x10 meter. Först trodde jag att hon letade spåret, mne til slut insåg jag att det var någonting annat. Klev då fram en bit med henne och hon blev så glad när hon "råkade" vara på spåret igen! Iväg som en iller, slog lite i övergången till äng men klarade det fint, spårade riktigt bar på ängen. Plockade upp pinnen, lekte, fortsatte sedan spåra när jag avslutade leken (första gången hon haft pinne i spåret och fortsättning direkt. Jag hade satt en snitsel ca 10 meter längre fram i spåret så jag hade en påsläppspunkt om det skulle bli problem, men det blev det inte). Skiftena i vegetation klarade hon bra. Andra pinnen missade hon dock - tror jag. Hon sprang över den, jag plockade upp den - men det var medvind där, så jag kan ha varit lite för snabb. Tyvärr blev sista 20 metrarna väldigt vimsiga, det var tuff terräng med tallbarr och glest med lingonris, och skruttan var väl trött. Hon lyckades i alla fall vimsa så hon fick spårslutet i näsan. Jag hade lagt en tyghund där, fastknuten i en tall. Jisses, vilken fullträff det var! Hon kastade sig över vovven, högg fast rejält, kampade, drog och slet i den och blev alldeles överlycklig. Lite diskret pillade jag upp knuten och när den väl lossnade från trädet hade jag Sveriges malligaste pudelvalp som sprang ärevarv i skogen!!

Lärde sig Vilda något? Tja, ja, absolut. Att växla mellan olika vittringsbilder. Uthållighet. Återuppta spåret efter pinne.

Plan framöver: Återgå till lätta spår - det här var ett test, inte den nya träningsnivån!! (Fyller fem månader på lördag - ta det lugnt...) Tveksam till annat föremål än pinne i spåret. Rädd för att pinnarna mister sitt värde. Varva lite  - spår med bara en slutpinne (precis som hittills) och ibland använda lång spårslutspinne som jag knyter fast i träd. Det kan nog bli bra!

Passivitet: Fikat fungerade mycket bättre i dag. Jag var ensam, dvs mindre störning för Vilda. Satte mig på asfalt - ingenting att gräva i eller tugga på. Dessutom bestämde jag mig för att tugga på medhavt ben är ok, så hon fick ligga och gnaga medan jag tuggade bulle och sörplade kaffe. Kändes väldigt lagom. Hon varvade ner, var lugn och trevlig och vi slapp kriga.

Lydnad: Tränade "sitt stanna kvar". Först betede hon sig som om det var en total nyhet för henne! Jag plockade faktiskt fram lite ledarskap efter att ha satt tillbaks henne fem gånger... Då satt hon lugnt och fint i säkert ett par minuter (med regelbundna belöningar, jag brukar göra så. Vill gärna snabbt få upp tiden, men kan gå tillbaks var 10:e - 30:e sekund och ge en godbit, bekräfta med ett bra och sedan gå iväg igen. Fördelen är att hunden snabbt accepterar att det här är en sådan där tråkig övning som tar tid och går ner i varv!).

Miljöträning. Vi gick en vända på stan också. Vilda tycker att det är stökigt med barn/ungdomar som hoppar och tjoar, och allra jobbigast är det om de vill kasta sig över henne. I går kom det en kille springandes när han fick syn på Vilda, hennes svans åkte ner och jag laddade för att be honom låta henne hälsa först etc. Då frågar killen om han får ge henne en frolic, jag nickar, han ger henne godisen och kilar iväg! Bingo! Vilda blev alldeles paff! En sådan där stökig en som levererar godis utan att kräva umgänge - de kanske inte är så tokiga ändå, ungdomarna!

F ö känns hon som att hon lagt sin spökighet bakom sig, det är sällan hon reagerar på något på stan. Däremot gillar hon inte riktigt mörker, men med tanke på att vi har ett halvårs solbrist framför oss så lär hon hinna vänja sig...

I dag blev det mycket gjort.

1. Spårskogen. Med var Susanne, Nova & Vide.

Två spår till Vilda: Ett ängsspår i ganska kraftig vind, men medvind. Ca 75 meter, liggtid ca 1 timme 15 minuter. Inga vinklar.

Det andra var ett skogsspår som började i gles tallskog, fortsatte in i tät skog med ungtallar, mycket vitmossa som underlag.

Efter att spåren var utlagda fikade vi. Vilda var inte stilla en sekund. Hon tuggade på kottar, grävde, kikade på Susannes hundar etc. Till slut släppte jag henne. Det blev mindre stress för både henne och mig. Jag hade en ogenomtänkt tanke att träna henne på att ligga stilla bredvid mig helt passiv. Det blev en alldeles för svår uppgift med tanke på hennes förväntan samt störningar i form av andra hundar. Frustration för oss båda! Nu måste jag ta mig en rejäl funderare på hur "fikaträningen" ska gå till. Rimligen träna i lättare miljöer och lämna henne i bilen när vi är i skogen tills det fungerar bra i andra lägen? Bur bredvid mig vid skogsfika? Andra förslag? Idéer mottages tacksamt!

Spår ett gick finfint. Det syntes ganska bra var jag gått på ängen. Vilda låg antingen i spårkärnan eller slog en halvmeter åt bägge håll. Fokuserat och fint. Tog pinnen. Men det märks att den tappar mer och mer i värde ju roligare själva spåren blir!

Spår två var spännande. Väldigt slagigt i början, jag undrar varför? Trött eller för uppvarvad? Eller vinden? Fixade övergången i terräng fint och spårade väldigt sansat när hon kom in bland ungtallarna. Tog pinnen och bytte den mot godis. Snart dags att börja lägga pinnar i spåret och leksak som spårslut? Hm, tål att funderas på.

En kort lydnadssväng efter spåret. Ingång, sitt - stanna kvar, ligg, stå. Dessutom target. Utmanade Vilda ordentligt! Lade plattan fem meter framför Susanne och hennes hundar. Skickade sedan Vilda på ca 10 meters avstånd, rakt mot targetplattan, och där bakom hundarna. Men hon valde targetplattan utan att tveka. Blir imponerad av att denna energiska dam fokuserar så bra, och verkligen kan sålla bort störningar.

Sist av allt körde vi lite enkel hanteringsträning.

Och så lite lek, förstås...

Väl hemma blev det bad. Fick besök när det var dags att ta fram fönen, så det mesta blev självtork. Borstade och blåste så gott det gick när gästerna gått, det blev hyggligt men inte jättebra. Att sedan klippa med det halvdana underarbetet blev förstås sisådär. Är ju dessutom inte någon klippstjärna ens när förhållandena är bra! Tur att Vilda har en uppfödare också...   

Tycker i alla fall att tjejen är ruskigt söt! Dessutom välkroppad, bröstkorgen är rejäl! Tror inte hon kommer att få några problem med tvåkilos-apporten.

Avslutade kvällen med lite kamplek. Efter att ha lyft frågan på pudelforumet så har jag bestämt mig för att använda kamp som belöning även till Vilda. Hon svarade fint, och när vi lekt klart kom hon och lade sig i mitt knä och myste med leksaken!  Kändes väldigt bra.