I dag stod spår på schemat. Med tanke på att det dessutom var älgjaktspremiär så höll vi till i trygghet innanför stängslet på gamla F 15!

"Vi" var: Susanne med Vide & Nova, Camilla med sönerna Emil & Albin samt bc Spot, jag med Simon. På besök kom också Simons pappa, morfar & Febe!

Spår med Vilda: Hade planerat för ängsspår, men det blåste kraftigt när vi kom så jag hade förstånd att ändra mig. Lade ett 75 meter långt, nästan rakt (nå, hade en s-sväng som var rätt klurig, nästan som två 90-gradersvinklar efter varandra) förarspår i höggräset vid vägkanten. Lite annorlunda vegetation än Vilda är van. Medvind. Förarspår, liggtid cirka en timme. Efter spårslutet gick jag ut på asfalten och gjorde ett nytt spårupptag en bit bort! Tanken var att Vilda skulle få två spår efter varandra för att träna uthållighet, samtidigt som hon skulle få en rejäl sluthandling vid sin spårpinne.

När det väl var dags att gå spåret följde min pappa med och kikade! Det var roligt, samtidigt som min prestationsångest som alltid gjorde sig påmind. Vilda spårade som en prinsessa på första spåret! Låg näsa, hög intensitet. Vid s-svängen tappade hon för ett ögonblick, slog en ring, fick tag på spåret direkt och tuffade vidare. Elegant! Plockade pinnen, men för första gången så var hon ljummet intresserad och tänkte fortsätta spåra! Nu fick hon inte det utan vi lekte precis som vid ett vanligt spårslut. Och när hon väl insett att det var färdigspårat var hon lika taggad på pinnen som vanlitg. Dessvärre hade jag glömt att ta med godis, så det var allt lite svårt att få in henne med pinnen... Sedan gjorde jag ett misstag, tror att det berodde på att jag inte var ensam i spåret. Efter att ha tagit bort pinnen så ville jag att hon skulle få varva ner innan nästa påsläpp. Men tyvärr hade jag lite för bråttom (väntade kanske ett par minuter), så hon höll rätt högt tempo ut. Hade lagt detsom ett spårupptag, inga problem att ta det eller analysera riktning. Däremot gick hon lite slagigt i spåret. För högt i varv? Trött? Eller kanske bara en effekt av att hon nu hade sidovind och inte fin medvind?

Jag korsade en skogsväg och hade dragit med foten för att se övergången. Det löste hon med att trycka näsan ordentligt mot backen och faktiskt lyckas spåra sig över. Riktigt bra fokuserat!! Spåret var ca 100 meter och hon gick i stort sett klockrent. Roligt att notera var att jag vid ett par tillfällen trodde att vi skulle åt ett håll, och hon envist släpade mig i en helt annan (korrekt!)riktning! Hon är uppenbart inte förstörd ännu - jag är ju ibland rädd för att jag ska råka styra henne. Tog pinnen och körde fullt race med den.

Sammanfattning: Lyckad variant på ängsspår, lyckad premiär på två spår i rad, elegant förmåga att klara korsande skogsväg. Grymt duktig hund.

Mindre lyckat var min glömska (hallå, ha med godis när man tränar hund, hur svårt kan det vara..?), samt tendens till otålighet inför påsläpp två.

Daisy fick ett 400 meter långt förarspår som legat 1,5 timme. Spårade lugnt och fint, klarade ett flertal svårigheter i form av terrängskiften, korsande av lite större vägar etc. Missade dock en apport. Sessan spårade ovanligt sakta, jag undrar varför? Är det ovana - har ju mest kört upplet på sistone? Effekt av min lugnande träning - försöker ju att dämpa henne så jag ska kunna träna Vilda utan att hon går i taket? Eller - hjälp! - håller hon på att bli gammal?

Kändes sammanfattningsvis som en lyckad träning även om det var mycket vi planerat men inte hann med (platsliggning, budföring, hantering etc...), men det hade börjat skymma när vi åkte hem.

I dag skulle vi på utställning. Från den igenvuxna valpen skulle en vacker liten pudelflicka skulpteras fram. I går fick matte besök. Reservplan: kliva upp tidigt i morse, bada och klippa valp. Behöver inte åka förrän halv elva.

Verklighet: Kliva upp klockan sex en söndag morgon för att bada och klippa hund? Och åka på utställning? Nixelipix! Är man obotlig skogsmulle så är man... Utställning inställd!

I stället: avslut på valpkursen (som jag nästan missade, kom en timme för sent. Eftersom jag skulle vara på utställning i dag hade jag inte riktigt koll på tiden...)

Blev i alla fall en stunds korvgrillning i skogen (=passivitetsträning=bra!). Tränade också lite uppbindning. Fick visa vår cirkuskonst. Jag hade tänkt visa target, kom på att jag i brådskan glömt musmattan hemma... Testade med en tidning i stället och tänk, VildaHilda fixade det! Dessutom var det gott om störning, både korvgrillar och andra hundar. (Dock har hon börjat slarva, springer till target, men stämplar den inte med tassarna så noga längre. Dags att träna mer precision på korta avstånd!).

Sedan: Hem, snabbstäda lite, hämta Simon och sedan en ny tur till skogen. Nu med Elin och vackra silver-Freda som sällskap. Tack vare Elin blev det en hel del bilder tagna, så det blir en bildberättelse idag! (Tyvärr rakade jag nosen på Vilda efter träningen, synd, för jisses vilket fint ansikte hon har fått! Bilder kommer när hon dessutom är badad & klippt!).

1. Uppletande. Ingen Daisy med i dag, spännande att se vad Vilda fixar själv! 30-35 meter djup korridor, ca 5 meter bred. Simon följde med och gömde saker åt Vilda, vilket han gjorde riktigt bra. Det blir mer kreativa legor på det sättet! Vilda fick se vallningen.

Det var spännande att se hur lilltrollet skulle reagera på ett "vanligt" upplet. Men redan när jag riktade in henne hade hon fullt fokus ut mot rutan...  

...och sedan sköt hon iväg som en kanonkula!

Näsan påkopplad, och det tog inte lång stund innan hon var inne med första grejen. Trots att Simon varit klurig och gömt den mellan ett klippblock och en stor sten ("grottan" som syns i bakgrunden p åbilden), dvs vittringsspridningen kan inte ha varit särskilt stor.

Som vanligt är det inte helt lätt att få henne att lämna av första föremålet, men jag tar det med ro.

Förr eller senare kommer hon och vill byta mot godis!

Till skick två var jag nyfiken på hur hon skulle reagera. Ingen ny retning fick hon, utan jag tog bara undan föremålet, höll i henne så hon fick tid att ställa om även mentalt, och släppte. Först yrade hon lite runt oss. Sedan en lite längre lov. Så fick hon plötsligt eld i baken och kom på att hon inte hunnit kolla av hela rutan!

Två föremål fanns kvar, båda på ca 30 meters djup. Hon sprang rakt ut på djupet och det tog inte lång stund innan hon kom in med det ena.

Den här gången lämnade hon nästan direkt av i handen. Duktig tös! Simon har sin egen variant av träning iskogen - om mamma matar Vilda, så matar Simon mamma (med ett surt och härligt lingon - smaskens!).

Det kändes som ett helt perfekt skick. Hon fick själv komma på vad hon skulle göra, tog initiativet och arbetade sig ut på fullt djup utan stöd från mig, och fick direkt utdelning för det!   

Nu hade vi att föremål kvar i rutan. Jag ville inte riskera något med ett tredje skick, så vi gick alla tillsammans ut för att plocka in snitslar och hämta det sista föremålet. Vilda letade oavbrytet i hög fart och gjorde en sån där toksnygg inbromsning när hon fick vittring i näsan efter att ha galopperat förbi i 110 knyck. Tvärvände, hämtade, sprallade... Kom till slut in! Duktig, duktig tjej!!

Bilden: fullt ös och noll tassar i backen!

Sedan blev det bilvila för Vilda medan Freda spårade. Bra att få ner henne i varv. Hon är duktig, lugn, tyst och avslappnad i bilen.

Dagens spår var ca 150 meter, icke förarspår, okänd liggtid, cirka en timme..? Terrängen gles tallskog, klurigheten var att valpkursen spårat där ett par timmar tidigare så det var gott om lite äldre förledningsspår. Dessutom är marken lite speciell, torr och tallbarrig med en del lingonris.

Vilda jobbade jättefint. När vi korsade en stig for hon iväg först tio meter åt ena hållet, sedan lika långt åt andra hållet. Sedan visade hon tydligt att hon gjorde det av nyfikenhet, för hon tvärvände i full fart och rusade raka vägen på sitt eget spår igen... Sötnos!

Pinnen hittade hon, och var lika glad i som vanligt.

Sammanfattningsvis en supermysig dag med lyckad träning, fint väder, trevligt sällskap, glad unge, nöjd valp... Tror jag gjorde rätt som skippade utställningen!   

I dag hade vi besök av goda vänner från Stockholm. Tyvärr är Olivia svårt allergisk, även för pudlar. Men vi tillbringade en stor del av dagen ute och då fick Daisy (som är kontrollerbar!) följa med. Vilda var hos mormor. 

Hem efter jobbet, längtade ut i den fina höstkvällen. Sonen hade haft kompis hemma och var jättetrött. Desperat mamma mutade med att vi skulle ha fredagsmys i skogen och stannade på macken och köpte en godispåse...  

Lade ett riktigt roligt spår åt Vilda. Spårupptag ca 15 meter bort (motvind), gles tallskog. Ganska snabbt en övergång över skogsväg. Därefter "vanligt" spår i 30-40 meter, sedan terrängbyte till fält. 30-40 meter fält, sedan in i skogen igen för att avsluta med pinnen efter ca 20-25 meter. Alla metrar är vilt gissade, bryr mig inte om att stega hennes spår. Mattespår. Liggtiden kort, 30-40 min.

Under liggtiden tog vi en fika och promenad i jättarnas skog med sonen (men nu hade jättarna flyttat och tomtarna kommit dit i stället, informerade fyraåringen!   ) . Myyys! Hundarna studsade runt som kalvar på grönbete.

Därefter var jag förnuftig, åkte tillbaks till spåret men tog en 5-10 minuters passivitet med Vilda så hon hann varva ner ordentligt innan påsläpp. Gjorde sedan ett "riktigt" påsläpp från ca 15 meters håll (nå, nästan, vi gick tillsammans mot spåret till en början). Tack vare motvinden fick hon det i näsan ca fem meter ifrån och plockade det fint. Spårade galant, blev konfunderad när vi korsade vägen men löste det. Upptäckte en blå säck iskogen, blåste upp sig men bestämde sig på ett par sekunder att den inte var något att hetsa upp sig över och fortsatte spåra. Blev ytterligare fundersam när vi kom ut på ängen! Det blåste en del så hon började gå bredvid spåret. När jag bromsade henne lite sög hon fast i spårkärnan och gick där större delen av tiden. Återgångentill skog problemfri. Gjorde därefter en lov åt sidan, men ringade fint tillbaks till spåret. Spårslutet hade jaglagt nära en stig, där ett par med hund kom och gick precis innan vi tog spåret... Vilda blev distraherad, men höll ihop, fullföljde spåret och hittade sin pinne! Mindre intresserad än vanligt (ville nog spana in lite spännand edofter också!) men tog den och var lätt att uppmuntra till sin vanliga lek.

Jag var verkligen imponerad av att denna lilla skrutta klarade ett så svårt spår! Hon är en riktig liten spårtalang som är otroligt motiverad. Nu var hon också i helt rätt stämningsläge vid påsläppet.

Bra jobbat av oss båda!!

Daisy fick nöja sig med promenad.

Vildas storlek i dag: Ca 34 cm, vikt 5,8 kilo. Ålder: fem månader om en vecka.

Pga arbetet så blev det nästan ingen torsdagsträning. En pyttekortis på stan, där Vilda skällde ut två personer som var mycket misstänkta i hennes ögon, för övrigt glad och frejdig med rumpan i vädret (och nosen i backen - blä vad det är äckligt att plocka ut begagnade tuggummin ur en valpmun!).

Fick också vänta utanför affären när matte sprang in och gjorde en snabbhandling. Inte uppbunden, men väl hos en kompis hon inte känner så bra. Gick fint.

F ö hundlek med en vild border collie - 190 knyck och tro't eller ej, border collien blev trött först...   

Igår: stressad, men träningsmotiverad. Jag ska inte träna när jag är stressad!! Det blir lätt ogenomtänkt och fel.

Gjorde följande: kom ut i skogen, Vilda var en studsboll. Bestämde mig för att göra ett upplet. Vallade av en ruta ca 5x50 meter. Vilda fick se vallningen men inte att jag hade något föremål. Sedan fick hon första skicket. Hade lagt ut tre saker. Full fart ut, snurrade lite och kollade rutan men hittade sedan och kom in i full fart. Dock ej sista biten som hon brukar så vill hon gärna behålla första föremålet. I stort sett ignorerar jag och prasslar lite med godispåsen... Försöker vara noga med att inte belöna om hon släpper föremålet - hon ska helst ha det i munnen. Gick hyggligt. Skick två, Daisy. Stabilt och bra fart, sessan är så duktig på upplet. Ordning och reda på hundrana den här gången, ingen som smet iväg i den andras skick.

Skick tre, Vilda. Bara en pryl kvar, men jag tänkte att det blir bra att hon får en liten utmaning. Hon letade, kom in tom, visade god initiativförmåga genom att inte stanna kvar och blänga på mig utan bara kolla av läget och sedan sticka ut och fortsätta leta. Hade svårt att hitta. Testade då att bakspåra ett av vallningsspåren, ytterst noga doppade hon ner sin lilla pudelnäsa och - attans! - råkade det vara precis i närheten av föremålet så hon fick utdelning. Otur. Jag tycker att jag hade vallat rutan så noga jag kunde och kan inte se att jag hade kunnat förebygga det hela. Dessutom var det en fin motvind, så, tja, förutsättningarna var bra men det blev fel.

Misstag i övningen: Skulle inte ha börjat med upplet direkt, med en supertaggad Vilda. Övningen gick bra, men jag tänker stressförebyggande för framtiden. Måste lära mig att när man kommer till skogen tar vi det lugnt, gör något, tar det lugnt... Minimera uppletet och bara bjuda på det när hon är balanserad. (Å andra sidan så gör hon det jättefint nu, med högt tempo men ändå väl påkopplad näsa, så någonting har vi ju gjort rätt också *s*)

Spår: en klassiker - ca 100 meter, icke förarspår, liggtid drygt en halvtimme. Hade tagit fel spårsele (Daisys) så stackarn fick spåra i halsband. Gles skog, ganska blåsigt. Hon spårar motiverat och fint, inte alltid i spårkärnan men det kan jag väl egentligen inte förvänta mig helle mtp metoden jag valt för inlärning. Hade med vilje lagt spåret nära bilen så det var en del störning från sambo och son, det noterade hon, ibland sekundsnabbt, ngn gång stannade hon till och iakttog 5-10 sekunder, men inga problem att släppa och fortsätta fokusera på arbetet.  Tog pinnen och lekte, lekte, lekte.

Var fortfarande rätt energisk efter spåret så vi avslutade med en promenad.

Misstag: Inga direkta.

Positivt: Skott från närbelägen skjutbana första halvtimmen. Inga problem.

Fick några kommentarer till inlägget igår (tack, ni som skriver, det är uppmuntrande, och jag uppskattar extra när jag får tips och/eller ifrågasättanden!) och mtp det tänkte jag bara kort säga ngt om träningsfilosofin med Vilda.

Jag har egentligeningen brådska med momentinlärningen på henne. Upplever att små valpar har svårt med alltför avancerade lydnadsmoment, vilket leder till några olika saker: risk för felinlärning, slöseri med energi på ngt valpen ej är mogen för, risk att valpen tappar självförtroende etc. Så jag har en ytterst liten repertoar som jag kör med just nu: sitt, ligg, target, ingångar/fotposition, stå (typ utställning   ). Det gör att jag på en lydnadsplan inte har så mycket att göra... Däremot så vill jag gärna grunda min vildhjärna i koncentrationsförmåga (vilket jag gör bl a genom att träna våra få moment på så många olika platser som möjligt), passivitet, samarbete, självständigt arbete etc. Och där tycker jag momentträning är bra. Till vissa tidigare hundar har jag använt mig av cirkuskonster när de varit små - det spelar ingen roll om vinkandet blir felinlärt, huvudsaken är att vi samarbetar! 

Gunilla - helt enig med dina förslag. Gör flera redan, även om det kanske inte framgått av bloggen. Stanna kvar-övningar, men där måste jag skärpa mig och börja stegra svårighetsnivån. Apportering, hon bär ofta och gärna. Hemma har vi numera en kruka med hundkex, när Vilda kommer knatandes med en strumpa eller någon av sonens leksaker går vi till krukan och gör ett byte...

Kerstin, vilka moment får ni köra på er tävlingsinriktade valpkurs?

Kom hem sent från Uppsala, hämtade valp och kom fram till kursen lagom till fikapausen. Där hade jag en kort instruktion i pälsvård till kursens långhåriga deltagare. Första gången Vilda var med in i klubbstugan och det tyckte hon var jätteskojigt. Hon tuggade på kopplet, hälsade på grannen, gnagde på mina byxor, försökte krypa iväg... Tja, allt utom att vila gjorde hon!

Efter fikat/pälsvården gick vi ut och körde inkallning och hantering. Sedan var kursen slut och Vilda och jag var lite snopna - vi hade ju nyss kommit och var fulla av energi! Ett problem är att jag känner mig lite vilsen på en lydnadsplan med Vilda. Hon kan inga moment än och jag har dålig fantasi. Targeten var inte med heller. Men Camilla hämtade Spot och så blev det några minuters träning. Jag körde apportering, sitt stanna kvar, ingångar, lite stå och ligg. Vilda är otroligt duktig på att koncentrera sig. Sedan ställde vi oss och pratade, jag och Camilla. Under tiden kom deltagarna i fortsättningskursen ut från fikat. Perfekt miljö- och passivitetsträning för Vilda! I början försökte hon få igång matte, men när det inte gick så lade hon sig till ro och slappnade av jättefint. När alla människor och hundar kom gåendes emot henne i halvmörkret tyckte hon först det var lite läskigt, men sedan fick hon sitta i lugn och ro och spana in dem och konstatera att det var helt tryggt och ofarligt. Ja, sammanfattningsvis blev det en väldigt lyckad träning. Så nu ska jag omprioritera mitt upplägg: mindre spår, lydnad och sådant trams. Mer fika och pratande med kompisar!!   

Just det, tränade faktiskt uppbindning också. Knöt upp henne utanför klubbstugan, gick in en halv minut och sedan ut igen. Hon satt lugnt och fint utan pip, tuggande eller några tendenser att försöka ta sig loss. Duktig tös!

Spårade. Med i skogen: Vilda, Daisy, Simon (sonen), Katti, Edgar (riesen).

Till Vilda: Ett minispår på ca 30 meter intill vägen för att vi skulle få chans att knäppa några kort + ett riktigt spår, ca 100 meter. Icke förarspår, en snäll 90-gradersböj, terrängskifte från lite småtorr, gles, öppen skog till tät skog med ungtallar. Liggtid ca en timme.

Resultat: Minispåret var bara snurrigt och yrt! Hon var väldigt laddad och hade nog mer ben än hjärna... Visst kom hon fram, men hon slog kraftigt.

Det riktiga spåret fixade hon väldigt fint. Bra upptag. Högmotiverad. Enstaka mindre tapp som hon redde ut utan problem. Övergången märktes inte. Tog spårslutet utan tvekan.

Daisy knallade runt ett 500-metersspår utan konstigheter. Lite lugnare än hon brukar vara - åldern..?

Bra: Vilda fortsätter imponera på mig i spåret. Efteråt roade hon sig med att släpa runt på små träd som blivit nerhuggna när de röjt sly. Det finns energi i damen...

Mindre bra: Hon fortsätter gräva kratrar när jag tycker att vi ska passivitetsträna. Måste ha längre fikapauser! :0)