...träningen inställd. Men lite lek på gården blir det ändå!

Igår var det dags för ridhusträning igen. Vilda är ju inte Sveriges modigaste hund, men hon lär sig otroligt snabbt. Den här gången var det hur naturligt som helst att träna i ridhus. Ibland tror jag att jag underskattar den här tösen. Jag jämför nog en hel del med Daisy, som alltid varit en klippa i miljö. Vilda reagerar mycket mer, men samtidigt så har hon ett väldigt driv och en snabb inlärningsförmåga, så jag tror hon kommer att bli riktigt tuff bara hon får tid på sig.

Träningen i korthet:

- Inga konstigheter med miljön. Två andra hundar där, kikade en del på dem i början men jkunde hela tiden släppa dem och fokusera på mig när hon fick en uppgift. Efter en stund släppte hon dem helt. Inga problem att träna med henne lös.

- Trixade lite med fotgående under längre raksträckor. Hade någon shaping-variant, där jag belönade när hon var i hygglig position.

- Sitt kvar - där börjar hon bli riktigt duktig!

- Apportering, typ ettan-apporteringen: klockren, det enda moment som är i närheten av att vara tävlingmässigt! Hon hugger som en kobra i apporten, men sitter sedan snällt och tuggfritt och väntar.

- Och så gjorde vi lite ställande och läggande, helt ok.

- Targetmusmattan skulle bara apporteras, så den lade vi till slut åt sidan!

- Passiviteten går hur fint som helst. Inga konstigheter.

- Hästskit fanns det om möjligt ännu mer i dag, men Vilda har börjat greppa att det är ajabaja, så hon klarade till och med den störningen riktigt hyggligt.

Sammanfattningsvis en bra dag där Vilda visade prov på snabb adaption till nya miljöer, hög tolerans för störningar i form av hundar och hästskit, bra stadga, bra koncentrationsförmåga och bra förmåga till avslappning i passivitet. Momenten kom i bakgrunden men var helt ok.

Dagens tips: Glöm inte bort att ett ekipage består av två individer! Du inte bara får, utan ska ta hänsyn till din egen dagsform när du tränar! Ha inte dåligt samvete för att du ändrar en träningsplan pga dig själv! Särskilt viktigt när du tränar för en annan person - det som är rätt för den personen behöver inte vara rätt för dig! Och en träningsmetod som är aldrig så bra för din hund kommer inte att fungera om den inte passar dig!

Jultallrik med jobbet igår så hundträningen uppgick till ca 5 minuter. Men de var desto roligare! Tränade ställande med Vilda (surprise!) och har bestämt mig för att köra kommando "stanna" och satsa på ett snyggt tävlingsställande. Jisses, vad hon är duktig! Tvärnitar med båda framtassarna!

Dagens tips:

Fundera på vilka belöningar du ska använda och när! Jag föredrar normalt sett godis i nyinlärning av moment som kräver koncentration och eftertanke. När momenten fungerar väl så går jag vanligen över till att växla mellan godis och lek. För intensiva/explosiva moment som inte kräver så mycket tankemöda använder jag nästan alltid leksak från början. Men - ingen regel utan undantag, individanpassa! Kom bara ihåg att valet av belöning kan ha stor påverkan på slutresultatet!

Från och med nu tänker jag försöka avsluta blogginläggen med "Dagens träningstips". Förhoppningsvis kan det vara till nytta och inspiration för någon! Kommentera gärna, jag älskar diskussioner, tips och ifrågasättanden kring träning! Det första träningstipset ligger i det långa blogginlägget från i dag.

Bilder på Vilda kommer när jag lyckas hitta kameran, tappade bort den på sonens luciafirande men tror att den finns någonstans i röran i hemmet/bilen...

Igår var det ridhuspremiär för mig och Vilda! Termometern visade på -18 grader hemma och jag erkänner att jag var nära att backa ur! Men varmaste vinterjackan åkte fram, och täcke på Vilda. Ofta brukar luften i ridhus kännas rå och till och med kallare utanför, men i går så upplevde jag nog ridhuset som någon liten grad varmare.

Nå, kylan hade i alla fall skrämt bort de flesta. Vi var tre tappra som dök upp. Lustigt nog alla tre med pudlar! Detta utan att vi samordnat på något vis. Bevisar väl att det är gott gry i pudelägare!

Träningen, då?

Miljön var lite läskig första minutrarna. Jag lyckades bara få på lyset i halva ridhuset, så hon misstänkte nog att det stod en kvarglömd häst i något av de mörka hörnen... Men efter bara en kort runda så släppte det helt. Miljöproblem nummer två var dock värre - någon hade haft hundgodis på backen! Precis överallt! Stora, härliga, bitar, kletiga och fina att tugga på. Dessvärre bråkade matte som en tok varje gång man åt en, till och med grävde ut godsakerna ur  munnen och muttrade något om att "äta skit"...   

En av pudlarna som var på plats var fd dagmattes vackra Manta. Det blev ett kärt återseende! Töserna fick leka en stund och körde riktigt pudelrace. Sedan kom pudel nr tre, en näpen liten dvärgfröken på cirka 6 månader och vi kopplade upp och försökte oss på lite seriös träning. Jag varvade "sitt, stanna kvar" (som jag tycker är en sååå bra koncentrationsövning och kör alltid, överallt! Låter henne titta sig omkring, på andra hundar etc, hur mycket hon vill så länge hon lyckas komma ihåg att hon dessutom ska sitta kvar. Så fort hon tar kontakt så berömmer/och eller belönar jag. Avslutar helst inte momentet utan att hon tagit bestående kontakt en längre stund.).

Några ingångar, som fortfarande kräver stöd av handhjälper och några halvtaffliga försök att gå fot blev det också. Momentmässigt meningslöst, det viktiga var att be om hennes koncentration och få den.

Nytt var att vi gjorde ett sittande i grupp. Vilda har bara suttit bredvid tant Daisy tidigare. Alla hundarna var unga och ovana, så det blev kort och nära, men en lyckad första övning. Vilda var hur lugn och fin som helst, hade inga problem att förstå vad hon skulle göra. Kändes också trygg och stabil i situationen.

Dagens positiva nyheter: Ville få anledning att använda kamplek som belöning. Beslutade mig för att testa det i ställandet. Jisses vilket ställande jag fick! Tvärnit, snabbt, snyggt, hög förväntan - bara kalas!

Positiv nyhet nr 2: Inga som helst problem med passiviteten. Lugn och samlad mellan momenten.

Dagens negativa nyhet: "tjej nummer tre" (f'l´åt, vet inte vad du heter!) hade tre olika hundar med sig som hon var ut och bytte mellan (6-månaderspudeln, en liten pudelvalp och en briard) och Vilda tyckte att det var helt nödvändigt att skälla ut varenda en. Allra mest skäll fick briarden. När vi skulle se om det hjälpte att hon fick hälsa så hälsade briarden på briarders vis - mycket och intensivt. Varpå Vilda blev helt övertygad om att den var fullständigt livsfarlig. Lustigt nog så slutade hon därefter i alla fall att skälla på den, satt lugnt med mig och iakttog en stund och hade sedan helt släppt rädslorna. Hmm - finns det hundar som miljötränas bäst med chockterapi?!

Dagens träningstips: Börja träna "sitt-stanna kvar" tidigt med din valp, och träna det sedan i alla miljöer, alla väderlekar, alla möjliga och omöjliga situationer. Se till att din hund aldrig störs av att någon hund (elelr människa, för den delen) kommer fram till den under träningen. Förutom att du grundar en bra stadga i platsliggningen och andra passivitetsmoment så tycker jag att det är en superbra övning för koncentration och uppmärksamhet. Jag låter Vilda titta sig omkring, på andra hundar etc, hur mycket hon vill så länge hon lyckas komma ihåg att hon ska sitta kvar. Så fort hon tar kontakt så berömmer/och eller belönar jag med ett lugnt "bra", ev en påminnelse, "bra, stanna kvar", ev "bra", godis, "stanna kvar" och fortsatt moment. Jag avslutar helst inte momentet utan att hon tagit bestående kontakt en längre stund. Ibland kan det dock vara nödvändigt, om t ex miljön är så påfrestande att man riskerar att hunden reser sig annars.

Jag föredrar att nöta med sitt i stället för ligg-stanna kvar. Dels för att det ofta känns enklare för en liten valp, för att det är ett moment som annars lätt glöms bort tills man kommer upp till elitklass, för att små hundar blir nerkylda och frusna i onödan under den kalla årstiden etc. Med ett stabilt sitt kvar så är platsliggning sällan ett problem.

Jag har fått hjälp att mäta Vilda. Inte var hon 38 cm! 36,5 verkar stämma bättre, lillpluttan.

Träningsmässigt? Tja, så fort jag går till köket så hakar hon på, det kan ju vara träningsdags! Daisy har lärt sig att tålmodigt sitta bredvid och titta på. I går skulle jag göra det lite klurigt för Vilda och lade targetplattan längre bort och lite halvgömd. Dessutom hade jag supermumsig leverpastej i näven som hon hade svårt att släppa. Resultatet blev att hon sprang några steg mot targeten, men vände och kom tillbaka. När det hade upprepats 4-5 gånger fick Daisy nog, reste sig, gick och "stämplade" targeten och blängde på mig och Vilda! Tycker hon är så söt, som lärt sig detta moment bara genom att titta på Vildas träning! Och självklart fick hon leverpastej   (Jag ÄR en inkonsekvent hundtränare! Egentligen var hon ju olydig och bröt passiviteten, men ibland belönar jag med hjärtat i stället för med hjärnan!).

Fotgåendet gör hon vissa framsteg i, börjar så sakteliga hitta position även i gång. Tränar bara någon meter på köksgolvet. Hon vill gärna gå långt ut så vi håller oss nära väggen!

Sitt - stanna kvar: tränar mycket utomhus för att få störningar. Fungerar hyggligt på ca fem meters avstånd, max en minut, Daisy som "grupp".

Det känns som att vi är på väg att lyckas stegra svårighetsnivåerna generellt. Ikväll blir det premiär för ridhusträning - spännande att se vad illern tycker om det!

Dagarna rullar på snabbt, har varit hemma en vecka nu.

Vildas träning är tvådelad:

1. Köksgolvet. Tränar på fotgåendet, nöter fortfarande ingångar (där hon är väldigt beroende av hjälper fortfarande) och starter (där hon börjat fatta att hon ska lyfta på rumpan och hänga med, men inte alls i vilken position!).

Apportering - hålla träapport à la lkl 1-apportering. Funkar fint med hållandet, stillasittandet är det sämre med! Hon vill gärna krypa upp i mitt ansikte och lämna av så hon får godiset någon gång!

Target - Bara testat av, fungerar fint men tränar man för sällan börjar hon försöka apportera plattan i stället för att stämpla tassarna på den.

Ligg - jodå, går bra utan hjälp.

Sitt/ligg stanna kvar - funkar fint, Daisy är tålmodig "grupp". Men vi kör bara ytterst korta pass, 20-30 sekunder och matte ca tre meter bort.

2. Ute. Här kör vi enkla övningar men i olika miljöer, som en koncentrationsträning. Brukar bli ett par fotingångar och ett par sitt-stanna kvar. Hittills lyckat.

Nu när vi arbetat ihop oss igen så är det väl dags att fundera på stegringsplaner, känns som att jag gör samma och samma och samma och samma...

Jisses, vad fort allt känns som vanligt igen!

Att Vilda kände igen matte var det ingen tvekan om. Men att hon skulle återta sina vanor så snabbt var mer 'än jag vågat hoppas. Känns inte som om jag varit borta alls! Förutom på storleken, då! Cirka 38 cm och en vikt på 6,6 kilo - hon har vuxit, skruttan!

Jag lider fortfarande av jetlag, så klockan sex i morse var jag knaonpigg! Passade på att borsta hundar, klippa klor och raka nosar. Daisy blev av med filttofflorna på tassarna också, Vilda får ha sina kvar tills i morgon.

Panikköpte täcke till Vilda igår men upptäckte att dagens -7 fungerade fint utan, trots valpfjun! Daisy med sin stålull klarar -30 utan att frysa.