Från och med nu tänker jag försöka avsluta blogginläggen med "Dagens träningstips". Förhoppningsvis kan det vara till nytta och inspiration för någon! Kommentera gärna, jag älskar diskussioner, tips och ifrågasättanden kring träning! Det första träningstipset ligger i det långa blogginlägget från i dag.

Bilder på Vilda kommer när jag lyckas hitta kameran, tappade bort den på sonens luciafirande men tror att den finns någonstans i röran i hemmet/bilen...

Igår var det ridhuspremiär för mig och Vilda! Termometern visade på -18 grader hemma och jag erkänner att jag var nära att backa ur! Men varmaste vinterjackan åkte fram, och täcke på Vilda. Ofta brukar luften i ridhus kännas rå och till och med kallare utanför, men i går så upplevde jag nog ridhuset som någon liten grad varmare.

Nå, kylan hade i alla fall skrämt bort de flesta. Vi var tre tappra som dök upp. Lustigt nog alla tre med pudlar! Detta utan att vi samordnat på något vis. Bevisar väl att det är gott gry i pudelägare!

Träningen, då?

Miljön var lite läskig första minutrarna. Jag lyckades bara få på lyset i halva ridhuset, så hon misstänkte nog att det stod en kvarglömd häst i något av de mörka hörnen... Men efter bara en kort runda så släppte det helt. Miljöproblem nummer två var dock värre - någon hade haft hundgodis på backen! Precis överallt! Stora, härliga, bitar, kletiga och fina att tugga på. Dessvärre bråkade matte som en tok varje gång man åt en, till och med grävde ut godsakerna ur  munnen och muttrade något om att "äta skit"...   

En av pudlarna som var på plats var fd dagmattes vackra Manta. Det blev ett kärt återseende! Töserna fick leka en stund och körde riktigt pudelrace. Sedan kom pudel nr tre, en näpen liten dvärgfröken på cirka 6 månader och vi kopplade upp och försökte oss på lite seriös träning. Jag varvade "sitt, stanna kvar" (som jag tycker är en sååå bra koncentrationsövning och kör alltid, överallt! Låter henne titta sig omkring, på andra hundar etc, hur mycket hon vill så länge hon lyckas komma ihåg att hon dessutom ska sitta kvar. Så fort hon tar kontakt så berömmer/och eller belönar jag. Avslutar helst inte momentet utan att hon tagit bestående kontakt en längre stund.).

Några ingångar, som fortfarande kräver stöd av handhjälper och några halvtaffliga försök att gå fot blev det också. Momentmässigt meningslöst, det viktiga var att be om hennes koncentration och få den.

Nytt var att vi gjorde ett sittande i grupp. Vilda har bara suttit bredvid tant Daisy tidigare. Alla hundarna var unga och ovana, så det blev kort och nära, men en lyckad första övning. Vilda var hur lugn och fin som helst, hade inga problem att förstå vad hon skulle göra. Kändes också trygg och stabil i situationen.

Dagens positiva nyheter: Ville få anledning att använda kamplek som belöning. Beslutade mig för att testa det i ställandet. Jisses vilket ställande jag fick! Tvärnit, snabbt, snyggt, hög förväntan - bara kalas!

Positiv nyhet nr 2: Inga som helst problem med passiviteten. Lugn och samlad mellan momenten.

Dagens negativa nyhet: "tjej nummer tre" (f'l´åt, vet inte vad du heter!) hade tre olika hundar med sig som hon var ut och bytte mellan (6-månaderspudeln, en liten pudelvalp och en briard) och Vilda tyckte att det var helt nödvändigt att skälla ut varenda en. Allra mest skäll fick briarden. När vi skulle se om det hjälpte att hon fick hälsa så hälsade briarden på briarders vis - mycket och intensivt. Varpå Vilda blev helt övertygad om att den var fullständigt livsfarlig. Lustigt nog så slutade hon därefter i alla fall att skälla på den, satt lugnt med mig och iakttog en stund och hade sedan helt släppt rädslorna. Hmm - finns det hundar som miljötränas bäst med chockterapi?!

Dagens träningstips: Börja träna "sitt-stanna kvar" tidigt med din valp, och träna det sedan i alla miljöer, alla väderlekar, alla möjliga och omöjliga situationer. Se till att din hund aldrig störs av att någon hund (elelr människa, för den delen) kommer fram till den under träningen. Förutom att du grundar en bra stadga i platsliggningen och andra passivitetsmoment så tycker jag att det är en superbra övning för koncentration och uppmärksamhet. Jag låter Vilda titta sig omkring, på andra hundar etc, hur mycket hon vill så länge hon lyckas komma ihåg att hon ska sitta kvar. Så fort hon tar kontakt så berömmer/och eller belönar jag med ett lugnt "bra", ev en påminnelse, "bra, stanna kvar", ev "bra", godis, "stanna kvar" och fortsatt moment. Jag avslutar helst inte momentet utan att hon tagit bestående kontakt en längre stund. Ibland kan det dock vara nödvändigt, om t ex miljön är så påfrestande att man riskerar att hunden reser sig annars.

Jag föredrar att nöta med sitt i stället för ligg-stanna kvar. Dels för att det ofta känns enklare för en liten valp, för att det är ett moment som annars lätt glöms bort tills man kommer upp till elitklass, för att små hundar blir nerkylda och frusna i onödan under den kalla årstiden etc. Med ett stabilt sitt kvar så är platsliggning sällan ett problem.