Jaha, då har vi skottränat!

Gick ut hårt med en 12-skotts knallpulverpistol. Vovvarna innanför grinden, jag utanför. Ingen reaktion alls på skotten. Gick närmare. Ännu närmare. Stod till slut bredvid vovvarna som bara var otåliga, "hallå, ska vi få gå på promenad någon gång, eller??".

Kändes som en perfekt början, ska "hjärntvätta" dem med lite knallpulverskott den närmsta tiden och sedan gå över till 6 mm.

F ö inget nytt mer än att vi hade världens vackraste promenad i fullmånens sken igår. Fälten bakom oss har gåvänliga skoterspår och det är så vackert ljus där nu.

Jisses, vad jag är nöjd med gårdagen!

Tränade i ridhuset, ganska många hundar varav flera nya för Vilda. Och hon sa inte ett voff på hela tiden. Hon var så - cool! Höll på att skriva lugn, men det är hon inte!! Hon har en charmerande bra av- och påknapp, kan fokusera på att sitta och hålla kvar apporten (typ lydnadsettan-momentet), gör aplatsliggningar, sitt stanna kvar, gå fot etc. Blir helt "galen" av upptempo-moment, jätteenergisk i lite livligare belöningar. Det hon gjorde extrabra igår var att hon var lös nästan hela tiden utan att bry sig om de andra hundarna. Nå, med en reservation: hon såg en liten dvärgpudeltik som tydligen var oemotståndligt söt, började springa dit men bröt omedelbums på min inkallning. När det lite senare kom in en dvärgpudelvalp så gjorde hon inget försök att springa dit. Jag höll på med avståndsträning (target/rutan, hade för första gången placerat targeten i en ruta). Första skicket efter att valpen kommit in var hon disträ och ville kiak på underverket, vi fortsatte med bara positiv träning och nästa skick fullföljde hon med bra koncentration.

Dagens tips: nu ska jag skriva om vår anti-impulsivitetsträning. Med Daisy har jag tränat för några olika tränare, varav en var Tomas Molin. Jag har valt bort mycket av hans metoder till Vilda, men något som fastnat i mitt huvud är konsekvens och tidig träning. Låter enkelt, men kan lätt bli missat i praktiken! Detta kombinerat med Kent Svartbergs underbara belöningsträning har varit basen i Vildas vardagsträning. Om jag ska beskriva Vilda så är hon en mjuk, förarföljsam tjej som har en tendens att reagera ganska lätt och mycket på saker. Ibland uppfattar jag henne som en fegis, men det är egentligen orättvist. Det är bara det att när hon tycker något så visar hon det! 

Det jag har gjort är följande:

1. Jag har bestämt att när man blir rädd för något så ska man komma till matte och sitta där i lugn och ro och iaktta det "farliga". Under tiden ska man vara tyst!

Jag vet att det generella rådet är att hunden ska uppmuntras att självständigt undersöka det den är rädd för. Jag är emot det rådet av flera skäl. Främst att det kan vara farligt för hunden. Vilda är inte rädd för soptunnor, hon är rädd för hästar, kossor, stora karlar med konstiga hattar... Jag vill inte, inte ha en hund som vrålskällandes springer fram till dem! Hon kan bli skadad, hon kan skrämma andra etc. Därför har jag alltid kallat in henne när hon "larmat", gett godis när hon kommit (från början var hon ju en plutta i koppel = full kontroll) och sedan klickat att hon tittat på det farliga från en tyst och passiv position vid mig. Om det varit något väldigt läskigt så har jag gjort som vid skvallerträningen, varit supersnabb att klicka blicken innan hon hunnit agera. Sedan har jag inte haft något som helst krav på att hon ska titta på mig, tvärtom, hon får gärna ha full koll på det otäcka. Tanken är ju att hon ska kunna utforska och habituera, bara det att hon ska göra det från en lugn och kontrollerad situation, inte från en kringspringandes och vrålskällandes. Detta har varit en otroligt bra träning också på impulskontroll - hon får en impuls som hon (från början) ville svara på med springande och skällande, men tar i stället kontakt med mig, får en lugnande godis, spana in i lugn och ro. Om jag sedan bedömer att hon kan få utforska själv så får hon ett "varsågod".

2. Skällande när någon kommer. Daisy blir väldigt entusiastisk när någon kommer. Men hon vaktskallar också. Målet var att förhindra att beteendet tas över av Vilda. Hur göra? Egentligen samma sak! Jag har belöningstränat Vilda genom att varje gång Daisy skäller, så klickade jag för Vilda innan hon hann skälla. Detta för att förhindra impulsen att haka på, och i stället skapa en förväntan hos henne om belöning. Nu använder jag inte klicker så ofta (den finns ju aldrig där jag skulle behöva den!) men har genom den här träningen "köpt tid", skallet kommer inte som en impuls och jag kan i stället ropa på Vilda och gå ut med henne i köket och bjuda på godis medan "syrran" voffar.

Det var två konkreta exempel på hur jag arbetat för att förhindra impulsiva beteenden hos Vilda, och hittills är jag jättnöjd med resultaten. När det gäller rädslor så tror jag också att jag fått mycket hjälp av hennes utvecklingsfaser, hon hade nog en "lilla puberteten" där i början av valpkursen och en hel del hade nog gett sig ändå. Men nu har vi befäst ett mönster med stor lyhördhet gentemot matte i stället för att kasta sig in i situationer på impuls. Om jag skapar en osjälvständig hund? Tja, på MH:t så kommer hon antagligen att få "sämre siffror" än hon skulle ha fått med en annan träningsmodell, eftersom hon antagligen inte kommer att undersöka självständigt. Men jag har just nu en väldigt trygg hund, lyhörd och lättägd. Jag har ju också parallellt arbetat med att stärka hennes förmåga till självständigt arbete i o m att vi tränat en hel del spår och uppletande. Och där visar hon på en jättefin förmåga att ta för sig och är inte alls någon ängslig fröken som frågar matte hur uppgiften ska lösas. Så jag tror att vi har hittat en bra balans.

(men Vilda är allt en riktig vintertjej!)

Ligger lågt med träningen, duttar i köket men försöker också träna en del i "miljö", vilket för vår del är t ex när Simon åker madrass på stora snöhögen eller bara en kortis under promenaden.

Positivt: Vilda börjar greppa fotgåendet. Inte så det är jättebra, men så man märker att hon förstår. Jag kör en salig mix i inlärningen, men det jag själv noterat är att jag kör mycket mer raksträckor och helt-om än min inlärningsplan var! Anledningen är att jag under dessa sträckor mer eller mindre shejpar fram rätt position, och hittills känns det som att detfungerat. Varvar med stegförflyttningar för att få bakdelskontroll. Har bytt ingång (jättesmart, det första jag började träna med henne var ingångar och nu har jag bytt... Återgick till den "gamla" ingången, med att hunden går runt föraren.).

Stabiliteten i sitt kvar har förbättrats så pass att jag nu vågar använda det i andra moment (ex sätta henne när jag lägger ut targeten, sätta henne inför en inkallning etc).

Apporteringen är (peppar, peppar!) en paradgren. Även i ridhuset fungerar det med fina avlämningar och tämligen problemfritt. Hemma bär hon allt - plast, metall etc, även om sonens använda strumpor är en klar favorit!

Ö h t känns hon väldigt lätt att samarbeta med just nu!

Träningstips: hinner inte skriva det nu, men så fort jag får några minuter på mig så ska jag berätta om min anti-impulsivitetsträning!!

...och visst börjar det ge resultat!

Det fungerar riktigt bra med miljön, de andra hundarna, koncentrationsförmågan, hästskiten... Småduttade med de gamla vanliga övningarna. Nytt var platsliggning i grupp (koppletslängd, ca en minut, gick lysande) och hopp över hinder (använde en cavalettibom som låg kvar efter hästarna - störtkul, sa Vilda).

Passivitetsträningen är lite besvärlig eftersom marken är full av hästbajsgodis.

Dagens träningstips:

Leta aktivt efter miljöer där du kan träna koncentration! Det behöver absolut inte vara på hundklubben, det kan vara när släkten är samlad på julafton, i eftermiddagsrusningen på stan, när grannens ungar (eller dina egna!) stojjar för fullt i pulkabacken etc etc... Det är guld värt att ta den träningen på allvar!