Vilda fick först ett motionspass. Någon vänlig själ har plogat upp en spår för långfärddskridskor på isen, vilket passar perfekt när man åker med hund. Vovven kan springa i snön och ha fint fäste under tassarna medan man själv åker på isen. Vilda älskar detta! Det är ju dessutom ett av få tillfällen som matte lyckas få upp tillräckligt hög fart, i hennes tycke! Det är så roligt att se henne och hennes föremålsintresse, hon plockar gärna med sig hockeypuckar, PET-flaskor, tja, det mesta, och har i munnen när hon springer med runt spåret!

Efter skridskorna hämtade vi sonen och åkte till pulkabacken, som ligger vid längdskidspåren. Där använde jag Vildas "boll på snöre" för att förlänga reper till Simons madrass. Praktiskt, tyckte sonen som snabbt upptäckte att Vilda glatt högg tag i sin leksak och drog upp madrassen till toppen igen efter varje åk!

Jag passade på med lite koncentrationsträning också. Target och fot bredvid skidspåret. Bra störningsträning med skidåkare som då och då flaxade förbi.
Tycker att sessan skötte det riktigt bra.

En upptäckt: tovålder + fleecetäcke = katastrof! 

Vilda löper - och har fullt upp med att hålla reda på alla hormoner i kroppen! Dagarna innan löpet var jag riktigt nedslagen. Hon betedde sig som en riktig fegis - och genast kommer tankarna att man gjort någonting fel. Jag har ju också valt ett udda sätt att miljöträna henne. Men det var tydligen hormonerna som spökade, när löpet väl kom igång så var hon sig själv igen. Jag har ändå valt attlåta träningen ligga på is. Det vi gjort, förutom vardagspromenader, är några rejäla dagsturer på isen. Nyttig inkallnings-/vara lösträning med skidåkare, snöskotrar, andra hundar och annat spännande inom synhåll hela tiden! I stort skötte hon sig bra, även om hon inte kunde låta bli att försöka hinna ikapp en skoter en gång...

I går hade vi -20 grader, en understimulerad hund och en dito son. Då bestämde jag mig för att lite kurragömma/sök skulle kunna vara skoj! Utrustade sonen med korv och sedan fick han gömma sig. Lyset skulle vara släckt, på den punkten var fyraåringen inte förhandlingsbar. Så för Vilda blev det en ganska avancerad sökövning inomhus i mörker. Det var roligt att se hur hon utvecklades, vi gjorde ca 8 sök och hon var avsevärt bättre på att använda näsan de sista söken än de första. Sonen är jätteduktig på att gömma sig, ligger knäpp tyst och alldeles stilla. Roligt hade vi allihopa - det blir garanterat mer kurragömma - och kanske, kanske matte vågar sig på steget att satsa på en till sökhund... :0)

Minns inte vad jag skrivit om detta tidigare, men...

Daisy skäller ju när det kommer folk. Målet har varit att få Vilda att inte ta efter beteendet. Metoden är belöningsträning. När Daisy skäller skyndar jag mig att klicka och belöna Vilda innan hon hinner skälla (också en anti-impulsivitetsträning!). Tycker att metoden fungerat hyggligt.

Den gångna veckan var jag bortrest. När jag hämtade Vilda hos pappa så kom det ett par enstaka skall från henne när vi ringde på. Hmmm. Kom hem, var hemma ett par timmar och så ringde det på vår dörr. Jag höll på att packa upp och hann inte alls med att ta hand om några hundar. Daisy börjar skälla, jag funderar på var jag har närmaste godis för att kunna ropa på Vilda och belöna att hon är tyst. När jag tittar upp från resväskan så står hon framför mina fötter och viftar på svansen! Inte nog med att hon var tyst, hon valde också att spontant söka upp mig i stället för att stå vid trappen och kolla vem som skulle komma.

Duktig tös!!