..."tränings-kom-ihåg" se ut för mig! Inte särskilt avancerat, men det hjälper mitt röriga huvud att få saker gjorda!

Hemma i köket:

Snabba lägganden

Ingångar (ffa med apport)

Fortsatt finputs på fotposition

Tungen

Alltid när det finns andra människor och/eller hundar med:

Tandvisning

Budföring

Platsliggning och/eller sittande i grupp

Alltid träna på klubben:

Hinder (ffa uthopp!)

Rutan

Vänta lite med, men ha i åtanke:

Metallapport, fjärrdirigering, skall

Här har det hunnit hända mycket!

En veckas fjällsemester, där Vilda fick följa med men Daisy stanna hemma, gav massor av träningstid. Har dessutom hunnit börja en tävlingslydnadskurs (i spöregn - heja aprilväder!).

Som alltid är Vilda lätt och okomplicerad att ha med. Slappnar av snabbt i liftområdet, trots att det åker barn och vuxna överallt runt henne. Inget krångel med andra hundar, lydig och lyhörd att ha lös.

Momentmässigt så började jag med att se över ingångar och utgångsposition. Nötte det intensivt några dagar (inomhus) och nu tycker jag att hon sitter där hon ska!

Apportering så tränade jag ingångar med träapporten. Hon kommer ju in och lämnar av allt, men andra föremål har jag låtit henne lämna i handen framifrån, som vid ett upplet. Nu vill jag få till riktiga ingångar med träapport. Fungerar riktigt skapligt. Har tränat genom att lämna henne sittande med apporten i munnen och kalla in. Den riktigt svaga punkten är hennes gripande av träapporten! Måste sluta träna på hala golv, hon älskar att leka med apporten med tassarna!

Introducerade budföringen, jätteroligt tyckte Vilda! Har kört den ganska tävlingsmässigt redan från början, hon får sitta fot och göra riktiga ingångar. Inga problem med henne, hon fattade så fort. >Och själva springandet älskar hon ju. Planen här är att “hjärntvätta” henne i momentet med människor hon känner och gillar. Har hittills bara använt sambon som mottagare.

Framförgående. Började träna, avbröt för att jag inte hade en genomtänkt plan. Vill ha ett framförgående som på ett naturligt sätt leder vidare till framåtsändandet. Funderar på att ta framåtsändande som mitt specialmoment på tävlingslydnadskursen.

Inkallning. Funkar fint, bra stabilitet i sittandet, bra tempo, fina avslut.

Läggande under gång. Här har det rått lite förvirring! Hon lägger sig fint, men ligger inte kvar och är också lite beroende av kroppshjälper för själva läggandet. Jag började träna, fick snabbt stabilitet men sämre lägganden… Kliade mig i huvudet och läste Kent och Ninas bok. Fick där inspirationen att fortsätta låta momentet vara uppdelat, fokusera på snabba lägganden, få det att fungera under gång och parallellt träna stabilitet i ligg med återgång. Använda tempot i gången som hjälp mer än kroppshållning, händer etc. Gärna lägga ner henne innan marschstart etc.

Tandvisning. Jag har börjat gräva henne i munnen i tid och otid, vilket hon med en suck accepterar. Nu ber jag de flesta lyfta på hennes läppar och visst vrider hon på huvudet, men hon är lugn och tycker det är ganska okej. Planerar att dela upp momentet, träna mungrävande för sig, kvarsittande vid matte när okänd kommer fram och lutar sig över henne för sig.

Platsliggning. Knappt tränat alls, däremot sittande i grupp, Återgångar från ligg gillar hon inte, vill gärna resa sig när jag kommer för nära. Ren vanesak, känns det som.

Rutan. Körde jag som mitt moment på lydnadskursen. Fick en riktig aha-upplevelse där! Lade targeten där jag brukar (bakre tredjedelen) och frågade lite bekymrat instruktören hur jag skulle göra när hon stannade en gnutta för tidigt och inte stämplade targeten. “Belöna” hojtade hon, och påpekade sedan för mig att Vilda ju faktiskt stod perfekt i rutan - och det var väl rutan jag tränade…? Så vi plockade bort targeten till nästa skick och, yes!, hon placerade sig mitt i rutan! Upprepade x flera med samma fina resultat. Varför? Tur? Tidigare targetplacering? Eller tittar hon på konerna? Ingen aning. Men jag ska försöka jobba så mycket som möjligt utan target framöver, få se vad som händer. Känns spännande!

Tunga apporten. Upp som en sol, ner som en pannkaka… Testade ettkilos-apporten på Vilda och hon var så duktig! Angrep den, blev förbaskad över att den “satt fast”, morrade och “kampade loss” den! Började med att bara få upp den från backen, lyckades så småningom bära in den ända till mig. Roligast var att hon på slutet bar den med lyft huvud, jättestolt! Tyvärr, tyvärr, tyvärr så fick jag för mig att det var ett roligt moment att träna igår kväll (efter nästan fyra timmars hundkurs!) och då gick det uruselt. Gissar att hon var för trött, hoppas att jag inte förstörde något. Hur 2-kilos ska gå kan jag inte föreställa mig, det är tungt för en sexkiloshund! Men hon har mycket jäklar anamma, så det är i alla fall inte omöjligt!

Hopp (uthopp), Har testat några gånger, och hon börjar förstå. Använder tennisboll som belöning när hon landar på andra sidan, för att “dra ut” henne från hindret. Men det krävs en hel del mer träning innan kommandot är klockrent. Funderar på att använda target för att få henne på rätt avstånd från hindret inför återhoppet. Det behövs inte just nu, men med tilltagande erfarenhet så är jag rädd att hon flyttar närmare och närmare hindret. Vore smidigt att redan nu lära henne ett “rätt” avstånd. Vi får se…

Tja, det är vad vi hunnit göra den senaste veckan. En hel del, känns det som. Nu ska jag snickra ihop en träningsplan. Jag avskyr att skriva planer och träningsdagböcker, så jag kör en förenklad variant. Lägger nog ut den också på bloggen så kan ni som inte heller gillar alltför detaljerat skrivande kanske få lite idéer!