En kortis från en fin dag:

Tre timmar på gamla flygplatsen, där den värdefulla plätten barmark har hittats! Med var sonen, Katti & Mattias.

Jag lade ut ett ganska kort spår, 100-150 meter, med en vinkel, 2 pinnar och slut. Under liggtiden fikade vi, Vilda fick ligga med och träna passivitet. Jätteduktig, låg helt avslappnat (nå, förutom när hon försökte tigga åt sig bulla!). Dessutom hann vi med att leka i härligt smutsiga vattenpölar (Simon!) och cykla lite.

Sedan lyckades jag hålla mig till min träningsplan - övade tandvisning och budföring x flera. Vilda känner ju Katti och Mattias väl, och inget av momenten var något problem. Minns inte om jag skrev det, men Simon fick vara mottagare i några budföringar med Vilda och Daisy häromdagen. Hundarna fick springa samtidigt och ingångarna blev ju stökiga, men jag tror att det var riktigt bra för Vilda som blev taggad i momentet och helt släppte all eventuell tvekan om vad det går ut på. I dag sprang hon varenda sträcka (sex stycken) klockrent åt båda håll. Nå, klockrent med undantag avlite sneda sitt hos mottagaren. Med beröm godkänt, särskilt med tanke på att vi hade en fyraåring på cykel mitt på sträckan!

Allra sist på kvällen, efter en påtår, gjorde vi en kort platsliggning. F ö så lät jag bli att träna några andra moment, bra gjort av mig! 

(Men när vi kom hem, och Simon ville fortsätta lekaute, så kunde jag inte låta bli att testa en idé jag har om framförgåendet. Men det är en annan historia...)

Spåret gick sådär. Vilda var supertaggad, lite yr i spårarbetet och missade en pinne. Funderar på att lägga in ett par godisspår som lite förebyggande. Hmm. Vi får se vad jag bestämmer mig för.

Måste köpa ny spårsele, bruden har växt en del sedan i somras!

Äntligen, äntligen fanns det en tillräckligt lång och bred snöfri markremsa!

Inte var den lång, ca 200 meter, och upptaget råkade hamna där älgarna haft sin vintertoalett... Dessutom blåste det kraftig sidvind, men ändå, det gick att spåra!

Nu visade det sig att höstens flitiga grundande av spårarbetet lönat sig. Vilda visste precis vad hon skulle göra. Struntade faktiskt i älglorten också (något förvånande, får jag säga, hon har annars rätt underliga matvanor!). Själva spårandet gjorde hon med låg näsa, befann sig i spårkärnan kanske 60% av tiden, men mtp den kraftiga vinden var jag nöjd ändå. Pinnarna plockade hon (två plus slut), såg väldigt förvånad ut när den första kom. "Hallå, nu spårar vi väl, eller..? Ingen apportering nu, va?!". Men med hjälp av lite godis så kom hon på att det gick utmärkt att kombinera båda delarna!

Det var så roligt!!! I kväll ska det dessutom bli sol, så vi satsar på en repris.

Medan spåret låg till sig så körde jag lite lydnad. Fot, inkallning, läggande - gick riktigt fint alltihop.

Rutan - vilken skräll! Pudelskruttan fattar faktiskt vad hon ska göra! Måste säga att jag är imponerad, hon är riktigt smart den här lilla damen. En stor fördel hon har jämfört med Daisy är att hon kan uppskatta föremål själv, på avstånd. Daisy älskar prylar, älskar att kampa etc. Men att få en tennisboll kastad till sig i rutan är sådär, och att springa ut till rutan för att hitta favoritleksaken på backen där är totalt ointressant. Vilda är tvärtom, hon blir överlycklig när tennisbollen kommer. Detta, i kombination med att hon är väldigt repetitionstålig, gör henne så gudomligt lättränad.  

Nu kör jag enstaka rutskick med target, för att befästa den exakta positionen, men ca 80 % av skicken gör jag faktiskt utan hjälp. Ändå går hon in i rutan 99 % av gångerna, och i acceptabel position ca 70 %.

Lite vanlig apportering körde vi också. Började med att lämna Vilda med apporten i munnen och köra inkallningar. Fungerade fint, ingångarna var ok och tempot bra. Det enda jag inte gillar är att hon har ett ganska löst grepp. Funderar på att testa med en lite mindre apportbock ett tag. Provade sedan att lägga ut apporten på gräset. Det positiva var att hon tog den direkt, utan att leka med den först (som hon gör inne, på våra hala golv. Slår med tassen etc). Det negativa var att det kom några små tugg... Hmm. Mer inkallningar med apportbock i munnen innan hon får hämta själv!

Sedan var det färdigtränat!