Första kvällen med värme! Ut på flyget med Simon, Katti, Mattias och Edgar.

Efter det förra, lite snurriga och ganska pinnlösa spåret blev jag osäker på hur min spårträning egentligen sett ut på slutet i höstas. Då var det skönt att kunna gå tillbaks i bloggen och kika! Insåg snabbt att Vilda alltid föredragit de små spårpinnarna framför slutapporten. Ska nog sluta ha långa pinnar i spåret ett tag. Såg också att jag fått fint resultat genom att knyta fast spårpinnar. Bestämde mig för den taktiken i dag:

- ängsspår (äntligen snöfritt, då slipper jag dessutom få med mig en hel julgran hem i pudelpälsen!)

- där det ändå finns en del småsly, så jag kan snitsla.

- liten pinne som slutapport, binda fast den

- längd ca 150 meter

När jag gått ut halva spåret hördes ett vrål från bilen: "MAMMA, JAG ÄR KISSNÖDIG!" Det blev till att lägga sista halvan av spåret joggande!

Under liggtiden körde jag budföring, för första gången med Mattias som mottagare. Vilda var så ivrig att hon tjuvade till honom! Roligt att se hennes förstjusning i momentet. Körde även en tandvisning. Sist fick faktiskt Simon vara mottagare i ett par budföringar, det blir en kompromiss mellan min önskan om bra tävlingsträning och min önskan om en hundintresserad son!

Spåret gick fint, Vilda spårade med riktigt låg nos och väldigt motiverat. Det jag undrar över är hennes extremt slagiga spårstil, hon går som en dammsugare i små, täta zickzacksvängar. Totalt avviker hon kanske en halvmeter från spårkärnan, men hon gör det hela tiden. Typ. Hmmm.

Spårpinnen högg hon glatt och blev extra taggad när den satt fast. Bingo!