Igår var det kurs i tävlingslydnad. Vår instruktör var själv, de brukar vara två, så det blev inte så många minuters individuell träning per ekipage. Vår kursledare var i alla fall väldigt positiv till Vilda - roligt att höra, förstås!

Under kvällen hann vi få med: sittande i grupp, liggande i grupp (har bestämt mig för att inte börja slarva med gruppsittandet, vill inte få in förväntan att så fort det är grupp så ska man lägga sig!), tandvisning, genomklämning inkl tandvisning på bord (utställningsträning på G!), budföring, hopp över hinder (ut- och återhopp, men separat), apportering x flera, fritt följ, läggande under gång och rutan.

Moment värda att kommentera är apporteringen, där Vilda har en tendens att hålla apportbocken väldigt löst. På Kjells förslag testade jag att hålla emot några gånger och låta henne dra loss den från mig. Resultatet blev jättebra, genast började hon hålla den med ett fastare grepp. Ska köra så ett tag (inte glömma bort..!) Kändes som ett bra steg framåt.

Lägger in en filmsnutt från filmningsdagens apportering. Jag kastar nästan aldrig apportbocken, utan kör mycket inkallningar med apportbocken i munnen.

Nästa moment värt att kommentera är rutan. På kursen hade Kjell ställt upp två rutor åt oss, en med vanliga koner, en med sådana där som är ganska platta. Jag tänkte inte träna rutan, men... Tja, första rutan gick jättefint, fick faktiskt ett par riktigt fina placeringar även utan target. Allt eftersom kvällen gick och vi hade tränat det mesta, inklusive passivitet, så började jag fundera på om jag inte skulle testa "svårrutan" med plattkonerna också. Annars har ju Vilda bara kört på vår egen ruta. Bestämde mig för att göra det, men lägga target redan från början för att hon skulle få lyckas. Vad händer? Jo, när jag börjar gå mot rutan för att lägga dit targeten så drar Vilda, från kanske 20 meters håll, studsar in i rutan och bjuder på en fullt godkänd placering! Jag blev paff, glad och lyckades aldrig hitta belöningsbollen i någon av alla mina fickor... Sprang dit och godisbelönade i stället. Extra roligt att detta var efter drygt två timmars kurstid och Vilda var precis lika energisk och snabb som vanligt! Körde sedan ett par skick till med förvånansvärt bra resultat.

Sammantaget var vi på kursen i tre timmar, vi tog det lugnt, varvade ner ordentligt mellan momenten, var sociala med kurskompisar men fick ändå massor av saker tränade. En lyckad och trevlig kväll.