Direktlänk till inlägg 23 april 2011

98 % katastrof

Av Anna Svensson - 23 april 2011 12:24

98 % katastrof


I torsdags blev det en sådan där träning som man önskar att man aldrig åkt på. Trots att detvar skärtorsdag hoppades jag att det skulle vara någon på klubbens fria träning, så jag och Vilda åkte upp. Precis när jag skulle åka bad Bertil att jag skulle ta med Daisy och det gjorde jag. Tänkte att ”hon får väl sitta i bilen”. När jag och Vilda klev ut på planen så var hon helt annorlunda jämfört med kvällen innan. Hon började med att skälla ut en tollare. Samma hund går på vår lydnadskurs och hon hade träffat den senast dagen innan helt utan problem! Sedan muttrades det hejvilt på det mesta. Jag förstod inte alls vad som hände utan försökte jobba med henne som tidigare och belöna när hon avstod från mutter. Fungerade hyggligt men hon var rätt splittrad. Jag förstod inte varför, förrän jag kom hem. Jag hade ju med Daisy, som på sitt allra avundsjukate vis satt och vrålskällde i bilen. ”Hallåååå, jag sitter i fängelse och den där lilla rackarn får vara ute och träna. Orättviiiiist!”.

Jag har tidigare påstått, och trott(!), att Vilda arbetar tämligen ostört trots Daisys skall. Fel, fel, fel! Det är sant inne i vårt hus, men definitivt inte på en lydnadsplan. Hmm, nyttigt uppvaknande!

När jag kämpade där med min hund som var olik sig så frågade en tjej jag känner väl, med ung schäfertik, om det var okej att hon hade sin hund lös under hoppträningen. Hunden är snäll men burdus. Jag hade innan tränat rutan ca 30 meter från hindret. Jag sa glatt ”okej” och backade iväg till en annan del av planen. Testade bland annat stegen. Sedan händer det som bara inte får hända. Jag ser att Vilda börjar dra sig mot rutan, älsklingsmomentet. Jag kastar ett öga mot schäfern, ser att hon står med sin matte och låter Vilda springa till rutan. Precis när hon kliver in med perfekt position i rutan ser jag hur schäfern kommer farande och siktar rakt på Vilda. Sedan blir det en jakt runt planen som känns evighetslång. Jag försöker få in Vilda till mig men varje gång vänder hon med bara en meter kvar. Svansen mellan benen, livrädd. Till slut duttar schäfern till Vilda, jag vet inte om det var med tass eller nos, så hon skriker till. Dock inte särskilt högt eller så. Då stannar jakten av och ägaren kan ta sin hund. Vilda är förstås jättelåg men verkar helt oskadd. Jag är just då så förb--d att jag inte vet vart jag ska ta vägen, samtidigt så kan jag egentligen inte skylla på någon annan än mig själv. Tjejen med schäfern hade sagt till, jag hade sagt ok och sedan missbedömt situationen när jag trodde att hon hade sin hund under kontroll. I den bästa av världar så kanske hon skulle ha tagit sin hund när hon såg att Vilda var på väg mot rutan, sannolikt uppfattade hon det inte för att hon var helt inne i sin egen träning. Jag skulle i alla fall definitivt ha hållt mig på längre avstånd.

En nyttig läxa i det hela blev påminnelsen om hur otroligt sårbar en liten hund är. Nästa gång, med en annan hund, kanske jaktleken avslutas med att bytet ”klipps” i slutet. Jag kommer att tänka mig för både en och två gånger innan jag tränar fartfyllda moment som rutan och inkallning när det finns andra lösa hundar på planen, särskilt sådana jag inte känner. Att en hund kan många tävlingsmoment betyder inte att den kan vanlig vardagslydnad.

Om det finns hundar jag inte litar på i närheten så kommer jag också att bli noggrannare med att ha koppel på Vilda – då ökar chansen att man kan hjälpa henne genom att skrämma bort den andra hunden (eller, i sista hand, faktiskt lyfta upp henne!).

Typiskt nog var det en kväll med skott på en skjutbana en bit bort också, så all denna rädsla och stress skedde med en skottmatta i bakgrunden. Precis helt tvärtom hur man tänkt sig att skotträningen skulle gå till!

Det enda bra med kvällen, de 2 procent jag uppfattar som "icke-katastrof" var att jag tänkte till efter incidenten, bad tjejen med schäfern att vi skulle stå och prata en stund så Vilda fick spana in hunden. Sedan kom det fler och fler ekipage till vår lilla ”relaxhörna” och till slut satt vi 7-8 personer med olika hundar, pratade hund och lät hundarna bara slappna av. I början var Vilda lite på sin vakt men ganska snabbt så tycker jag att hon slappnade av. Skjutandet fortsatte och jag såg ingen reaktion på det. När Vilda kändes helt lugn och fin gick vi upp och gjorde ett roligt avslut. Tränade lite hopp, inkallning och fot. Då kändes hon precis som vanligt igen, trygg, glad, energisk. Kontrollerade inte de andra hundarna. Tilläggas kan att vid det laget hade även Daisy tröttnat på att protestera så det var tyst och lugnt i bilen…   

 
 
Kerstin med flock

Kerstin med flock

24 april 2011 07:38

Oj, oj, va jobbigt! Skönt att det slutade bra med den där schäfern. Det är också min mardröm att nån av alla schäfrarna på vår klubb ska komma rusande mot Prime. Eller att han själv hittar på nåt. Går ju inte riktigt att slappna av ännu, när andra hundar är på planen samtidigt, å andra sidan är det ju bra med störningar. De e väl oundvikligt att vissa dagar blir helt "fel" men ibland kanske man lär sig nåt nytt då. För nån månad sen när jag tränade Prime på en parkeringsplats, fick jag en riktig chock. Helt plötsligt under fria följet rusar han efter några fåglar som dimper ner framför nosen på honom och jagar dom i 190 mot en starkt trafikerad väg. Mitt hjärta höll på att stanna. Vardagslydnaden var som bortblåst. Som tur var stannade han precis innan det lilla staketet (som han lätt hade kunna hoppa över) vid vägrenen. Efter det satte jag på honom spårlina under träningen några gånger och insåg att jag måste lära honom att "strunta" i fåglar. De är verkligen mycket att träna på o tänka på med en valp särskilt nu när dom håller på att blir stora. Man kan ju inte förutse allt, och man måste ha lite tur i oturen också, och det verkar som ni hade det.Jag tror inte Vilda tog någon skada av denna upplevelse eller att det kommer att påverka träningen framöver. Du gjorde ju rätt som stannade så Vilda fick en lugn stund med schäfern. Kram

http://kerstinspudlar.se

Anna Svensson

25 april 2011 09:05

Usch, vilken skräckupplevelse! Tur att det slutade lyckligt. Jag har väl lite schäferskräck i mig sedan tidigare, fick min första dvärgpudel jagad av två schäfrar på Gärdet en gång. Hade honom fot vid sidan när vi mötte hundarna, de kom framrusande mot honom, han blev rädd och flydde och sedan var det jakt Gärdet runt. Gick tack och lov bra den gången också, men fy 17 vad rädd jag var. Efteråt var schäferägaren hur otrevlig som helst, han hade inte gjort något fel, jag hade ju min hund lös jag med!
I efterhand tror jag inte det var första gången det hände den mannen, jag tror han roades av situationen.
Nej, det är svårt med unghundar, det som fungerar ena dagen är som bortblåst nästa. Plötsligt är det ens egen hund som drar!
Märker att någonting är på gång i Vilda nu, känner mig inte alls lika hundra på henne heller som jag gjort tidigare. Bara att kämpa på! Hoppas ni haft en fin påsk!
Kram Anna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anna Svensson - 2 oktober 2014 20:14


Kortfattat: körde framåtsändande på klubben igår, med byxben o allt. Stora framsteg! Hon kan gå lugnt o fint en ganska lång sträcka nu. Och - inte minst - så gjorde hon jättesnygga temposkiften från galopp till sakta! Utan kommando, men med target. D...

Av Anna Svensson - 30 september 2014 15:45

I dag blev det ett fint lydnadspass hemma på gården medan Alice lekte i solen!   Jag körde igenom det viktigaste. Skallet, som var lite segt i dag. Måste ha upp henne mycket mer i varv om jag ska få ett tätare skall.   Men det intressanta var...

Av Anna Svensson - 28 september 2014 18:36


Idag var det lydnadskurs för Emelie Söderberg, kennel Bruksviljans. Hon tävlar skydds och sök på SM-nivå med sina mallar. Kanske inte optimalt för mig, det skiljer en del i egenskaper mellan en bruksmalle o en mellanpudel, men jag har hört mycket got...

Av Anna Svensson - 27 september 2014 22:07

När man inte riktigt hinner men gärn avill träna ändå, då får man hitta på lite smarta övningar! Egentligen ville jag spåra i dag. Löste det genom att lägga ett spårupptag med tre apporter. Spåret var: upptag - ca 100 meter spår -  vanlig apport - ca...

Av Anna Svensson - 19 september 2014 18:25

Har kört två sökpass sedan sist jag skrev. Det första körde jag i en rätt rolig ruta, knepig för att det blev terrängskifte och rejält stenigt på ca 30 meters djup. Men öppen o lätt att följa hunden i arbete. Jag hade två figgar med okänd placering o...

Presentation


Välkommen till min blogg, ett komplement till min hemsida (se presentationen). Jag heter Anna Svensson och den här bloggen ska handla om hunddelen i mitt liv. Just nu består den av storpudeln Daisy och mellanpudeln Vilda.

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13 14
15
16
17
18 19 20 21
22
23
24
25 26
27
28 29
30
<<< April 2011 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Gästbok

Valpar från min uppfödning

Arbetande pudlar

Pudeluppfödare

Sök i bloggen


Skapa flashcards