Alla inlägg under april 2011

Av Anna Svensson - 8 april 2011 07:15

Tack vare allra bästa Annika så är Vilda nu nybadad, luktar gott, är tov- och kvistfri. Detta väder i kombination med tovålder är ett elände! Jag satt och torrborstade lilla trollet i två dagar med ambitionen att lämna ifrån mig en tovfri fröken, men det räckte nästan att sätta ner henne på golvet så återtovade sig allt. Nu är klipptid bokad, om en vecka ska det ulliga lilla fåret få vår/sommarfrippa!


Träningsmässigt bestämde jag mig för att Vilda nog var trött efter badet igår, så jag bestämde mig för att inte träna med henne. Det lyckades jag nästan hålla. Tungapporten såg så frestande ut där den låg, så framåt sjutiden på kvällen brast min sista självbehärskning och jag kunde bara inte låta bli att testa den igen...


Gjorde ett lite annorlunda upplägg: Jag satt på vardagsrumsgolvet med ett stort fatt kött som blivit över efter middagen. Vilda och tungen var på ena sidan om mig, Daisy fick hålla sig på andra sidan. Så lade jag ut tungen och Vilda fick angripa den. Det som då hände (inte oväntat) var att hon åter blev arg över att den satt fast och började frustrationslåta. Det ledde i sin tur till att Daisy, som var supertaggad och inte kunde förstå varför inte hon fick hämta apporten i stället frö den där fjamsiga unghunden, gav ifrån sig skall. Konsekvensen för Vilda blev att hon, lite småfånigt, avbröt, började titta sig runt: "Va, varför skäller Daisy, kommer det någon?". Men hon var tillräckligt intresserad av arbetsuppgiften för att jag skulle acceptera den störningen och bara uppmuntra henne igen till att ta apporten. Tänker att det är ju rätt bra i framtiden om hon fortsätter jobba även om hon hör hundskall...   

Så höll vi på, och efter ett par minuter tröttnade Vilda på att bara känna lukten av det goda köttet, sög tag i tungen och kom in med den! Jubel! Jag lät henne apportera in den 3-4 gånger, roligt att se att hon gör det med svansen i vädret och högburet huvud, inte med apporten nere vid golvet á la döende svanen..! Ett stort obs är förstås att vi bara jobbar med ettkilosapporten, den dag det är tävlingsdags är det dubbelt upp som gäller för Vilda.

Avslutningsvis lät jag Daisy, som nu tyckte att livet var ORÄTTVIST, hämta in apporten 3-4 gånger. Tror det blev väldigt bra för Vilda, hennes minnesbild av träningen var att se en överlycklig, svansviftande Daisy kasta sig över apporten och leverera in den med rekordtempo. Vilda var duktigt sugen på att själv få hämta den fler gånger, men se, det fick hon inte! Förhoppningsvis lever den önskan kvar nästa gång vi plockar fram apporten!

Av Anna Svensson - 6 april 2011 22:55

En kortis från en fin dag:


Tre timmar på gamla flygplatsen, där den värdefulla plätten barmark har hittats! Med var sonen, Katti & Mattias.


Jag lade ut ett ganska kort spår, 100-150 meter, med en vinkel, 2 pinnar och slut. Under liggtiden fikade vi, Vilda fick ligga med och träna passivitet. Jätteduktig, låg helt avslappnat (nå, förutom när hon försökte tigga åt sig bulla!). Dessutom hann vi med att leka i härligt smutsiga vattenpölar (Simon!) och cykla lite.

Sedan lyckades jag hålla mig till min träningsplan - övade tandvisning och budföring x flera. Vilda känner ju Katti och Mattias väl, och inget av momenten var något problem. Minns inte om jag skrev det, men Simon fick vara mottagare i några budföringar med Vilda och Daisy häromdagen. Hundarna fick springa samtidigt och ingångarna blev ju stökiga, men jag tror att det var riktigt bra för Vilda som blev taggad i momentet och helt släppte all eventuell tvekan om vad det går ut på. I dag sprang hon varenda sträcka (sex stycken) klockrent åt båda håll. Nå, klockrent med undantag avlite sneda sitt hos mottagaren. Med beröm godkänt, särskilt med tanke på att vi hade en fyraåring på cykel mitt på sträckan!

Allra sist på kvällen, efter en påtår, gjorde vi en kort platsliggning. F ö så lät jag bli att träna några andra moment, bra gjort av mig! 

(Men när vi kom hem, och Simon ville fortsätta lekaute, så kunde jag inte låta bli att testa en idé jag har om framförgåendet. Men det är en annan historia...)


Spåret gick sådär. Vilda var supertaggad, lite yr i spårarbetet och missade en pinne. Funderar på att lägga in ett par godisspår som lite förebyggande. Hmm. Vi får se vad jag bestämmer mig för.


Måste köpa ny spårsele, bruden har växt en del sedan i somras!



Av Anna Svensson - 6 april 2011 08:11

Äntligen, äntligen fanns det en tillräckligt lång och bred snöfri markremsa!

Inte var den lång, ca 200 meter, och upptaget råkade hamna där älgarna haft sin vintertoalett... Dessutom blåste det kraftig sidvind, men ändå, det gick att spåra!


Nu visade det sig att höstens flitiga grundande av spårarbetet lönat sig. Vilda visste precis vad hon skulle göra. Struntade faktiskt i älglorten också (något förvånande, får jag säga, hon har annars rätt underliga matvanor!). Själva spårandet gjorde hon med låg näsa, befann sig i spårkärnan kanske 60% av tiden, men mtp den kraftiga vinden var jag nöjd ändå. Pinnarna plockade hon (två plus slut), såg väldigt förvånad ut när den första kom. "Hallå, nu spårar vi väl, eller..? Ingen apportering nu, va?!". Men med hjälp av lite godis så kom hon på att det gick utmärkt att kombinera båda delarna!


Det var så roligt!!! I kväll ska det dessutom bli sol, så vi satsar på en repris.


Medan spåret låg till sig så körde jag lite lydnad. Fot, inkallning, läggande - gick riktigt fint alltihop.

Rutan - vilken skräll! Pudelskruttan fattar faktiskt vad hon ska göra! Måste säga att jag är imponerad, hon är riktigt smart den här lilla damen. En stor fördel hon har jämfört med Daisy är att hon kan uppskatta föremål själv, på avstånd. Daisy älskar prylar, älskar att kampa etc. Men att få en tennisboll kastad till sig i rutan är sådär, och att springa ut till rutan för att hitta favoritleksaken på backen där är totalt ointressant. Vilda är tvärtom, hon blir överlycklig när tennisbollen kommer. Detta, i kombination med att hon är väldigt repetitionstålig, gör henne så gudomligt lättränad.  

Nu kör jag enstaka rutskick med target, för att befästa den exakta positionen, men ca 80 % av skicken gör jag faktiskt utan hjälp. Ändå går hon in i rutan 99 % av gångerna, och i acceptabel position ca 70 %.


Lite vanlig apportering körde vi också. Började med att lämna Vilda med apporten i munnen och köra inkallningar. Fungerade fint, ingångarna var ok och tempot bra. Det enda jag inte gillar är att hon har ett ganska löst grepp. Funderar på att testa med en lite mindre apportbock ett tag. Provade sedan att lägga ut apporten på gräset. Det positiva var att hon tog den direkt, utan att leka med den först (som hon gör inne, på våra hala golv. Slår med tassen etc). Det negativa var att det kom några små tugg... Hmm. Mer inkallningar med apportbock i munnen innan hon får hämta själv!


Sedan var det färdigtränat!

Av Anna Svensson - 4 april 2011 15:54

..."tränings-kom-ihåg" se ut för mig! Inte särskilt avancerat, men det hjälper mitt röriga huvud att få saker gjorda!


Hemma i köket:

Snabba lägganden

Ingångar (ffa med apport)

Fortsatt finputs på fotposition

Tungen

 

Alltid när det finns andra människor och/eller hundar med:

Tandvisning

Budföring

Platsliggning och/eller sittande i grupp

 

Alltid träna på klubben:

Hinder (ffa uthopp!)

Rutan

 

Vänta lite med, men ha i åtanke:

Metallapport, fjärrdirigering, skall


Av Anna Svensson - 4 april 2011 10:30

Här har det hunnit hända mycket!

En veckas fjällsemester, där Vilda fick följa med men Daisy stanna hemma, gav massor av träningstid. Har dessutom hunnit börja en tävlingslydnadskurs (i spöregn - heja aprilväder!).

Som alltid är Vilda lätt och okomplicerad att ha med. Slappnar av snabbt i liftområdet, trots att det åker barn och vuxna överallt runt henne. Inget krångel med andra hundar, lydig och lyhörd att ha lös.

Momentmässigt så började jag med att se över ingångar och utgångsposition. Nötte det intensivt några dagar (inomhus) och nu tycker jag att hon sitter där hon ska!


Apportering så tränade jag ingångar med träapporten. Hon kommer ju in och lämnar av allt, men andra föremål har jag låtit henne lämna i handen framifrån, som vid ett upplet. Nu vill jag få till riktiga ingångar med träapport. Fungerar riktigt skapligt. Har tränat genom att lämna henne sittande med apporten i munnen och kalla in. Den riktigt svaga punkten är hennes gripande av träapporten! Måste sluta träna på hala golv, hon älskar att leka med apporten med tassarna!


Introducerade budföringen, jätteroligt tyckte Vilda! Har kört den ganska tävlingsmässigt redan från början, hon får sitta fot och göra riktiga ingångar. Inga problem med henne, hon fattade så fort. >Och själva springandet älskar hon ju. Planen här är att “hjärntvätta” henne i momentet med människor hon känner och gillar. Har hittills bara använt sambon som mottagare.


Framförgående. Började träna, avbröt för att jag inte hade en genomtänkt plan. Vill ha ett framförgående som på ett naturligt sätt leder vidare till framåtsändandet. Funderar på att ta framåtsändande som mitt specialmoment på tävlingslydnadskursen.


Inkallning. Funkar fint, bra stabilitet i sittandet, bra tempo, fina avslut.


Läggande under gång. Här har det rått lite förvirring! Hon lägger sig fint, men ligger inte kvar och är också lite beroende av kroppshjälper för själva läggandet. Jag började träna, fick snabbt stabilitet men sämre lägganden… Kliade mig i huvudet och läste Kent och Ninas bok. Fick där inspirationen att fortsätta låta momentet vara uppdelat, fokusera på snabba lägganden, få det att fungera under gång och parallellt träna stabilitet i ligg med återgång. Använda tempot i gången som hjälp mer än kroppshållning, händer etc. Gärna lägga ner henne innan marschstart etc.


Tandvisning. Jag har börjat gräva henne i munnen i tid och otid, vilket hon med en suck accepterar. Nu ber jag de flesta lyfta på hennes läppar och visst vrider hon på huvudet, men hon är lugn och tycker det är ganska okej. Planerar att dela upp momentet, träna mungrävande för sig, kvarsittande vid matte när okänd kommer fram och lutar sig över henne för sig.


Platsliggning. Knappt tränat alls, däremot sittande i grupp, Återgångar från ligg gillar hon inte, vill gärna resa sig när jag kommer för nära. Ren vanesak, känns det som.


Rutan. Körde jag som mitt moment på lydnadskursen. Fick en riktig aha-upplevelse där! Lade targeten där jag brukar (bakre tredjedelen) och frågade lite bekymrat instruktören hur jag skulle göra när hon stannade en gnutta för tidigt och inte stämplade targeten. “Belöna” hojtade hon, och påpekade sedan för mig att Vilda ju faktiskt stod perfekt i rutan - och det var väl rutan jag tränade…? Så vi plockade bort targeten till nästa skick och, yes!, hon placerade sig mitt i rutan! Upprepade x flera med samma fina resultat. Varför? Tur? Tidigare targetplacering? Eller tittar hon på konerna? Ingen aning. Men jag ska försöka jobba så mycket som möjligt utan target framöver, få se vad som händer. Känns spännande!


Tunga apporten. Upp som en sol, ner som en pannkaka… Testade ettkilos-apporten på Vilda och hon var så duktig! Angrep den, blev förbaskad över att den “satt fast”, morrade och “kampade loss” den! Började med att bara få upp den från backen, lyckades så småningom bära in den ända till mig. Roligast var att hon på slutet bar den med lyft huvud, jättestolt! Tyvärr, tyvärr, tyvärr så fick jag för mig att det var ett roligt moment att träna igår kväll (efter nästan fyra timmars hundkurs!) och då gick det uruselt. Gissar att hon var för trött, hoppas att jag inte förstörde något. Hur 2-kilos ska gå kan jag inte föreställa mig, det är tungt för en sexkiloshund! Men hon har mycket jäklar anamma, så det är i alla fall inte omöjligt!


Hopp (uthopp), Har testat några gånger, och hon börjar förstå. Använder tennisboll som belöning när hon landar på andra sidan, för att “dra ut” henne från hindret. Men det krävs en hel del mer träning innan kommandot är klockrent. Funderar på att använda target för att få henne på rätt avstånd från hindret inför återhoppet. Det behövs inte just nu, men med tilltagande erfarenhet så är jag rädd att hon flyttar närmare och närmare hindret. Vore smidigt att redan nu lära henne ett “rätt” avstånd. Vi får se…

 

Tja, det är vad vi hunnit göra den senaste veckan. En hel del, känns det som. Nu ska jag snickra ihop en träningsplan. Jag avskyr att skriva planer och träningsdagböcker, så jag kör en förenklad variant. Lägger nog ut den också på bloggen så kan ni som inte heller gillar alltför detaljerat skrivande kanske få lite idéer!



 

Presentation


Välkommen till min blogg, ett komplement till min hemsida (se presentationen). Jag heter Anna Svensson och den här bloggen ska handla om hunddelen i mitt liv. Just nu består den av storpudeln Daisy och mellanpudeln Vilda.

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13 14
15
16
17
18 19 20 21
22
23
24
25 26
27
28 29
30
<<< April 2011 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Gästbok

Valpar från min uppfödning

Arbetande pudlar

Pudeluppfödare

Sök i bloggen


Skapa flashcards