Hämtade sonen på dagis och åkte raka vägen ut i spårskogen. Målet för kvällen var en träningstävling på grannklubben, men vägen dit är kantad av fina spårmarker.

Lade ut ett kort, ca 75 meter, godisspår med leksak som slut. Supervälsnitslat.

Dessutom en kort "pinnstig" med blandat leksaker och spårpinnar, även en naturpinne fick smyga sig in.

Under liggtiden tog vi en tomtar- och trollpromenad i skogen med sonen, plus att vi gick och spanade in en bonde som plöjde sin åker. Fika hann vi förstås också med!

Pinnstig: jättelyckat, Vilda blev verkligen taggad på att hitta sakerna. Bra övning, ska jag använda oftare. Tack för tipset, Linda!

Godisspåret: Absolut godkänt, går riktigt hyggligt i spårkärnan nu. Drar och stretar som en gnu när jag bromsar så kraftigt, men får sina aha-upplevelser när jag släpper på henne när hon går fokuserat i spårkärnan. Tror på att köra så här ett litet tag till.

Om nya BK:t tyckte Vilda inte! I början skulle det gruffas på varenda stor hund, en ovana som tyvärr eskalerat sedan de två senaste incidenterna. Jag försökte avleda, belöna bra beteende etc. Efter en timme tröttnade jag, talade om för damen att oavsett orsak till gruffandet (osäkerhet - tänker de flyga på mig?) så är det inte okej att blåsa upp sig. Tack och lov fungerade det!! Hon var sedan riktigt trevlig att ha med sig. Blev det för stökigt alldeles för nära henne fick hon pyttesmå återfall, men det var inte farligt alls.

Det sköts en del på träningen. Först platsliggning med skott. Vi avstod den, men efter halva tiden lade jag Vilda på en egen liten platsliggning så hon fick de sista två skotten liggandes. Sedan blev det budföring med skott på några hundar, hon fick ligga då också. De sista två skotten var vi uppe och promenerade. Inte en tendens till berördhet på henne. Så skönt!  

Träningsmässigt pysslade jag på med lite blandat: framförgående, hopp, fot, stegen... Valde moment som jag tyckte passade i ny miljö, rent momentmässigt hände inga revolutioner.

Efter ca en timme var det dags för själva träningstävlingen. Vi körde budföring på kort avstånd, ca 25 meter. Inga som helst problem, full fart till mottagaren, sedan krävdes det ett dk för att få tillbaks henne till mig!

Sedan en förkortad lydnadsetta:

Tandvisning: helt komplikationsfritt, betyg 10 i min värld (inga betyg gavs på tävlingen).

Fot: Tilt i pudelhuvudet! Först hälsar tanten, sedan säger hon (framåt) marsch, det här måste vara en budföring! Så Vilda tjongade iväg i full fart till tävlingsledaren! Omstart, nu med massor av dk från min sida! Vi gjorde en jättefin linförighet, betyg 8,5-9 i mina ögon, förutom en detalj - jag stöttade henne hela tiden! Ville vänja henne vid att bli dirigerad etc och låta henne lyckas. Så faktiskt betyg vore en nolla...

Inkallning: Jättefint, bra tempo, bra ingång, lite snett sitt. Betyg 9,5.

Apportering: Tar aktivt, tilt i huvudet igen och reser sig med apportbocken (undrar vart hon tänkte gå med den??) håller den hela momentet och avlämningen fungerar bra. Betyg ?.

Hopp över hinder: Så fint! Betyg 10 av sin partiska matte.

Rutan: Vi avslutade med den, eftersom Vilda hela tiden hade drag dit. Jag tänkte att det skulle bli nästan som en externbelöning att få ta den. Sprang ut fint i position på första skicket, men blev otålig när inte belöningen kom bums och började hatta runt... Till slut skickade jag om henne och var lite snabbare med belöningen! Det var ju inte läge att stå där och nöta "position i rutan".

Sammantaget en nyttig och trevlig "tävlings"debut för Vilda. Hon fick beröm av tävlingsledaren för att hon var så pigg och positiv (betänk då dessutom schemat hon haft de senaste dagarna, plus att hon förberett sig med spår före tävlingen, och haft det lite jobbigt med alla hundarna. Hon har verkligen kapacitet, den här tjejen!).

Men varifrån kommer alla tovor? Jag badade henne i lördags, väl hemkommen igår var manen som en lovikavante. Jag börjar misstänka spårselen. Men hur ska det då gå? Sluta spåra känns liksom - lågprioriterat, typ!