Åkte ut till Norrala och lade spår åt Vilda. Hon fick nästan samma som Daisy hade i början av veckan, men motsatt håll. Började med lite uppvuxet kalhygge, sedan en del blötare samt skvattram, avslutningsvis kalhygge. Jag lade det som godisspår (eller "näringsspår" om man ska låna språket från IPO-folket. Gissar att det bara är vi amatörmässiga sällskapshundsägare som lägger godis i spåret, proffsen lägger "näring"!), men ganska glest mellan godiset. Dessutom drog jag ut längden så det blev gissningsvis minst 200 meter, kanske lite mer. Det blir för mycket för mig att hålla reda på snitslar, godis, spårplanering och dessutom räkna steg!

Under liggtiden kom en man förbi med två stora hundar. Vilda fick först spunk, särskilt som den ena blev framsläppt till henne och gärna ville leka. "Hjälp" skrek hon och försökte skrämma bort den med alla skall hon kunde. När jag fick mannen att backa undan sin hund vågade hon sig så småningom fram och hälsa, avslutningsvis tog vi en kort gemensam promenad och då kändes Vilda helt avslappnad. Mycket träning kommer det att behövas... Hon som är uppvuxen med stora hundar och älskar att hänga i riesen-skägg!

Spåret gick verkligen fint, hon klarade terrängövergångarna utan problem och spårade riktigt noga. Kändes som en klar framgång!