Fredag: hade varit bortrest, var jättetrött och hade planerat för vilodag. Men när jag kom hem var sonen hos en kompis och ett träningstillfälle öppnade sig...

Funderade snabbt på vad som inte kräver en pigg och motiverad matte, kom på att skotträning är perfekt. På klubben gjorde jag så att jag knöt upp Vilda, tog min apportkastare och gick iväg ca 30 meter. Sköt ett skott och försökte att kasta en boll samtidigt. Ett skott till, och en leksak for genom luften... Sedan åter till Vilda, kopplade loss och hon fick fara iväg. Först kollade hon av apportkastaren, sedan letade hon tag på bollen och kom tillbaka. Inte minsta tecken på berördhet. 

Gjorde om samma sak, men nu sköt jag tre skott innan jag till slut kastade en boll. Inte en reaktion. Bra! 

Sedan kunde jag förstås inte hålla mig utan tränade lite hopp och framförgående också. Hoppet blandade jag att knyta ihop hela momentet med att träna delar. Ser lovande ut, även om det fortfarande finns lite tvekan ibland vid helt moment. 

Framförgåendet testade jag helt utan retning framåt nu. Placerade mig ungefär mitt på planen, där jag tränat momentet tidigare, och kommenderade "före". Hon gick ut riktigt fint, men stannade då och då under sträckan. Jag valde att ignorera och gå på, då fann hon sig igen och fortsatte. När tempot var bra och riktningen bestämd framåt så klickade jag och kastade bollen framför henne. Upprepade 7-8 gånger, kändes fullt fungerande. Nästa steg blir att öva det på annan plats. Känner mig verkligen tveksam om jag kommer att hinna väva ihop det till färdigt moment innan det är tävlingsdags - men vi kanske kan få betyg i alla fall!

Lördag: Lydnadstävling på klubben, jag åkte upp för att hund/miljöträna. En helt annan Vilda än i onsdags, lugn, voffade lite på ett par hundar men till 99 procent cool. Träningsmässigt gjorde vi bara en linförighet när planen blev ledig efter avslutad tävling. Jag märker att hon har svårt att hålla för ett helt program. Mycket sitter antagligen i att jag varit lite mesig i belöningarna. Av rädsla för att dra upp henne för mycket i stress, och få slarv, så har jag haft ganska dämpande godisbelöningar. Nu när momentet sitter hyggligt så tror jag att hon tål att man laddar på med leksaker och lek. Får säkert bättre stuns i momentet då. Ta med i minnet till nästa träning!

På eftermiddagen så hälsade vi på storpudeln som Vilda blev rädd för för ett par veckor sedan. Vilda tänkte inte kliva ur bilen först! Nu var det dessutom en storpudel till på plats, samt en mellanpudelhane, och så två småhundar till. Men vi knallade in, tog en fika, och tänk - det släppte! Mellishanen var en superskojig lekkompis, sa Vilda, och efter en stund var storpudelhanen också rolig! Tiken hon blivit rädd för ignorerade hon bara, utan att visa rädsla. Jättenyttigt för Vilda att bara få finnas i en flock en stund. Även nyttigt för mig att se hur lätt hon accepterade det. 

Avslutningsvis ett spår, icke förarspår, ca 300 meter, inget godis men välsnitslat. Fyra pinnar. Vilda spårade fint, hade ett rejält tapp i början där jag tror att hon lät sig styras av mig, men sedan gick spårarbetet toppen. Inget slarv, ingen slagighet. Däremot pinnarna... Hallå, du glömde hälften i skogen, Vilda! Grankvistarna du samlade på dig i bakbenen gills faktiskt inte!