Då var det dags, jag och Vilda hade officiell tävlingsdebut! Det skedde på en appellspårtävling i Njurunda. Dräglig starttid (8.30, skönt särskilt när mna ska ha med sig en fyraåring!), jättefina spårmarker och bra väder. Simon drog lott åt mig och vi fick spår fyra. Vi hamnade lite vid sidan av tillsammans med en jättetrevlig tjej från Timrå BK. Det visade sig att hon kört en massa sök, både räddning och tävlat fram en BCH, så det blev mycket sökprat! Dessutom så hade jag ju sonen att pyssla med, så tiden i skogen gick fort. Vilda var jätteladdad, och jag önskade verkligen att jag hade haft någonstans att bränna ur henne med ett litet upplet eller något annat!

Spåret gick fint. Hon låg på som 17, men var lättläst, tog vinklarna kanon och apporterade in apporterna - men bara två av tre... Den mittersta missade hon, jag hade lagt den lite för nära ett träd och hon gick på fel sida trädet. Tror aldrig hon fick den i näsan. Eller så valde hon bort, vem vet. Fick i alla fall full pott på själva spårarbetet, betyg 8, vilket är max man kan få med en apport borta. 

Nästa moment: budföring. Gick klockrent - andra gången... Första gången blev hon nyfiken på domarna, ett tomt domarbord och, tja,lite allt möjligt, innan hon i full fart drog till mottagaren. Jag beslutade mig snabbt för att göra om momentet ("glömde" fråga om jag fick), och se, nu när nyfikenheten var stillad så sprang hon fullt ös raka vägen...

Bara en av de startande hundarna sprang budföringen. 

Lydnaden var ömsom vin, ömsom vatten. Det positiva var bra tempo, hög motivation, inga tecken på att tappa efterhand. Linförigheten var stora delar jättefin, men några halter var jättesneda och språngmarschen blev rena hopp- och studsleken! Tror vi fick sjuor. Framförgåendet - spikrakt, hög intensitet, lite för mycket drag kanske, stannade fint på första halten (men vände sig mot mig), satte sig på andra halten... Betyget blev förstås inte så högt. Direkt efter detta var det läggande under gång. Det tyckte inte Vilda, hon ville fortsätta med det roliga framfrögåendet och gick väl en meter framför mig på transportsträckan... Jag köpte inte det utan gjorde omstart, sedan strulade hon ändå på läggandet. Nolla. 

Inkallningen - lade sig ner när jag lämnade henne *suck* men superfint för övrigt och åtta i betyg. Apporteringen passade den lilla rackaren på att göra en bussväng bakom min rygg! Det blev jag faktiskt förvånad över! F ö bra tempo, hyggligt gripande, inget tugg. Minns inte betyget. Avslutningsvis hoppet - så grymt snyggt! Dubbeltia, och den håller jag verkligen med om! 

Summa summarum: vi fick 179 poäng. Hade vi lagt (och klarat!) platsliggningen så hade vi varit uppflyttade på 229 poäng. Men efter den missade spårpinnen och nollade budföringen så trodde jag att det var kört. Jag förstod ju att lydnaden skulle ha lite brister här och där    och efter allt Vilda varit med om på sistone så känner hon sig lätt otrygg med stora hundar som hon inte känner. Därför avstod jag från att lägga henne. Varför riskera att få henne påflugen om det ändå inte finns en chans att bli uppflyttad? Men platsliggningen blev lugn, och poängen skulle ha räckt... 

Vad jag är nöjd med efter dagen: 

- Att Vilda var precis lika pigg och samarbetsvillig vid dagens sista moment som vid dagens första. Fick flera spontana positiva kommentarer om henne efteråt, det värmde matte-hjärtat!

- Att jag faktiskt klarade av att följa min plan - inte utsätta henne för en platsliggning i onödan. 

- Att vi hade en superrolig dag, Vilda fick precis den positiva tävlingspremiär som jag ville ge henne. Jag var glad och genuint nöjd med henne, hon uppskattade belöningen hon fick när hon gick av lydnadsplanen jättemycket, ja, det kändes som att det blev en tävling hon växte av. 

Vad jag är mindre nöjd med: 

- Att jag sumpade vår chans till uppflyttning... 

- Att Vilda faktiskt fortfarande tycker att det är lite jobbigt med nya, stora hundar. Jag tycker dock att det går bättre och bättre.