Först av allt vill jag gratta Elin & Freda som blivit godkända i appellspåret! Heja, heja!

Var toktrött idag, liksom hundarna som sovit borta. Övervägde att skippa träningen. Tränade ändå...

Daisy fick följa med. Först gjorde vi upplet, försökte komma vidare i träningen genom att valla hel ruta till Vilda. Kraftig sidvind från höger. Lade tre föremål på linje längs högerkanten: ett ungefär halvvägs, ett 2/3 ut, ett i högra hörnet. Sedan fick Vilda plocka in de två första. "No problem", sa hon och gjorde två jättefina, raka skick. Sedan blev hon uppbunden och Daisy fick ta det tredje föremålet. Jag blev imponerad av att Vilda inte började yra runt i resten av rutan utan faktiskt gick fullt djup rakt ut. MEN - hon hade fått en hel del synretning också, så så konstigt var det kanske inte. 

Sedan gjorde vi om samma sak men på vänsterkanten. Förväntad svårighet: en massa färsk vittring från de föregående skicken som kom in med vinden. Plus att jag, taskigt nog, nu inte alls lät henne se lika mycket av personen som gick ut med föremålen (en svårighet i taget, jag vet, men jag har uppenbart svårt för det...). 

Spännande att skicka! Vilda sprang rakt ut ca 15 meter, sedan drog hon i näsan in vind från högerkanten och vek av kraftigt åt höger. Då sa jag åt henne, med snäll röst, typ "näe, gumman". "Okej", sa Vilda, släppte högervittringen, och fortsatte rakt ut på djupet.   Alltså, jag fattar inte hur denna lilla oerfarna hund kan vara så klok! Varför förstod hon på en gång vad jag menade???  Hon hittade sedan föremål tämligen omedelbart (det som låg längst in, efter halva djupet) men lyckades inte få loss det. Efter lång stunds slitande och dragande gav hon upp, släppte och stack ut längst ut på djupet, där hon snabbt hittade och kom in med föremål. Jag skickade om henne, nu gick hon rakt ut direkt, till föremålet hon inte fått loss. Jag tjoade glatt och berömde, samtidigt som jag älgade ut i skogen för att hjälpa henne. Vi fick ett superfint avslut därute , med lek, godis och mys. Sedan fick Daisy åter plocka in tredje föremålet på linjen. 

Sammanfattning: Jag ville träna raka skick genom att lägga föremål på linje, och övningen blev jättelyckad. Tror på det här som fortsatt träningsmelodi i såväl sök som uppletande för Vilda. 

Innan fikat körde vi ett sök åt Edgar. Två figgar, skog. Roligt, sa glufsen när han fick köra sitt älskade sök igen!

Sedan blev det ett spår, ett par hundra meter långt med bara slutapport. Lät henne ta det som spårupptag. Fint upptag, framspår, bra spårarbete som dock stördes ibland av att hon blev osäker av att Daisy satt i bilen och gafflade. "Är det någonting jag borde passa mig för?" undrade Vilda, men släppte snabbt och fortsatte spåra. Jag hade gjort en svårighet och följt en skogsstig en bit, men det tog hon lätt. Jag blev faktiskt förvånad över att hon så obesvärat märkte när jag vinklat av, det blev inte ett enda extrasniff där, det såg så självklart ut för henne. Sedan hade jag klättrat över risiga delen av en nedfallen björk. Först övervägde fröken att försöka gå runt, sedan bet hon ihop och trasslade sig igenom alla grenarna! Slutapporten tog hon, och vi lekte järnet med den! Sammanfattningsvis ett spår som hon var väldigt spårnoga i, inga konstigheter, inte svårläst. Vart har min virrpanna tagit vägen?? Det går framåt för oss i spårandet!

Det allra sista vi gjorde var en terrängpromenad allihopa. Ut i ris, bland stenar och hålor, allt för att få terrängvana. Sedan var vi ett rejält trött gäng som åkte hem!