Skulle ut på promenad + spår, träffade på en i sökgänget och vips blev det ett par sökskick i stället. Den här gången gick det jättefint. Men jag håller inte min plan alls! Prioriterar söket alldeles för högt. 

Problemet är att Vildas storlek gör att vi aldrig kan komma särskilt långt i söket. Hur mycket tid är det då vettigt att lägga - när tid är något man har begränsat av och det finns grenar hon har betydligt större fysiska förutsättningar att lyckas i? Lydnaden, spåret, allt annat hamnar ju liksom efter... Å andra sidan är söket så himla roligt! 

Jag har plöjt igenom tre olika sökböcker - två av den äldre modellen (Sjöstens och Järveruds) samt en nyare (Git Jering). Canis sökbok har jag inte läst, bara hört talas om att den finns. Av de tre jag läst så har jag till grundövningarna använt mig av Sjöstens, med minnesbildsträning. MEN om jag tänker satsa tävlingsmässigt så tror jag faktiskt mest på Jerings. Har egentligen varit emot popuper, men... Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig! Vind, som Järverud kör, är opålitligt och svårt. Minnesbilder - ja gärna, men en svaghet i Sjöstens bok är det här med vittringsstig från figuranten. Jag tror att Vilda, trots extremt noggrann vallning, hämtat en del stöd i det hittills. men det är bara en gissning. Kan i alla fall se det som ett problem i längden med deras metod. Så det blir popuper. Ska köpa walkie-talkie. *suck* Och, baske mig, träna sök max en gång per vecka. Allra, allra mest två gånger... 

I dag skulle vi bara gå en promenad. Var ute en timme efter en fin grusväg, sonen cyklade, jag och Vilda promenerade. Men bilen var parkerad vid en hundklubb, och viss blev det lite träning innan vi åkte hem! 

Fot - pyttekort pass med belöning när hon sprang fint i språngmarschen. 

Läggande  - med bollbelöning

Inkallning - lämnade, gick, kastade boll och sa varsågod när hon inte lagt sig trots att jag gått 20-25 meter. Satte henne igen, gick 15 meter, inkallning. Bra fart, hyggligt bra avslut. 

Ställande - mnja, inte har hon det än. Men vi nötte lite grundövningar och snart lossnar det nog. 

Hopp - tränade olika varianter. Ettanhopp, helt appellhopp, bara uthopp - alla var riktigt snygga. 

Avslutningsvis fick Simon vara kung och bestämma vilka hinder som skulle avverkas på agilitybanan!

En avslappnad och skön träning!