Igår blev det ett mini-lydnadspass och ett sökpass.

Lydnaden började jag med att köra rutan, lite oklart varför... Jag hade inte ens någon target med. Tanken var att markera rutans mitt genom att gå ut till mitten och ställa mig i den före skick. Men jag måste ju alltid testa saker, så jag testade förstås först att skicka henne utan retning. Vilda sprang ut, ställde sig bakom en av de bakersta konerna. Då provade jag hennes lyhördhet genom att försöka dirigera henne till mitten av rutan och se, det gick utmärkt! Hon förstod vad jag menade både när jag viftade vänster/höger och när jag sa ett försiktigt "kom". Då smög hon som en katt mot mig och var ganska lätt att stanna på rätt ställe. Det var en skön känsla och jag gjorde nog 7-8 skick till, vissa gick hon direkt rätt (minoritet!), några hittade hon själv mitten med lite betänketid, något skick dirigerade jag henne rätt. Egentligen tror jag inte på dirigering som någon särskilt användbar metod när det gäller rutan, men samtidigt så tycker jag att det är ett bra komplement för att kunna rädda upp en situtation. Dessutom är lyhördheten trevlig inför t ex apporteringsdirigering. 

Sedan blev det hopp (se upp, hon sätter sig allt närmare hindret! Mer target!!), något ställande och läggande (helt ok) samt en platsliggning (bra). Testade dessutom ett sittande i grupp, en miniövning på tre meters avstånd i cirka en minut. Bara för att vänja henne vid att momentet finns. Framförgåendet var lugnt och fint, känns riktigt stabilt. Fotgåendet var däremot ovanligt dåligt, och jag grubblar lite på varför. Hon var mindre engagerad än hon brukar vara. Egentligen tror jag orsaken var att jag hade lite fel attityd in i momentet. Möjligen spelade det också in att jag tränade det sent, efter ett antal bollkast i rutan och vid hindret. Nå, ska bli spännande att se vilken intensitet hon bjuder på nästa gång. 

Efter lydnaden var det sök. 

Vi vallade av en ruta på ca 80-100 meter (ta och ge!). Den var lättsprungen, platt backe, med rikligt med stenar (gömmen!) på 50-meterslinjen. Loke fick två skick (Var med och planterade figgen, eller "tantsök" som det tydligen heter i Skåne!). Gick dem jättefint. Sedan fick han vila och så var det Vildas tur. För att inte bjuda henne vittringsstigar så valde jag att börja skicka henne från andra hållet på mittstigen. Samma procedur med plantering. Men hon valde att ta hela rutan i ett svep. Gissningsvis var det gammellegorna i rutans andra ände som spökade? Nå, hon fick ju ingen utdelning på springandet, jag gick in längre i rutan opch skickade om. På tredje försöket, typ 20 meter från figgen, lyckades det och hon fick hitta sin figge. Skick två, nu var vi lite närmare rutans mitt. Hon gjorde en avstickare mot fel del av rutan igen, men återgick nu ganska snabbt till att leta framför mig och hittade figgen fint. Skick tre och fyra hade vi kommit till den del av rutan som vi använde till Lokes första två skick. Nu gick hon spikrakt ut båda skicken. Tempot och intensiteten var jättebra samtliga skick. Markeringarna också, även om hon har en rackarns förmåga att tappa rullen åtminstone en gång per markering... Sammantaget kändes det som en lyckad sökövning.

Allra först hade vi förresten gjort en repris av gårdagens markeringsövning, med godis i ena handen och rulle i andra handen på figgen. Hon bestämmer sig snabbare och snabbare, snart sitter det riktigt bra! :0)