Alla inlägg den 18 augusti 2011

Av Anna Svensson - 18 augusti 2011 07:52

Igår var det sökdags igen! Som vanligt samling på klubben först. Jag gjorde lite småpyssel, hopp, läggande och ställande under gång mm - allt helt okej (till och med riktigt bra!). Sedan passade jag på att köra framförgëde när jag hade hela långa planen till förfogande. Satsade på minst 30 meter långa sträckor. Det hade Vilda inga som helst problem med, gick sådär riktigt rakt och fint så man bli varm i hjärtat! Nu jobbade jag ännu mer mot helt moment och tränade halter, hela serien med halt, fot, helt om - nytt framåtsändande etc. Den svagaste länken där var helt klart fot, eftersom hon mycket drag framåt! Men nu har hon fått känna på det ännu lite mer, nästa gång kan jag faktiskt välja att placera en belöning i själva fotgåendet. Nu hade jag belöningarna: 1 - efter lång sträcka, 2 - efter att ha gått sträckan, gjort helt om och kommenderat igen, 3 - efter att ha låtit henne gå en lång sträcka och sedan ställt henne (gick fram och lade bollen), 4 - under gång, i slutet av en lång sträcka. Tror/hoppas den här variationen på belöning blir väldigt bra för henne.

Sittande och liggande i grupp blev ömsom vin, ömsom vatten. På sittandet imponerade hon med att sitta kvar när Freda blev lite för sprallig i benen och kom rusande förbi och ville leka. Roligt eftersom Freda är en mycket uppskattad lekkompis!

På platsliggningen var hon också duktig, men där lyckades jag med riktigt dålig timing. Testade att för första gången gå utom synhåll. Gick bakom skjulet en kort stund, gick sedan fram igen. Gick tillbaks bakom skjulet... Stod där kanske en halv minut och hon såg ut att ligga stadigt. Precis när jag ska gå fram, kliver runt hörnet på skjuet, hör jag Elin "Anna, hon har rest sig". Rackarns, varför lät jag henne ligga så länge?? Nå, jag lade ner henne igen och gick faktiskt bakom en kort sväng till. Tyckte att hon trots allt kändes trygg i situationen. Och nu gick det bra. Måste fortsätta träna platsliggning utom synhåll i sådana här situationer, med välkända hundar, inget som skapar otrygghet.


Sedan - söket! Började med ett Hawaiisök. Det är mer en springövning än en sökövning, ett sätt för hunden att känna på själva söksystemet. Så här körde vi:

Figge rakt ut på fullt djup, står upp, helt synlig. Vid behov rörde han/hon på sig eller till och med ropade på hunden. Hunden skickades, fick godis av figge som lockade med den ca tio meter framåt i rutan. Samtidigt gick matte 20 meter framåt på stigen, så framslaget fick två delar, dels det figgen gjorde med hunden, dels en ingång till matte med framåtbjudning (eller vad man ska kalla det!). Väl på stigen är figgen på motsatt sida redan utplacerad rakt ut, fullt djup, så hunden får prova "båda sidor"-sök. En rolig övning som Vilda älskade. Men... Hon avslöjade verkligen sin taktik!! Skick ett, två och tre var bra. På skick fyra trodde jag att hon hade sett figgen, men det hade hon inte. Gissa hur hon gjorde då? Sprang rakt ut ca 10 meter, vek 90 grader höger och sprang sedan rakt (!), parallellt med vägen, ända tills hon korsade figgens ingångsspår... Plockade det och hittade figgen. Jag erkänner, jag blev tokfrustrerad. Visste inte vad jag skulle göra. Men - det kändes helt fel att belöna, dels för att hon gjprt "fel" sökmässigt, men där känner jag mig osäker. Allra mest för att jag hade försökt kalla in henne under hela repan, och hon inte gjort en tendens att komma... Så, rätt eller fel, jag bad figgen att inte belöna, kallade in hunden, och skickade om henne till figgen. Nu sprang hon rakt ut (förstås) och fick en rejäl belöning. Två Hawaii-slag till, sedan fick hon vila.

 

Efter fikat planerade vi för några vanliga tantsöksskick. Första skicket fick Vilda planterad figge, sedan fick hon stå kvar i legan och se figgen gå iväg till nästa. När jag skickar ut henne på skick ett så går hon rakt och fint, markerar och är på väg in. Då kommer en ung riesen farande genom skogen, i 110 knyck, rakt mot min hund. Precis det som INTE INTE får hända henne, som redan är rädd för stora livliga hundar, och det får absolut inte hända när hon är på väg in med rullen! Jag erkänner, jag fick panik. Försökte bedöma vad som var bäst, frösöka få tag på Vilda eller fånga hunden. Jag satsade på Vilda, som nu bara hade ca tio meter kvar till mig. Till min stora lycka så gör Håkan, som är stighållare och befinner sig mitt emellan Vilda och den framstormande, en heroisk insats och lyckas fånga hunden. Hundra meter bort (minst) sitter en människa på häst och vrålar och skriker efter sin hund... Men, ska man inte ha en grymt bra lydnad på vovven om man ska ha med den på ridturer? Blev ganska sur. Mest frö att jag blivit så rädd, och hunnit tänka konsekvenserna av vad som kunde ha hänt. Tack och lov var Yvonne snäll och kopplade hunden och knallade iväg med den till ägaren. 

 

Återstående två skicken gick fint. En omedelbar vinst från Hawaiisöket var att det var lättare att få Vilda att springa snett framåt med rullen när hon markerade.

Avslutade med en kort men skön promenad där Vilda fick lära känna Loke lite bättre. Hon tycker vanligtvis att han är alldeles för stor och livlig, men hon börjar vänja sig. Dessutom är han behagligt ointresserad av henne och en riktig gentleman. Så hon tyckte att han var ett rätt trevligt sällskap!

Presentation


Välkommen till min blogg, ett komplement till min hemsida (se presentationen). Jag heter Anna Svensson och den här bloggen ska handla om hunddelen i mitt liv. Just nu består den av storpudeln Daisy och mellanpudeln Vilda.

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Gästbok

Valpar från min uppfödning

Arbetande pudlar

Pudeluppfödare

Sök i bloggen


Skapa flashcards