I dag körde vi vår andra lydnadsetta, kvällstävling i Hudik. Vilda var extra berörd av de andra hundarna, vet inte om hon kanske har lite hormonspöken på gång? Kan vara löpdags när som helst nu. En ung, yvig goldenhane tyckte hon var extra jobbig. Självklart hade han numret bredvid oss, dvs skulle ligga bredvid oss på platsliggningen. Ettans platsliggning var delad i två grupper. I den första gick två hundar upp. Lite obehagligt såg det ut, den första gick upp och smög mot sin matte, då rusade en annan upp med rest ragg och mot den första. Men den gick att bryta och så blev det omläggning. I vår grupp kom jag på den ljusa idén att vända bort Vilda när goldenhanen kom in på planen. Hon tycker annars att det är lite jobbigt just när en sprallig hund kommer och går nästan rakt mot henne. Nu slapp vi det problemet!

Själva platsliggningen kändes ganska orolig. Tror alla de andra hundarna fick avdrag för pip, nosande och gnäll. Men ingen reste sig. Vilda låg som ett litet ljus och fick en välförtjänt tia!

Även tandvisningen var en tia.

Resten:

Linförighet: 9. Hon gick verkligen toppensnyggt! Var med så fint i tempoväxlingar, svängar etc. Det hon tappade lite i var någon halt, som blev sned.

Läggande under gång: en fet nolla. Vilda hade aldrig hört ordet ligg förut!Ironiskt nog hade hon 9 i betyg på läggandet förra gången vi tävlade...

Inkallning: 9. Fint tempo, lite slarvigt avslut.

Ställande under gång: 5. Krävdes kraftigt dk för att få till något stopp över huvud taget.

Apportering: 9. Greppade och höll jättefint, men lättade lite på rumpan i samband med gripandet.

Hopp: 9. Nu satt hon nära hindret, för att det inte skulle kunna bli några missförstånd!

Helhet: 9.

Totalpoäng 154, och återigen ett andrapris. Men Vilda bjöd som vanligt på godunderhållning (bland annat med sina känguruskutt, och med en stark vilja att stjäla med sig en apportbock från domarbordet när vårt program var slut!). Dessutom gjorde hon ju stora delar av programmet väldigt, väldigt bra. Lite roligt var att två ur publiken blev pudelfrälsta på kuppen och åtminstone den ena tror jag faktiskt bestämde sig för att nästa hund ska bli en pudel!

Nu måste jag klura på hur jag ska få ställanden och lägganden som funkar även på tävling, och så måste jag bestämma mig för vad jag ska ha för tävlingsstrategi i höst. Hon är väl helt enkelt ung och inte tillräckligt genomarbetad. Klarar mig utan fler ”nästan”-platser nu! Å andra sidan så tror jag verkligen att tävlingserfarenheten är guld värd för lilla Vilda. Dessutom har vi ruskigt roligt när vi är ute. Tål att tänkas på...

 Ikväll var det ruskigt varmt. Hemma i stan hade vi 29 grader inomhus… Det blev ett kort lydnadspass på klubben med linförighet, ställande, läggande, inkallning, hopp, sittande o liggande i grupp. Lite överraskande reste sig Vilda på platsliggningen. Gick ingenstans, stod blickstilla som en staty, men ändå! Ställandet var ok, men lite väl hög förväntan på boll. Hmm.

Söket, då. Sonen var med och ville absolut gömma sig för Vilda. Och vad gör man inte för sin lilla unge?! Så vi gjorde först ett tantsöksskick med dubbelfigge – fullt ös, klockrent. Sedan stod Vilda och jag kvar i gammellegan och tittade när Simon o Håkan gick iväg till nästa lega. Gick sedan ut till stigen och skickade – spikrakt och fint! Markeringarna är också bra. På väg in från andra skicket snubblade Vilda och gjorde en ordentlig kullerbytta. Då stannade hon och letade plikttroget sin slang och gav sig inte förrän hon hittat den!

Skick tre kunde jag inte hålla mig utan gjorde en chansning (jag vet, jag vet…). Testade en hemmavariant av X-figge, som Järverud skriver om i sina böcker. Typ riktningsfigurant. Figgen fick gå ut tio meter i rutan sedan tog jag bort Vilda. Då backade figgen ut igen och gick via en omväg ut i rutan på fullt djup. Så Vildas minnesbild var en figge tio meter rakt ut från skickpunkten. Ingen vittringsstig att följa ut på djupet. Lite nervös var jag men – jisses, vad fint hon sprang! Spikrakt ut i ca 30 meter, en lätt båge bakåt, men rätade sedan upp sig och innan hon kom till den bakre linjen och spåret.

Stärkt av framgången gjorde jag samma sak skick fyra, med lika fint resultat. Därefter bröt jag. Så nu har jag möjligen hittat ett bra sätt att stegra svårighetsnivån för henne?

Spår och uppletande

I går hade Elin och jag en toppenkväll på Skatön. Lade ut varsitt långt spår åt hundarna i den fina terrängen (gles tallskog med blåbärsris) och medan spåren låg till sig gjorde vi ett upplet.

Det var en annorlunda upplevelse med Vilda. Vallade en ruta på 50 x 50 och lade initialt ut två föremål, ett i varje hörn. Båda de skicken gick klockrent. Fullt ös ut, bra gripande, full fart in. Tror hon tar stort stöd av vallningen ut, när man vallar går man ju raka vägen ut till hörnen. Tredje föremålet kastade Elin ut medan jag belönade föremål nummer två. Det låg i mitten av rutan sett till baslinjen, och ca 35-40 meter ut. Och nu började problemen! Vilda sprang ut, hittade inte, kom in. Jag skickade om henne, då gick hon ut dåligt på djupet, fick inget, kom tillbaka… Nytt skick – full fart ut till fullt djup, ursnyggt framslag på ca 10 meter, men inget föemål. Nytt skick, bra fart, fullt djup, framslag ända till rutans slut. Nytt skick, fullt djup, helomvändning och tillbaka, men fortfarande inget föremål… Gjorde ett par försök med att kasta ut andra föremål när hon inte såg, det blev väl ca 10-15 meters djup, för att hon skulle få hitta någonting. Men icke, inte ett enda av dem fick hon med in. Jag var jättenöjd med att hon fortsatte försöka, men helt brydd på varför hon inte lyckades hitta. Bestämde mig för att bryta. Gav henne en synretning, Elin gick ut på djupet och lade ut ett favvo-föremål.

Skickade. Nu sprang hon snabbt ut, hittade ett av de andra föremålen, nytt skick, hittade ytterligare ett av de tidigare utlagda, nytt skick, hittade ett tredje, nytt skick, hittade det hon fått synreting på. Vips, så hade hon hämtat in fyra föremål på linje! Allt med bra intensitet.

Kändes som en jättelyckad avslutning på övningen.

Nästa gång ska jag prova att lägga på linje men utan synretning, få se om det kan funka eller om hon ska envisas med att byta föremål då… Undrar också om hon kanske ska få vara med och valla rutan några gånger, för att vara mindre nyfiken när det väl är dags?

Spåret började lite lustigt, fem meter före första apporten hittade hon en strumpa! Markerade fint, så den belönades. Sedan hade jag tre apporter med ca 20 meters mellanrum (blandat skogspinnar o vanliga apporter), fina markeringar på alla. Några hundra meters vanligt spår, sedan kom vi till en smal liten stig som Vilda absolut ville följa. Jag visste att det gått en massa människor i området, och Elin hade inte sagt något om att hon följt en stig. Så jag valde att bromsa Vilda. En stunds förvirring. Hon provade att ringa, jag testade att backa i spåret, sätta henne och vänta/tänka etc. Efter några minuter började hon vinda ner mot stranden och jag trodde att det var folk där. Försökte bryta henne. Efter ytterligare några minuter så gav jag upp och var beredd att sela av henne. Vi var borta. Men, jag har ju lovat mig att när allt verkar kört åtminstone testa att lita på hunden… Så jag följde henne ner mot stranden. Det visade sig att det var spåret hon vindat in, några meter bort! Vips, så åkte näsan ner i backen igen och hon spårade vidare! Dock missade hon två apporter på rad. Hennes spårande var klart sämre efter förvirringen, mer forcerat. Tror att det hängde ihop med stressen av att bli osäker – vad vill matte egentligen att jag ska göra??! Efter en liten stund lugnade det ner sig och på slutet tog hon återigen två täta apporter, varav den ena var spårslutet. Sedan fick hon ligga länge i blåbärsriset och mysa, byta apporter mot korv och bara ha det bra!

Sammanfattning på det: måste träna förledningsspår lite mer strukturerat. Det blev ju trots allt bra den här gången, hon fick inte följa det felaktiga spåret och lyckades så småningom övertyga mig om att följa med och ta det riktiga. Pinnplockningen fungerade superbra så länge hon var i rätt stämningsläge. Däremot så missar hon direkt om hon blir minsta lilla stressad. Att börja med en strumpa var toppen, kanske ska börja ha en snabb förstaapport i form av leksak?