Lördag. Började med ett spår, lätt terräng, ca 400-500 meter, icke förarspår. Gjorde ett spårupptag, som hon löste jättfint. Har det faktiskt på film, men eftersom alla datorer trilskas med mig just nu så dröjer det innan den kommer på nätet! Själva spåret var inga problem, hög intensitet, spårnoga förutom på ett ställe där hon drev lite i den kraftiga vinden. Mest glädjande är dock att hon fortsätter plocka pinnarna så bra! Tog allt, inklusive skogspinnar. Nu testade jag att lägga ett riktigt spårslut som slut (hon är inte så förtjust i långa pinnar!) och belöna den först med en godis, sedan byta den mot en boll. Hoppas det kan bli en bra långsiktig strategi!

Lydnad skulle vi köra, men då var både vi och hundarna trötta så det blev ett minipass med lite ruta, hopp och apportering. Testade hopp-apport, funkade fint.

Skott gjorde vi ordentligt. Vilda fick två skott under inkallning, som en förberedelse inför budföring med skott. Sedan tog vi några skott med Freda och Vilda sittande i koppel, Elin som skytt. Nu fick jag klart för mig att jag misslyckats med min skotträning! På ett ”positivt” sätt, men ändå. Vilda förväntanspep! Hon tyckte allt att Elin skulle kasta något föremål också… Förstås fick hon inte göra det. Efter avslutade skott fick hundarna lite godis och gå raka vägen till bilen!

Söndag. Agilitytävling, KM! Vilda var anmäld till hoppklass, man fick två lopp på samma bana. Jag var ganska säker på att vi skulle diska oss på slalomen, men Vilda överraskade med att sätta den både snabbt och snyggt i båda loppen! Dessvärre överraskade även matte med att ha glömt banan(!) första varvet! Så vi diskade oss för att jag sprang fel väg. Lopp två kunde jag banan, men då gjorde jag ett handlingsfel i stället. Började fokusera på en svår sväng lite för tidigt, innan Vilda fäst helt på hindret innan. Signalkänslig som hon är läste hon mig helt korrekt och böjde av till den svåra svängen i stället… Helt mitt fel.  Trots allt en rolig premiär, och vad Vilda beträffar så tycker jag att hon gjorde riktigt bra ifrån sig!

Efter agilityn körde vi ett sökpass. Vilda fick en appellruta. Första figgen låg på fullt djup. Ingen synretning, men vi tyckte att det var lite motvind. Det var det inte! I princip helt vindstilla och Vilda fick inget stöd alls ut i rutan. I stället fick jag stötta henne, följa med henne ut en bit och skicka om. Tre riktigt positiva saker trots allt: hon fortsatte försöka och försöka, hon försökte inte lösa problemet genom att spåra och hon hittade till slut! Fick sedan en figge på motsatt sida, enklare terräng och bara 30 meter ut. Ingen retning. Den löste hon väldigt fint, gick ut ganska rakt och på djupet direkt. Fin markering. Sedan fick hon vänta i bilen och avsluta med ytterligare ett skick utan retning, men på ca 20 meters djup. Kändes som en bra träning där hon fick ytterligare förståelse för vad det är jag vill att hon ska göra – leta rakt ut framför mig!