Alla inlägg under november 2011

Av Anna Svensson - 27 november 2011 14:22

I dag var inte vädret med oss. Regn, kallt och en ruta där det var lite svårt att få till popparna. Som extra trix ville jag inte riskera mina walkie-talkies genom att använda dem i regnet.

Rutan var rolig och varierad, med första skicket i skog, resten på kalhygge av blandat stuk. Skick fem var i skogen bakom ett kalhygge, så de måste ta sig igenom den "vägg" som skogsbrynet innebar för att komma till figgen. Första skicket såg inte Vilda poppen, vimsade lite men jobbade sig ut bra. Skick två var det dålig sikt och jag trodde att jag hade motvind, så jag valde bort poppen för att slippa gå för långt fram i rutan och skicka henne snett bakåt. Tredje skicket var roligt. Rakt över ett helt öppet och ganska lättsprunget kalhygge, sedan en liten höjd med ett älgpass på. Där satt förstås figgen! På det skicket valde jag bort popp, för att jag ville att hon skulle lösa den lite annorlunda legan utan att ha sett lösningen först... Skick fyra, uppvuxet kalhygge med rätt mycket smågran. Här fick vi äntligen till en fungerande popp och Vilda jobbade sig ut jättefint. Skick fem var jag nästan säker på att hon hade vind på figgen, alt sett henne, innan jag släppte. Hon var så otroligt fokuserad ut. Men ack, vad fel jag hade... Hon vimsade iväg ordetnligt en sväng, först åt vänster, sedan åt höger. Det lustiga var att när jag surade ur (jag vet, Gunilla, men jag gjorde i alla fall ett framsteg i dag - tränade i regn! Kan ju inte få till allt!) så rätade hon in sig och började söka rakt ut framför mig!

Skick 2,3 och 5 där hon inte fick popp följde hon i princip samma mönster på alla. Sprang ut, gjorde en liten lov kanske 15 -20 meter framåt, vek av kraftigt och kom tillbaka. Det underliga var att hon på alla skicken gjprde jättefina andraskick! (Utom sista, där hon rättade in sig på min korrigering och inte behövde skickas om)

Hmmm... Antingen fattar hon inte - men hur kan hon då fatta när jag skickar om henne? Eller så fattar hon, men vill kolla av rutan etc. Och i så fall har hon inte tillräckligt sug på figgen. Det tycker jag iofs att hon har, ett väldigt sug. Men å andra sidan kanske hon ändå tycker att hon hinner kolla av rutan lite först?

Några direkta framslag bjöd hon inte på idag, blev faktiskt lite putt på ett par av skicken där hon tydligt såg att jag flyttat mig framåt på stigen.

Sammanfattningsvis ett helt okej sök i rolig ruta men med sur väderlek och lite krångliga omständigheter. Bl a stelfrusen hjärna hos matte. Vilda jobbar ut figgarna fint, markerar och påvisar bra. Känns väldigt motiverad. Hade det varit tävling så gissar jag att vi blivit godkända men inte fått några superbetyg mtp omskicken. Kul att hon löste älgpasset!

ANNONS
Av Anna Svensson - 26 november 2011 19:09

Igår tog jag tjuren vid hornen och körde lydnad med Vilda trots att hon vilat hela veckan, förutom prommisar, och var rejält pigg. Dessutom öste jag på med många fartmoment.

Det blev rutan (x många...), hopp, hopp-apport, apport, inkallning, men också fot, ställande, läggande, tvåanfjärr och framförgående. Och gissa vad? Inte ett voff!! Det kom ett halvkvävt ett på väg till rutan en gång, men det kändes som om hon "kom på sig" så jag lät henne fullfölja. Var lite nyfiken på hur hon skulle göra skicket efter  - tyst!

Kan jag ha sådan tur att det räckte med att förklara spelreglerna för henne? Ska inte ta ut segern i förskott, men jag var rejält glad när jag åkte hem!

Momenten i sig gick i stort bra.

Hopp: kom på ett nytt sätt att träna uthoppen. Lade target på ena sidan (tre meter ut, som är mitt mål). När hon stannat på targeten gick jag över till den sidan, godisbelönade, tog henne fot och kommenderade sedan "hopp" till andra sidan. Hon gick ut riktigt skapligt, och när jag sade "ut" och pekade så gick hon till ganska exakt tre meter! Så den metoden kommer jag att använda fler gånger.

Slätapportering: lite svajigt. Tendens att morra (attackera!) vid gripande, lite jonglerande på invägen och ibland en fundering på att ta ärevarv! Men i stort fungerar den, gäller nog mest att jag fortsätter träna - och variera utseende (längd, tyngd, grovlek) på apportbockarna.

Framförgående: testade terrängskifte, att gå från gräs- till grusplan. Inga svårigheter alls.

Ställande och läggande under gång: Ställandena är ok, inte tiomässiga men kanske åttor. Ändå att stort framsteg. Problemet har varit att när jag tränar mycket ställande så fixar hon läggandena dåligt och tvärtom. Särskilt om hon är lite het. Då vet hon att något ska hon göra, men lyssnar inte. Nu provade jag en ny metod. Efter tre-fyra ställanden så gjorde jag ett läggande. Lade ner henne vid sidan först, för att ge henne en ärlig chans. När hon ändå "aldrig hade hört" ordet ligg två sekunder senare under gång, så blev jag faktiskt lite sur på henne. Pratade lugnt men allvarligt med henne och förklarade att nu fick hon faktiskt lyssna. Resultatet blev lysande! Därefter gjorde hon snabba, snygga lägganden. Jag kunde också växla mellan ställande och läggande utan att hon tog fel eller slarvade en enda gång. Undrar efter att ha korrigerat henne om jag lever kvar på 80-talet, med dinosauriemetoder? Jag försöker verkligen träna henne positivt. Men ibland tycker jag ändå att man, på ett väl avvägt sätt, måste kunna säga ifrån.


I dag hade vi kraftig blåst här. Inte så trevligt. Men solen sken. Jag valde promenader i stället för träning (mentala orken var rätt slut). Rekade lite sökrutor. Och så gjorde vi något slags upplet, jag gick i princip en lite kringelkrokig linje 50 meter ut och placerade ut fyra föremål. Sedan fick Daisy och Vilda turas om. Jättetaggade båda, förstås! Vilda började med att plocka in en hockeypuck! Sedan var det mest mjukisgrejer. Övningen var bara tänkt som en aktivering, men i någon mån är den ju även en uppletandeträning för Vilda. Hon jobbar jättefint och kommer in med grejerna bra - även om jag i dag märkte en lite fundering på ärevarv även här! Än så länge är hon dock för lydig för att sätta sina planer i verket om jag förstärker med att ropa på henne.


Väderleksrapporten för i morgon är inte rolig, men jag hoppas ändå på att få till en sökdag. PLanen är Hawaiisök, få se om jag håller mig till den eller krånglar till det i sista sekunden!

ANNONS
Av Anna Svensson - 21 november 2011 17:06

Igår blev det hundbad i stället för lydnadsträning. Vilda hade samlat på sig tovor i nacken och jag hade inget spraybalsam. Löste situationen genom att offra en igendammad flaska från mitt eget hårvårdsförråd och det funkade utmärkt! (gråt inte, Lina, jag jobbar hela tiden på att bättra mig...) Tovorna löste sig utan att särskilt många hårstrån hamnade i kardan.


I stället blev det minilydnad på köksgolvet. Kryp (riktigt fint) och metallapport (den stora). Först tramsade hon jättemycket med den, men jag testade att faktiskt neja henne då och verkligen förstärka ett bra gripande och tänk - då blev det riktigt bra! Roligt att se hur hon bara på ett par apporteringar lärde sig att gå runt apportbocken innan hon greppade den, för att slippa vända med den i munnen! Några enkla tvåan-fjärrar och ett par ställanden fick det också bli. Trevligt och lugnt. Borde kanske börja med vittringen på köksgolvet också?


I dag åkte jag upp till klubben en sväng. Vilda var sansad och fin efter helgens hårdkörning. Jag var helt fokuserad på anti-skallträning. Började med en kvarts promenad, sedan fot, som var helt ok. Ett par ställanden också, sedan valde jag att provocera med två ganska långa inkallningar. Inget problem. Fortsatte med ett gäng uthopp, med targetplatta tre meter bakom hindret. Jättefint, hon trampade och stod stabilt kvar. Sedan rutan. Skick ett var halvdåligt i position, skick två kom det ett halvkvävt litet pyttevoff samtidigt som hon vände upp i perfekt position... Vad göra?? Fya?? Acceptera? Jag gjorde det sistnämnda. Skick tre (jag vet vad du tänker, Kerstin, jag ska ju inte köra så många skick...) så kom voffet ungefär vid rutans framkant, och då valde jag att bryta henne med ett nej. Helt oförstående hund! Skick fyra (ja,ja...) blev riktigt bra! Gjorde sedan ett par skick senare under passet som också blev bra, både tysta och med bra position (nej, det ena fick jag säga "bättre" på, kommer jag ihåg).

Nästa kritiska moment var apporteringar. Började med träapporten, fick till någon riktigt bra, fin hopp-apport, men så kom det ett skall vid en slätapporteringen. Och när skäller hon? Jo, millisekunden innan hon ska gripa! Men jag nejade ändå, kallade in henne och gjorde om. Stackars hund, snacka om förvirrad! Tror kanske att hon så småningom faktiskt fattade, för hon slutade med skallen och fortsatte apportera... Med metallen var det svårare, så där bröt jag och ska träna mer inne först.

Framförgåendet var fint i dag, trots rutan som störning.


Sammanfattning, då: En trevlig träning med "lagom"hund, Belönade bara med godis, och mycket mer socialt än jag brukar. Det kommer säkert att ta ett antal träningar innan hon är helt klar över kopplingen mellan mina nej och skallen, men jag tror att det här är rätt väg att gå. Plus allt tänk runtomkring, rätt grundstämning hos både mig och henne innan träningsstart etc. Och när hon är hetare får man passa sig för att lägga så många högtempomoment efter varandra. Samtidigt är det så sällan jag kommer iväg och tränar lydnad, så när jag väl gör det vill jag hinna mycket, och många repetitioner...

Av Anna Svensson - 21 november 2011 16:49

Fick så många goda sök-råd i en kommentar att jag väljer att lyfta upp dem till ett eget inlägg, så att jag lättare ska hitta igen dem vid behov! (Borde göra samma sak med skalltipsen, men det inlägget är lättare att hitta igen. Ska ändå försöka ta mig tid...)

Väljer också att svara på kommentaren här i stället, kan vara bra när man går tillbaka att se hur man en gång har tänkt! Stort tack till min distans-coach Gunilla!


Kommentarer:
- ha inte FÖR brått att plocka bort all synlig pop, för när du väl plockat bort alla synretningar, så ska du helst inte gå tillbaka till dem igen. Då är det mata ut henne som gäller, och är hon inte ordentligt grundad då, så kan hon bli osäker på vad du vill. Jag gick på den minan - Puh lärde sig MYCKET fort att ifall man inte hittar figgen direkt, så säger matte till figgen att visa var han är...

Mina tankar: Jag behöver alltid påminnas om att inte ha för bråttom! :0) En sak som jag dock varit duktig på är att aldrig ge Vilda en popp som hjälp, har hon missat figgen och fått omskick så får hon det utan ny popp. Min plan B då har varit att följa med henne ut i rutan vid behov, men hittills så har det inte behövts. Hon har fått ett helt annat drag ut på djupet sedan vi började med popparna.


- hon får ganska häftiga svårigheter, med tanke på att hon kört sök regelbundet sedan - i våras?? Det är ok, men tänk på att variera med superenkla övningar, där hon 'slipper' tänka så mycket. Ren budföring m gående figgar ute på djupet i relativt slät terräng. 'ett steg bak, och två framåt, du vet' (dessutom en bra övning om det kommer en dag när du har extra ont... )


Igen, jag behöver alltid påminnas om att inte ha för bråttom! Den här gången hade vi planerat ett enklare område, men fick ju flytta i sista sekund pga jakten. Och när jag väl var vid Olberget kunde jag liksom inte bromsa mig... Nästa gång blir det lättare! :0)   Lite har jag också haft Gits bok i åtanke, någonstans där står det att man ska passa på med lite tuffare terräng medan man har popparna kvar. Men såklart inte varenda gång...


- häng inte upp dig på startskall på poppar, eftersom popparna kommer att försvinna så småningom. Gorm tex hetsar jag till VRÅÅÅL innan påviset, innan jag släpper iväg honom på löst påvis. Han kan oxå vråla en del ifall jag kör flying och låter honom sitta kvar ute i rutan, innan jag kallar in för rakt-över-skick på nästa sida.

Bra, en sak mindre att bekymra sig för! :0) Har förebyggt lite genom att be om mindre och mindre poppar också, tror att hon bara blir mer fokuserad "på rätt sätt" då.


- bra gjort både när hon själv-plockade sin rulle, och när du var osäker på om hon markerat hos figge, el blindat. Det du gjorde var ju att du bad henne markera en gång till, och dessutom talade om för henne att det är LÖSRULLEN som gäller...


Tack! Kände mig inte helt säker när jag gjorde det, men såg inte heller något annat riktigt bra alternativ.

- om hon fortsätter att vara trög på påvisen, så finns det flera sätt att öka på det.
a) låt figgen rusa iväg fr legan, utåt djupet, fr Vilda, när hon har minst 10m kvar, och samtidigt så släpper du kopplet och låter henne fara iväg i sin jaktlek. Figgen belönar helt här.
b) kör 'Var är du' så att figgen får svara, och börja då med lösa påvis. Även det här kan du använda ifall du inte orkar hänga på. Figgen kan mata henne in till stigen, och på så vis öka hennes samhörighet m figgarna och deras belöningar. Obs att lösa påvis ofta behöver ljudretning i början, så att det inte blir ett nytt sök, utan 'rakt-på-spring'. Så småningom börjar du hänga på i påviset igen, och blir det tungt för dig så kan du köra lösa påvis varannan träning, och kopplade varannan. Och då kan någon annan hänga i kopplet, medans du springer med bakom, så gott du kan.
c) mitt hets av Gorm, innebär att jag låtsas-kopplar honom i rygg-ringen, och samtidigt kamp-drar honom bakåt, och säger viskande 'var är figgen' och 'nu tar vi honom' osv.. Därmed flyger jordkokorna omkring i påvis-starten för Gorm.


Jag kör bara lösa påvis, har nog varit otydlig där. Så jag kommer vanligen sådär 30 meter efter Vilda! :0) Uppfattar att hon är duktig på att gå sitt eget bakspår tillbaka till legan. Tror inte att påvisen kommer att bli ett problem, men det är bra att ha idéer på lager om jag har fel!

hmm.. kan inte komma på mer... jo, att du inte ska börja med Flying ännu, risken är att hon börjar tycka att det är ok att korsa stigen på egen hand, sisådär 40m framför dig.


Ok, känner inte att jag har någon stenkoll på flying så det väntar jag gärna med! Hon har ju långt ifrån några befästa framslag än heller, men ibland blir det snyggt och då blir jag toppenglad! Fast det kan ju lika ofta bli återgång på samma sträcka som utgången...

Av Anna Svensson - 20 november 2011 16:05

Det blev bara ett stillsamt duggregn idag och det tål till och med jag!

Hade planerat att köra sök på ett ställe där man får ut ca 100 meter ruta. När rutan var nästan färdigvallad såg jag en orange kepa lysa inne i skogen och insåg att det satt två jägare med bössor där... Det blev till att snitsla ner och åka till ett nytt ställe. Nu valde vi Olberget (igen... Men där verkar det vara färdigjagat).

Körde ca 200 meter bana, båda sidor om vägen. Ca 60 meter djup. Tio skick till Vilda.

Eftersom duktiga Olle hittade hennes borttappade sökrulle när han promenerade längs stigen så fick hon ha finrulle idag! Men den var blöt efter att ha legat ute, och därmed tyngre, så hon märkte den på ett annat sätt än tidigare. Tog den spontant en gång på stigen, jag plockade ut och sa snällt men allvarligt "nej" och sedan sprang hon på utan att bry sig. Vi körde poppar och hade stighållare, fungerade smidigt och fint. Jag jobbar på att få ner storleken på Vildas poppar. Hon fokuserar så fint rakt ut i skogen. Samtidigt är hon pytteliten och det är svårt att veta vad hon klarar av att se. Men ganska ofta hade vi bara en viftande arm eller en annan mindre popp. Försökte ha ca 20 meters framslag hela tiden.

Jag minns inte så mycket av de olika skicken, men sammanfattningsvis kan man säga följande:

- Jättefokuserad rakt ut. Inga spårningstendenser, inga tendenser att kolla gammellegor.

- Vid andra skicket kom hon in med sin fasta rulle i munnen! Jag chansade och skickade henne på påvis, då kom hon in med lösrullen. Så jag trodde att hon blindat på den första. Men det visade sig att hon varit ända fram till figgen redan första gången, men vänt snabbt igen och sprungit tillbaks till mig. I bästa fall plockade hon sin fastrulle där! I sämsta fall hade hon greppat den redan innan, det får jag aldrig veta. Hon rörde den i alla fall inget mer under söket, så jag tror faktiskt att det var en riktig markering hon gjorde!

- Vid ett av skicken bland stenbumlingarna låg figgen ca 15-20 meter bakom ett gäng gigantiska stenar som blir som en bergvägg ca 40 meter ut. Ett naturligt stopp för hunden, och precis där missade Vilda poppen. Första skicket gjorde hon ett jättefint sökslag (med ca 20 meters framslag, YES!) men vek före bumlingarna och kom alltså in tom. Jag skickade om (utan ny retning) och då letade hon sig ut hela vägen på djupet. Härligt!

- Över huvud taget hade hon flera skick på rejält djup där det verkligen var stenklättring och terräng som gällde. Det är så härligt att se hur hon håller i och letar sig fram hela vägen, utan en tanke på att ge upp. Dessutom tycker jag att hon håller riktningen bra, hon letar i ett område hyggligt rakt ut från mig. Duktig, duktig tös!

- På de få figgar som hon missade poppen jobbade hon sig ut jättefint ändå. Inget vimsande.

- Fina, fina markeringar med flera spontana framslag på ingången med rullen!


Dagens minus:

- Startskall på ett par av skicken, om det blir lite för mycket popp...

- Lite trög på ett par av påvisen, väntade in mig på ett sätt som hon inte brukar. Å andra sidan brukar inte jag vara fullt så långsam heller...



Illamåendet och tröttheten har bytts mot foglossningar, som särskilt straffar mig när jag går i knölig terräng. Så jag fick vara stighållare för det mesta idag, och slapp valla på de värsta ställena. Däremot måste jag ju skutta efter Vilda i påvisen, det kommer jag inte undan. Få se hur länge till jag är terränggående över huvud taget. Börjar bli lite orolig... Tack vare en jättetrevlig sökgrupp så funkar det i alla fall än så länge.


Nu ska jag försöka bestämma mig för om jag ska satsa på lydnadsträning i ridhus eller tovutredning och bad ikväll... Om inte familjen tycker att jag hundat färdigt, förstås! :0)


Av Anna Svensson - 19 november 2011 16:28

I dag fick vi revansch, jag och Vilda! Körde en halvdag i skogen och där kommer hon verkligen till sin rätt. Skulle egentligen spåra, men under liggtiden passade jag på att köra några sökskick. Vår sökdag är i morgon, men då ska det kanske bli busväder. Nu har hon i alla fall fått lite sök i kroppen i helgen...

Det blev bara tre skick, men i tuff, stenig terräng med uppförsbacke. Poppar på alla tre. Ca 60 meters djup. Ovallad ruta, i halva hade jag och Vilda varit ute och promenerat, i andra halvan var det helt utan vittring.

Skick ett gick hon rakt ut fint på djupet, fick spåret i näsan, följde det ca 20 meter men släppte det sedan innan hon hann få utdelning (puh!). Vek tillbaka och fick då figgen i näsan, tog henne fint i vind.

Skick två hade jag svårt att hitta ett lämpligt ställe att ställa Vilda där hon kunde se poppen. Men det var roligt att se hur fokuserat hon ställde upp sig, med blicken rakt fram, varje gång jag bytte ställe (det blir så när man bara är två...). Rakt och fint skick utan konstigheter, klockren markering. Lite dåligt framslag vid återgången.

Tredje skicket fick stackars figgen klättra upp på en bautasten. Tanken var att vänja Vilda vid hög figurant, och planen var att ge henne en lätt ljudretning. Tyvärr klantade jag till allt och dök upp med henne medan figgan höll på att klättra, så hon fick en kraftig synretning. Tog undan henne en stund så hon åtminstone fick en form av minnesbildsövning. Supermotiverad ut och löst eskicket så fint.

Därefter gick vi raka vägen och tog spåret (rätt osmart) så hpn var lite högt i varv. Gjorde ändå spårupptaget bra, gick över spåret men vände spontant efter ca en meter. Lite slarv på ett par ställen, men löste svårigheterna fint. Plockade sina pinnar med bra övertygelse. Över huvudtaget ett jättefint spårarbete i bitvis småknölig terräng och med ganska lång liggtid. Sträckan vet jag inte riktigt, ca 500 meter?  

Allra sist gjorde vi inkallning med skott (tvåmansvarianten av budföring med skott!), inga problem, och en platsliggning med skott. Skytten flyttade sig, stod snett framför på första skottet, snett bakom på andra skottet och rakt bakom på det tredje. Ingen som helst reaktion på någon av hundarna (däremot tyckte Freda att det var skumt att hennes matte smög runt i skogen på det där viset och gjorde väl ingen perfekt platsliggning, men det var sekundärt.) Jättenöjd! När hundarna fått rasa av sig lite åkte vi hem. Har också tränat lite kryp i dag, testade för första gången att låta henne krypa flera steg mellan belöningarna. Ser riktigt bra ut, tycker jag nog.

Nu hoppas jag på drägligt väder i morgon så vi kan köra hårt i sökskogen!


Youtubelänk till dagens krypträning: http://www.youtube.com/watch?v=6UIxSxG5ZFg

Skott · spår · Sök · video
Av Anna Svensson - 17 november 2011 17:36

Körde lydnad igår. Inga perfekta förhållanden - stressigt, snabbrastning innan, och sedan in på planen. Fot, ställande: helt ok. Sedan framförgående - katastrof! Ofokuserat, nosen i backen i vartenda fotspår (det var frost!), vingligt. Jag fick henne aldrig att förstå att nosdoppandet var fel. Till slut surade jag ur ordentligt, skällde på henne och började om. Belönade så fort hon gjorde minsta rätt och sista sträckan blev helt ok. 

Inkallning - ett skall i slutet av sträckan. Men supertempo och fin ingång... Ny inkallning, nytt skall... Kortade till slut sträckan till ca 7 meter och prasslade med godispåsen när hon var på mitten, då glömde hon skallet. Ett par repetitioner till på längre sträcka, inget skall. Nytt framförgående, nu jättesnyggt. Rutan - precis som hon brukar göra när hon har för bråttom - hon springer och ställer sig bakom kon. Säger jag "bättre" så går hon in fint i rutan... På fem skick gick hon in rätt direkt två gånger, fick ge dk "bättre" vid tre av skicken. Belönade med godis. 

Hopp-apport: kastade apporten jättelångt (för att vara jag... 20 meter?) och hon hoppade ut fint, grep och apporterade fint, men missade återhoppet. Gjorde om ett par gånger med kortare kast,  

då blev det riktigt bra! Tiomässigt?!

Gjorde därefter en slätapportering och för första gången någonsin tänkte Vilda ta ett ärevarv med apportbocken! Bröt och kallade in henne, hon kom in med apporten fint. Kastade om, fick en tjuvstart! Men en fin apportering...

Budföring med fejkad tävlingsledare: fullt ös, inte så väldigt störd av tävlingsledaren, men drog av ett skall precis när hon kom fram till figgen och stämplade honom på benet med framtassarna. När han skickade tillbaks henne så höll hon på att dra av planen, vet inte vad hon såg! Bröt på min inkallning och kom in. Skickade om, nu blev det rätt. 

Sista momentet jag tänkte köra var hopp över hinder. Då började hon med en helt ny grej: hoppa över hindret och blixtsnabbt hoppa tillbaka igen. Upprepade samma beteende fölera gånger trots att jag försökte hinna med att stoppa henne. Så jag gjorde ett ettan-hopp och bröt. 

Sammanfattningsvis hade jag en jättetaggad tjej som tyckte att det mesta var så kul att man måste skälla, hoppa, studsa och ta ut svängarna lite! Iofs trevligt, men det ger ju inte så bra betyg... Förut när jag märkt tendenser ho henne att bli lite het så har jag planerat träningarna så att hon varit ganska genomarbetad i brukset samma dag eller dagarna innan, men nu är det mörkt när jag slutar jobba och i helgen verkar första snön vara på väg. Så det blir helt enkelt bara promenader på vardagarna - och så lydnad, om jag törs. Hur ska jag tänka för att gårdagens beteende inte ska återupprepas?? Jag försöker att i princip bara godisbelöna henne. Vad kan jag mer tänka på? Vill ju kunna träna rutan och andra fartiga moment, men de verkar vara så självbelönande att hon taggar igång av själva momenten. Ni som är vana att jpbba med arbetsglada hundar, hur tänker ni???

Av Anna Svensson - 13 november 2011 15:20

Känner att jag håller på att glida in i någon slags vinterdvala... Har i af hunnit med två träningar i veckan, torsdag och lördag. Inga större nyheter på någon av dem. Vilda jobbar på fint. Rutan fortsätter funka bra när jag kör godis i stället för boll, nu väljer hon rätt position 9 gånger av 10 (peppar, peppar...). Jag försöker också komma ihåg att inte nöta för många repetitioner! I torsdags gick det bra (bara tre!) men igår skenade jag lite och gjorde fem. Men det hanterade hon bra, det var i början av träningen och hon var pigg och fokuserad. Annars blir det det vanliga, fot läggande, ställande - i det sistnämnda har det förresten skett stora framsteg! Jag försöker hitta en "busig" känsla, och det har lett till resultat. Ställandet är både snabbare och säkrare. Apportering, hopp-apport är paradgrenar, inkallningen jättefin. Framåtsändandet kom jag på att det kanske var dumt att köra igång me dinför vintervilan, så jag återgick till framförgåendet, som sitter fint. Hade en rejäl störningsträning igår, det stod massor av koner på planen som Vilda först ville dra till. Dessutom hade vi en busig hund nära "vår" linje. Men hon fixade allt efter en liten stund. Duktig! Platsliggningar hoppar jag nu, för kallt ute. Då måste jag komma ihåg att ta med en filt.


Men så till höjdpunkten - dagens sök!

Vi vallade en riktigt tuff bana (Olberget, för er som också varit där!). Uppförsbake och rejält stenigt på ena sidan, snäll skog på den andra. Vi gjorde knappt 200 meter bana, totalt beräknat för fem skick per sida. Djup ca 60 meter. Eftersom vi bara var tre så fick vi märka ut skickpunkter och legor i förväg, fungerade riktigt hyggligt för det mesta. Och så hade vi walkie-talkies. Vilda hade sitt underbart söta nya sökhalsband med en pytteliten röd svenskrulle i! Tyvärr tappade hon hela alltet efter 3-4 skicket och det återfanns inte, så jag har inga bilder. Bara att göra ett nytt hål i plånboken och skicka efter nytt... Positivt i alla fall att hon inte alls störs av att ha en "vanlig" rulle som hänger och slänger runt halsen.


Skicken, då? Vilda gick så fint! Fullt ös hela tiden, bra markeringar och 4-5 riktigt fina framslag när hon kom in med rullen. Resten av skicken var framslagen av blandad kvalitet, men de 4-5 var riktigt - riktiga! Popparna fungerade fint. Enda bakslaget där var att när hon fick lite för mycket retning på en popp så kom det startskall... Något att se upp med! Att gå ut på båda sidor var inget problem. Inte uppförsbacke och stenig terräng heller. Allra sista skicket på stensidan fick hon verkligen ta sig fram bland stenbumlingar och gjorde det helt självklart. Roligt att se att hon inte mattades något i intensitet, trots att vi körde väsentligt längre och tuffare än vi brukar. Rent uthållighetsmässigt kan jag inte se att ett lägresök ska vara några problem för henne. Sedan är det ju en hel del annat hon ska fixa innan dess - plocka bort popparna, klara tomslag etc etc... Dessutom var det på ett slag på vardera sidan som hon inte såg poppen på, och då blev slagen lite grunda. Men faktiskt rätt fina för övrigt, inte så vimsiga utan mer som ett riktigt sökslag men där hon vek på ca 40 meter.


Nästa pass har jag ingen riktig plan för än, är fortfarande bara så nöjd med dagen!

Presentation


Välkommen till min blogg, ett komplement till min hemsida (se presentationen). Jag heter Anna Svensson och den här bloggen ska handla om hunddelen i mitt liv. Just nu består den av storpudeln Daisy och mellanpudeln Vilda.

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Arkiv

Kategorier

Gästbok

Valpar från min uppfödning

Arbetande pudlar

Pudeluppfödare

Sök i bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se