Hann med ett lydnadspass på lunchen. I dag kunde jag inte motstå frestelsen att testa ett framåtsändande. Gjorde egentligen inget särskilt innan, Vilda är rätt välgrundad i framförgåendet och jag testade helt enkelt att säga "före" med lös hund. Första sträckan blev ett skämt! Hon rusade ut i små böjar, vände upp mot mig och frågade om det var rätt etc. Ingen belöning, inkallning och nytt försök! Nu var hon lite mer dämpad och travade ut några meter, rakt och fint, klick och belöning! Sedan körde jag ett 20-tal repetitioner där jag belönade henne på olika avstånd, alltid bara när hon gick ut rakt och fint. Sammanfattningsvis så fattade hon förvånansvärt fort själva poängen, att hon skulle gå ut rakt framför mig precis som vid framförgåendet. Hennes spontanavstånd varierade mellan 5 och 20 meter, så det finns fortfarande en hel del att jobba med! *s* Men det är där jag tänker att gruppen ska komma in i bilden...

Hann köra igenom det mesta av lydnadsettan, tvåan, appellen och lägre (är ju  nästan samma moment, så det blev inte så mastigt som det låter!). Rutan gick jättefint första tre skicken. När jag senare tänkte avsluta hela passet med den blev det bara pannkaka, hon hittade inte rätt position en enda gång. Jag ser två möjliga förklaringar: antingen var hon helt enkelt trött, eller så var hon lite blockerad av att vi tränat hindret innan, där jag använder massor av bollbelöning. Vi får se hur nästa pass går!

Fotgåendet var ok, ställandet riktigt bra, läggandet lite tveksamt men ok, apporteringarna jättefina, hopp-apport riktigt, riktigt bra (10?), slät inkallning också (hon har tack och lov fastnat i att göra fina ingångar!). Fjärren körde jag på kort svatånd och satsade på att få fina positionsändrningar i stället, nöjd med både sättande och läggande.

Nyss här hemma körde vi kryp, hon börjar faktiskt förstå kommandot nu och kryper enstaka steg bredvid mig (om jag går som en ostkrok...). Tycker det ser lovande ut!