Det blev bara ett stillsamt duggregn idag och det tål till och med jag!

Hade planerat att köra sök på ett ställe där man får ut ca 100 meter ruta. När rutan var nästan färdigvallad såg jag en orange kepa lysa inne i skogen och insåg att det satt två jägare med bössor där... Det blev till att snitsla ner och åka till ett nytt ställe. Nu valde vi Olberget (igen... Men där verkar det vara färdigjagat).

Körde ca 200 meter bana, båda sidor om vägen. Ca 60 meter djup. Tio skick till Vilda.

Eftersom duktiga Olle hittade hennes borttappade sökrulle när han promenerade längs stigen så fick hon ha finrulle idag! Men den var blöt efter att ha legat ute, och därmed tyngre, så hon märkte den på ett annat sätt än tidigare. Tog den spontant en gång på stigen, jag plockade ut och sa snällt men allvarligt "nej" och sedan sprang hon på utan att bry sig. Vi körde poppar och hade stighållare, fungerade smidigt och fint. Jag jobbar på att få ner storleken på Vildas poppar. Hon fokuserar så fint rakt ut i skogen. Samtidigt är hon pytteliten och det är svårt att veta vad hon klarar av att se. Men ganska ofta hade vi bara en viftande arm eller en annan mindre popp. Försökte ha ca 20 meters framslag hela tiden.

Jag minns inte så mycket av de olika skicken, men sammanfattningsvis kan man säga följande:

- Jättefokuserad rakt ut. Inga spårningstendenser, inga tendenser att kolla gammellegor.

- Vid andra skicket kom hon in med sin fasta rulle i munnen! Jag chansade och skickade henne på påvis, då kom hon in med lösrullen. Så jag trodde att hon blindat på den första. Men det visade sig att hon varit ända fram till figgen redan första gången, men vänt snabbt igen och sprungit tillbaks till mig. I bästa fall plockade hon sin fastrulle där! I sämsta fall hade hon greppat den redan innan, det får jag aldrig veta. Hon rörde den i alla fall inget mer under söket, så jag tror faktiskt att det var en riktig markering hon gjorde!

- Vid ett av skicken bland stenbumlingarna låg figgen ca 15-20 meter bakom ett gäng gigantiska stenar som blir som en bergvägg ca 40 meter ut. Ett naturligt stopp för hunden, och precis där missade Vilda poppen. Första skicket gjorde hon ett jättefint sökslag (med ca 20 meters framslag, YES!) men vek före bumlingarna och kom alltså in tom. Jag skickade om (utan ny retning) och då letade hon sig ut hela vägen på djupet. Härligt!

- Över huvud taget hade hon flera skick på rejält djup där det verkligen var stenklättring och terräng som gällde. Det är så härligt att se hur hon håller i och letar sig fram hela vägen, utan en tanke på att ge upp. Dessutom tycker jag att hon håller riktningen bra, hon letar i ett område hyggligt rakt ut från mig. Duktig, duktig tös!

- På de få figgar som hon missade poppen jobbade hon sig ut jättefint ändå. Inget vimsande.

- Fina, fina markeringar med flera spontana framslag på ingången med rullen!

Dagens minus:

- Startskall på ett par av skicken, om det blir lite för mycket popp...

- Lite trög på ett par av påvisen, väntade in mig på ett sätt som hon inte brukar. Å andra sidan brukar inte jag vara fullt så långsam heller...

Illamåendet och tröttheten har bytts mot foglossningar, som särskilt straffar mig när jag går i knölig terräng. Så jag fick vara stighållare för det mesta idag, och slapp valla på de värsta ställena. Däremot måste jag ju skutta efter Vilda i påvisen, det kommer jag inte undan. Få se hur länge till jag är terränggående över huvud taget. Börjar bli lite orolig... Tack vare en jättetrevlig sökgrupp så funkar det i alla fall än så länge.

Nu ska jag försöka bestämma mig för om jag ska satsa på lydnadsträning i ridhus eller tovutredning och bad ikväll... Om inte familjen tycker att jag hundat färdigt, förstås! :0)