Igår blev det hundbad i stället för lydnadsträning. Vilda hade samlat på sig tovor i nacken och jag hade inget spraybalsam. Löste situationen genom att offra en igendammad flaska från mitt eget hårvårdsförråd och det funkade utmärkt! (gråt inte, Lina, jag jobbar hela tiden på att bättra mig...) Tovorna löste sig utan att särskilt många hårstrån hamnade i kardan.

I stället blev det minilydnad på köksgolvet. Kryp (riktigt fint) och metallapport (den stora). Först tramsade hon jättemycket med den, men jag testade att faktiskt neja henne då och verkligen förstärka ett bra gripande och tänk - då blev det riktigt bra! Roligt att se hur hon bara på ett par apporteringar lärde sig att gå runt apportbocken innan hon greppade den, för att slippa vända med den i munnen! Några enkla tvåan-fjärrar och ett par ställanden fick det också bli. Trevligt och lugnt. Borde kanske börja med vittringen på köksgolvet också?

I dag åkte jag upp till klubben en sväng. Vilda var sansad och fin efter helgens hårdkörning. Jag var helt fokuserad på anti-skallträning. Började med en kvarts promenad, sedan fot, som var helt ok. Ett par ställanden också, sedan valde jag att provocera med två ganska långa inkallningar. Inget problem. Fortsatte med ett gäng uthopp, med targetplatta tre meter bakom hindret. Jättefint, hon trampade och stod stabilt kvar. Sedan rutan. Skick ett var halvdåligt i position, skick två kom det ett halvkvävt litet pyttevoff samtidigt som hon vände upp i perfekt position... Vad göra?? Fya?? Acceptera? Jag gjorde det sistnämnda. Skick tre (jag vet vad du tänker, Kerstin, jag ska ju inte köra så många skick...) så kom voffet ungefär vid rutans framkant, och då valde jag att bryta henne med ett nej. Helt oförstående hund! Skick fyra (ja,ja...) blev riktigt bra! Gjorde sedan ett par skick senare under passet som också blev bra, både tysta och med bra position (nej, det ena fick jag säga "bättre" på, kommer jag ihåg).

Nästa kritiska moment var apporteringar. Började med träapporten, fick till någon riktigt bra, fin hopp-apport, men så kom det ett skall vid en slätapporteringen. Och när skäller hon? Jo, millisekunden innan hon ska gripa! Men jag nejade ändå, kallade in henne och gjorde om. Stackars hund, snacka om förvirrad! Tror kanske att hon så småningom faktiskt fattade, för hon slutade med skallen och fortsatte apportera... Med metallen var det svårare, så där bröt jag och ska träna mer inne först.

Framförgåendet var fint i dag, trots rutan som störning.

Sammanfattning, då: En trevlig träning med "lagom"hund, Belönade bara med godis, och mycket mer socialt än jag brukar. Det kommer säkert att ta ett antal träningar innan hon är helt klar över kopplingen mellan mina nej och skallen, men jag tror att det här är rätt väg att gå. Plus allt tänk runtomkring, rätt grundstämning hos både mig och henne innan träningsstart etc. Och när hon är hetare får man passa sig för att lägga så många högtempomoment efter varandra. Samtidigt är det så sällan jag kommer iväg och tränar lydnad, så när jag väl gör det vill jag hinna mycket, och många repetitioner...

 

Kerstin med flock

22 november 2011 09:28

Anna skönt att få lite andrum med en lite mer sansad hund :) Ok, skallträning, Vilda gör precis som Prime och Star på i alla fall metallen, inte träbocken, konstigt nog. Ett grymt eller ett litet skall precis innan greppet. Jag har aldrig vågat neja under inlärningen, eftersom båda mina är ganska förarveka, och jag antar att jag skulle få andra problem med själva momentet då. Apporteringarna är kanske inte så känsliga eftersom dom alltid varit tokiga i dem, men när det gäller rutan, hm, ja, om du tror hon tål det utan att bli för alltför förvirrad, men det märker du ju ganska snart i så fall. På Prime kör jag än så länge med att nonchalera honom om det kommer ett skall. Men känner mig osäker på om det är rätt metod. Funderar. Jag ska vara mer observant på skallen i fortsättningen och försöka återge hur jag hanterar dom. Det där med puss o kram o kel- belöning, är så lätt att glömma bort, men jag tror på det. Prime är ju sjukt förtjust i det. kramar

http://kerstinspudlar.se

Anna Svensson

22 november 2011 14:48

Ibland tror jag att jag lurar mig på Vilda. Ja, hon är förarvek, men hon tål en tillsägelse om hon bara får chans att förstå den. Hmmm. Jag testar i alla fall... Eftersom det kommer på fler och fler moment så vågar jag inte vänta ut det längre. Men jag tror att kärnan är allmänna aktivitetsnivån, hon år bra av att jobba ur sig! Jag kommer att vara en sådan förare som hoppas att specialen är före lydnaden när vi tävlar brukset!

 

Kerstin med flock

23 november 2011 09:10

I mångt och mycket är det ju trial and error som gäller i hundträning, eftersom hundar faktiskt är olika. Jag förstår så väl att du måste göra nånting åt skallen innan det blir en för ingrodd vana eller generaliserar sig på flera moment. När det gäller skallträning kan man ju, om man orkar, även träna det utanför appellen, så hunden lär sig känna igen ett sådant nej, eller om man i så fall, ska ha ett annat ord, som tyst t ex. Alltså försöka göra likadant som på träningen. Går det tro? Har aldrig själv prövat det så. Kanske man kan minska förvirringen då, Vad tror du? Kram

http://kerstinspudlar.se

Anna Svensson

23 november 2011 20:43

Det låter som ett bra förslag. Får nog fundera i de banorna om inte det här fungerar. Skall på kommando ska hon ju lära sig, och tyst på kommando. Problemet där är att jag inte gärna vill börja med skallet just nu, eftersom jag tror att risken gör att hon blir ännu mer lättskallad då. Skäller i så många andra situationer gör hon inte. Men självklart så handlar det ju om att man får anstränga sig mer.
Tack för dina alltid lika tänkvärda synpunkter och idéer - det behövs och är inspirerande!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kortfattat: körde framåtsändande på klubben igår, med byxben o allt. Stora framsteg! Hon kan gå lugnt o fint en ganska lång sträcka nu. Och - inte minst - så gjorde hon jättesnygga temposkiften från galopp till sakta! Utan kommando, men med target. D...

I dag blev det ett fint lydnadspass hemma på gården medan Alice lekte i solen!   Jag körde igenom det viktigaste. Skallet, som var lite segt i dag. Måste ha upp henne mycket mer i varv om jag ska få ett tätare skall.   Men det intressanta var...

Idag var det lydnadskurs för Emelie Söderberg, kennel Bruksviljans. Hon tävlar skydds och sök på SM-nivå med sina mallar. Kanske inte optimalt för mig, det skiljer en del i egenskaper mellan en bruksmalle o en mellanpudel, men jag har hört mycket got...

När man inte riktigt hinner men gärn avill träna ändå, då får man hitta på lite smarta övningar! Egentligen ville jag spåra i dag. Löste det genom att lägga ett spårupptag med tre apporter. Spåret var: upptag - ca 100 meter spår -  vanlig apport - ca...

Har kört två sökpass sedan sist jag skrev. Det första körde jag i en rätt rolig ruta, knepig för att det blev terrängskifte och rejält stenigt på ca 30 meters djup. Men öppen o lätt att följa hunden i arbete. Jag hade två figgar med okänd placering o...