Igår tog jag tjuren vid hornen och körde lydnad med Vilda trots att hon vilat hela veckan, förutom prommisar, och var rejält pigg. Dessutom öste jag på med många fartmoment.

Det blev rutan (x många...), hopp, hopp-apport, apport, inkallning, men också fot, ställande, läggande, tvåanfjärr och framförgående. Och gissa vad? Inte ett voff!! Det kom ett halvkvävt ett på väg till rutan en gång, men det kändes som om hon "kom på sig" så jag lät henne fullfölja. Var lite nyfiken på hur hon skulle göra skicket efter  - tyst!

Kan jag ha sådan tur att det räckte med att förklara spelreglerna för henne? Ska inte ta ut segern i förskott, men jag var rejält glad när jag åkte hem!

Momenten i sig gick i stort bra.

Hopp: kom på ett nytt sätt att träna uthoppen. Lade target på ena sidan (tre meter ut, som är mitt mål). När hon stannat på targeten gick jag över till den sidan, godisbelönade, tog henne fot och kommenderade sedan "hopp" till andra sidan. Hon gick ut riktigt skapligt, och när jag sade "ut" och pekade så gick hon till ganska exakt tre meter! Så den metoden kommer jag att använda fler gånger.

Slätapportering: lite svajigt. Tendens att morra (attackera!) vid gripande, lite jonglerande på invägen och ibland en fundering på att ta ärevarv! Men i stort fungerar den, gäller nog mest att jag fortsätter träna - och variera utseende (längd, tyngd, grovlek) på apportbockarna.

Framförgående: testade terrängskifte, att gå från gräs- till grusplan. Inga svårigheter alls.

Ställande och läggande under gång: Ställandena är ok, inte tiomässiga men kanske åttor. Ändå att stort framsteg. Problemet har varit att när jag tränar mycket ställande så fixar hon läggandena dåligt och tvärtom. Särskilt om hon är lite het. Då vet hon att något ska hon göra, men lyssnar inte. Nu provade jag en ny metod. Efter tre-fyra ställanden så gjorde jag ett läggande. Lade ner henne vid sidan först, för att ge henne en ärlig chans. När hon ändå "aldrig hade hört" ordet ligg två sekunder senare under gång, så blev jag faktiskt lite sur på henne. Pratade lugnt men allvarligt med henne och förklarade att nu fick hon faktiskt lyssna. Resultatet blev lysande! Därefter gjorde hon snabba, snygga lägganden. Jag kunde också växla mellan ställande och läggande utan att hon tog fel eller slarvade en enda gång. Undrar efter att ha korrigerat henne om jag lever kvar på 80-talet, med dinosauriemetoder? Jag försöker verkligen träna henne positivt. Men ibland tycker jag ändå att man, på ett väl avvägt sätt, måste kunna säga ifrån.

I dag hade vi kraftig blåst här. Inte så trevligt. Men solen sken. Jag valde promenader i stället för träning (mentala orken var rätt slut). Rekade lite sökrutor. Och så gjorde vi något slags upplet, jag gick i princip en lite kringelkrokig linje 50 meter ut och placerade ut fyra föremål. Sedan fick Daisy och Vilda turas om. Jättetaggade båda, förstås! Vilda började med att plocka in en hockeypuck! Sedan var det mest mjukisgrejer. Övningen var bara tänkt som en aktivering, men i någon mån är den ju även en uppletandeträning för Vilda. Hon jobbar jättefint och kommer in med grejerna bra - även om jag i dag märkte en lite fundering på ärevarv även här! Än så länge är hon dock för lydig för att sätta sina planer i verket om jag förstärker med att ropa på henne.

Väderleksrapporten för i morgon är inte rolig, men jag hoppas ändå på att få till en sökdag. PLanen är Hawaiisök, få se om jag håller mig till den eller krånglar till det i sista sekunden!