Alla inlägg under december 2011

Av Anna Svensson - 30 december 2011 14:44

Som ni märkt har bloggen tagit lite helgledigt. Det har Vilda och jag också!

I princip träningsfritt, något litet mini-upplet (korridors-/aktiveringsvarianten som jag beskrivit tidigare) och någon krypträning hemma i köket då och då är allt. Försöker i stället stimulera henne med lite nya promenadmiljöer - men visst tycker hon att matte blivit märklig! Men det är svårt att få till träning när man jobbar och helgerna plötsligt blivit upptagna av jul- och nyårsfirande!


Funderar på att få till något sök, vi har barmark men mycket is så jag vet inte riktigt hur lätt det är. Annars så väntar jag på fortsättningskursen i agility, som drar igång den 8/1.


Hoppas ni alla haft en skön jul och får en härlig nyårshelg!

ANNONS
Av Anna Svensson - 11 december 2011 16:47

I dag hade vi en agilityträning som klubben bjöd sina instruktörer på. Jag var inte så taggad innan, har inte tränat sedan nybörjarkursen slutade och tycker att det mesta strular nu. Men såklart åkte jag, och jisses, vad roligt det blev! Ett trevligt gäng, bra inomhushall (Kilafors hundhall - rekommenderas!) och en instruktör som var både trevlig och superduktig. Vi började med en mini-hoppbana, videoklipp finns på Youtube,  http://www.youtube.com/watch?v=evHrlWa2NAY  . Matte är toksnygg med gravidmage och bara underställströja, men det får man väl ta... :0)   Vilda gjorde den jättefint tycker jag, med tanke på vad lite erfarenhet hon har. Vi testade sedan att byta och göra ett bakombyte före slalomen och då blev svängen där mycket snyggare.


Andra passet tränade vi byten. Bakombyten funkar jättefint på henne, jag fick lära mig att optimera min timing. Blindbyte fick jag till riktigt hyggligt när det var tillräckligt långa sträckor, när banan blev tightare så var det svårt. Framförbyten är inte min grej!!

Dagen som helhet var jättenyttig för Vilda. Första gången hon hoppad andra hinder än de som finns på vår klubb, ny inomhuslokal, träning på att ligga i tygburen och vänta på sin tur (vilket hon gjorde exemplariskt, tyst och fin, helt nervarvad), plus en promenad med en ny malle-tik som hon inte träffat tidigare men blev förtjust i. Och så fick hon och jag ha roligt på rätt nivå!

ANNONS
Av Anna Svensson - 10 december 2011 15:01

Tja, ska man blogga meningsfullt gissar jag att även motgångarna ska stå här?


Har kört ett uppletande sedan sist, och ett lydnadspass.


Uppletandet hade jag bara Vilda. Lade ut fem föremål, fyra mjuka och en plastskopa som jag hittade i bilen och slängde med på impuls. Vallade en ca 15 meters korridor och ut med alla grejerna. De fyra första var helt exemplariska. Jättefina sökslag, bra apporteringar och avlämningar, fint tempo. Möjligen ett byte av föremål, jag såg inte riktigt bakom en gran. Sedan var det bara plastskopan kvar... Jag hade klantat mig och inte låtit henne provapportera den innan. Testade plast i våras och då var det inga större problem. Sedan har det mest blivit tyg och en och annan hockeypuck. Vilda letade, letade, letade... Jag skickade om. Initialt sprang hon jättefina slag, efter ett tag blev hon helt klart förvirrad och testade nya strategier, bla att springa kort och huller om buller...

Till slut, efter alldeles för lång tid, så bröt jag. Satte henne, gav en synretning och skickade om. Nix. Följde då med henne ut i rutan. Till slut fick hon plastskopan, och det syntes verkligen hur tveksam hon var på om den "hörde till" eller inte. Trots att hon nästan klev på den så gjorde hon bara en jättesvag markering, och hade inte jag förstärkt hade hon nog lämnat den. Är JÄTTESUR på mig själv för att jag: 1. Inte lät henne känna på den innan uppletet. 2. Inte avbröt mycket, mycket tidigare när hon fick problem. Oskickligt.


Lydnaden i dag var inte mycket mer att hurra för. I ett försök att hitta inspiration beslöt jag att jobba med ett par nya moment, framåtsändande och rutan från kon. Framåtsändandet började sopigt. Jag har svårt att bestämma mig för strategi, tänkte kolla på hur hon reagerade på att få långlina på sig och gå ut på längre avstånd från mig. Och visst, det greppad ehon och gjorde riktigt fint. Gick i lagom skritt ca tio meter framför, toppen! Enda negativa där var att jag fick spunk på henne första sträckan när hon nosade, tramsade, tjafsade, nosade ännu mer (färsk rådjursskit på planen)- så jag surade ur rejält. Inte bra. Men sammantaget blev det riktigt okej. Konen/rutan blev väldigt bra. Jag började med att skicka till rutan som vanligt, ställde sedan dit kon. Hade bara tio meter till rutan. Ställde mig någon meter från konen, fick henne nyfiken på den, belönade när hon gick dit. Tempot från konen till rutan blev däremot jättelågt. Men det känner jag mig inte orolig för - bollbelöning ett par gånger där så lär problemet vara löst! Apportering - ett par klockrena! Undrar om det är uppletet som smittat av sig? Inte en tendens till skall heller. Sedan - hoppet. Körde några repetitioner med uthopp och det märktes från början att Vilda backat i momentet. Tyvärr hade jag glömt hjärnan hemma, så i stället för att stötta henne och backa i svårighetsgrad så körde jag på. Fick halvhyggliga resultat och försökte få till belöning ändå, men bar blev det inte. Till slut blev hon osäker på om hon skulle hoppa eller inte, vi strulade, gjorde lättare, strulade mer - och till slut blev jag sur igen. Så otroligt dumt så det är inte sant. Skärpte mig, fick till ett par hyggliga hopp, ställde undan hindret... Lite fler apporteringar, någon inkallning, ett ställande, lite mer ruta och sedan fick det vara nog. Blir bara sååå besviken på mig själv när jag blir sur och grinig i stället för att analysera situationen och gör något som kan ta träningen framåt i stället för tio steg bakåt. Vill ju inte att Vilda ska behöva känna sig osäker på om matte tänker bli sur när hon går ut på en lydnadsplan. GAHHHH!!!


Som sagt, får nog verkligen tänka igenom träningen den närmsta tiden. Vila? Välja bara roliga moment? Vi får se vad jag kommer fram till - men det här är inte bra alls. En stor del av problemet är nog att jag så otroligt gärna vill träna men mentalt är väldigt slutkörd. Samtidigt är hundträningen det som ger mig mest positiv energi.

Kanske ska lägga in en pepp-period och bara planera momenten så att de inte kan misslyckas..? Hmm, skulle kunna vara en idé!


Av Anna Svensson - 7 december 2011 16:26

Efter att ha haft uppletet lagt på is en längre tid så har vi börjat småträna igen. Mest för att det är en snabb, enkel aktivering, som dessutom grundar ett bra näsarbete. Eftersom jag alltid gjort det i halv tidsbrist och när båda hundarna varit med så har jag vallat allt från ultrasmala (i princip ut- och ingång men med lite serpentiner) till smala (10-15 meter breda) korridorer. På så sätt har jag fått raka skick "gratis" och inte befäst något felbeteende. Misstänker starkt att Vilda skulle svepa hela rutan om hon fick chansen...

Roligt att se i alla fall hur fint hon jobbar med nosen. Sökträningen har npg hjälpt till för att få ut henne rakt på djupet, hon sticker ut jättefint, griper bra och gör fina avlämningar. Har ibland haft tendens att byta föremål men det har blivit bättre. Att varva henne och Daisy är väl inte optimalt, ingen behöver egentligen den extra laddningen, men igen så har det blivit en bra aktivering för dem båda.

Sist vi körde fick de en ca 15 meter bred ruta, 7 föremål. Vilda fick börja, sedan körde de varannan. Vilda tjuvade på första skicket, bröt inte när jag kallade in henne. Kom tillbaka stolt med föremål och jag valde att belöna. Tänkte att jag får ha tummen i ögat på henne skick två. Det hade jag, men det hjälpte inte. Hon tjuvade ändå, och innan jag hade hunnit tänka ut någon bra strategi var hon tillbaka med ett föremål. Hennes tredje skick var jag mer förberedd. När hon stack så galopperade jag gormande efter. Vilda struntade högaktningsfullt i det! Tack och lov hittade hon inte föremål på en gång, utan jag hann få tag i henne innan. Höll en föreläsning för henne om att man måste lyssna, tog tillbaka henne till stigen och skickade om. Det fjärde och sista skicket tjuvade hon inte! Märkte inte heller någon osäkerhet i starten.

Roligt att se hennes arbete på sista skicket, det var ju rutans sista föremål också. Hon letade, letade, letade. Gjorde väldigt fina slag. Till slut började jag fundera på om hon "tomsprang", men jag skickade om henne ändå. Efter flera minuters högintensivt avsökande av rutan gick hon några meter utanför vallningsgränsen och vips, då fick hon sista grejen i näsan! Det var väl en lätt vind däråt, och föremålet låg precis på vallningsgränsen. Nyttig erfarenhet för henne - både att jobba ner i vind och att det lönar sig att fortsätta leta så länge matte tjatar!


Lydnadsmässigt så funderar jag på att byta strategi och verkligen börja jobba in lite svårare moment, för att få på mer hjärna och mindre spring. Tittade på Vildas helbror Prime, www.kerstinspudlar.se  , och blev inspirerad! Vi får se...

Av Anna Svensson - 5 december 2011 07:30

Det blev ett kort pass i ridhuset igår. Jag var måttligt inspirerad men masade mig dit ändå. Sittande i grupp, platsliggning, lite ställanden och lägganden, framförgående och tvåan-fjärr lyckades vi ta oss för. Momenten gick fint (förutom att Vilda reste sig från platsliggningen när jag gick förbi henne "som man gör i eliten" vid återgången. Ganska paff blev jag, har inte hänt förut).

Kvällens stora behållning var att se henne hålla ihop så fint med alla störningar. En hund som körde agility för fullt, ganska många unga hundar som var lite yviga (vilket hon tyckte var jättejobbigt förr, men tycks ha släppt. Puh!) och, på ridhusets andra halva, en ryttare som jobbade sin häst i alla gångarter på volt.


Jo, och så provade vi lite agility också. Efter ett första trevande försök satt slalomen som ett smäck igen! Så roligt att se! Nu ser vi fram emot fortsättningskursen så vi kan lära oss lite mer handling, för där är jag lost rätt fort...

Av Anna Svensson - 3 december 2011 17:31

Var laddad inför dagens sök - nu äntligen skulle hawaiit bli av! Hade gjort blodpuddingbitar stekta i baconflott till Vilda, packat en hel kasse med fika och bylsat på mig supervarma kläder. Efter att ha hackat mig fram efter en eländig skogsbilväg så kom jag fram till en tom, jättetom, parkering. Ingen där. Nå, jag tog en prommis, rekade marker, insåg att jag fortfarande var ensam. Tillbaka till bilen, fram med mobilen - två sms med återbud som jag missat. Surt!

Bara att åka hem igen...

Bytte ut kängorna mot gympaskor och åkte till klubben i stället. Ett pass lydnad och lite gott fika fick det bli. Lydnaden var samma gamla vanliga moment: rutan, hopp, inkallning, ställande, läggande, tvåan-fjärr, apportering och så lite fot. Foten är den som går sämst just nu, Vilda glider fram i position mer och mer. För bara en månad sedan tyckte jag att vi var på rätt väg, men icke nu. Hopp över hinder blev utan target, men hon fattar faktiskt rätt bra "ut" nu om hon sätter sig för nära. Skall kom det några enstaka, men bara på apporteringen.

Sammantaget var jag nöjd!


Hade tagit med mig kameran för att fota Vilda med sin ursöta, pyttelilla sökrulle. Klädde på henne ändå bara för att få ta bilden, men det var ju nästan omöjligt att få till. Så här ser hon ut i alla fall, nästa gång är det förhoppningsvis "in action" hon blir avbildad!

 

Presentation


Välkommen till min blogg, ett komplement till min hemsida (se presentationen). Jag heter Anna Svensson och den här bloggen ska handla om hunddelen i mitt liv. Just nu består den av storpudeln Daisy och mellanpudeln Vilda.

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2011 >>>

Arkiv

Kategorier

Gästbok

Valpar från min uppfödning

Arbetande pudlar

Pudeluppfödare

Sök i bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se