Erika

7 december 2011 21:37

Uppletande är verkligen perfekt, både samarbete och motion i ett. Jag tror dessutom att man har mycket gratis om de har tränat personsök och kan springa ut rakt. En bra grej om de har tendens att byta föremål kan vara att ha föremål som går att kampa med. Det löste det problemet för min pudel för då ville han snabbt in till mig och leka. Med labben visslar jag så fort hon griper en dummy så att hon inte ska lockas att byta. Sedan när det är befäst så skippar man bara visselsignalen. Ha det gott!

Anna Svensson

9 december 2011 09:26

Ja, jag gillar det som moment. Har ändå kommit ofrån det med Vilda då jag haft en ambition att få till ett riktigt bra och styrbart upplet, och då har det gått bort som aktiveringsövning. Men den här varianten, med korridorer, funkar riktigt bra tror jag. Man befäster i alla fall inget planlöst irrande över hela rutan. Tack för tipset om kampen, det kan nog passa min lilla fröken alldeles utmärkt! Sedan märker jag att jag nog måste gå in och vara tydlig mot henne ibland, hon har alltid varit så vän och lättstyrd att jag liksom glömt bort att det kan vara bra ändå om hon kan lite "nej" också... Tycker att det blir enklare pedagogiskt om man inte bara kan tala om vad som är rätt utan även vad som är fel... :0)
Ha det!

Kerstin med flock

8 december 2011 15:32

Det är väl jättebra aktivering, hon e för roligt lilla Vilda HET ! Vadå lyssna på matte, hon har ju andra viktiga saker för sig. Faktiskt! Ha ha. Vad mycket du kommer att ha nytta av det här senare ju. VAAAAA, ska du börja träna lydnadslydnad? eller menar du svårare moment inom brukset? Men visst e de ju mycket hjärnarbete i brukset också? eller jag kanske inte förstår vad du menar. <3<3<3<3

Anna Svensson

9 december 2011 09:23

Jo, hennes tempo, intensitet och motor är en ständig källa till glädje - men också en balansgång på lina för att förvalta rätt! :0) Jag är inte riktigt van vid den här modellen av hund. Men det var ju precis det jag önskade mig!
Jag blir lite sugen på att gå vidare med lydnadslydnadens klass 3 och eli-moment, känner att bristen på inspiration kanske kommer från att vi harvar för mycket samma. Å andra sidan är det redan många moment vi har i luften samtidigt, vill heller inte påbörja en massa momentinlärningar som jag sedan inte har tid att fullfölja. Hmm. Å andra sidan så blir det mer tid till lydnad nu när skogssäsongen tycks gå mot sitt slut.

Ett problem är att jag har tre "stopp-moment" som gör mig trött bara jag tänker på att börja med dem, och de blockerar mig från att jobba mig startklar för lydnadstrean respektive högre klass:
Fjärrdirigeringen (kräks!!! Alldeles för mycket precision och långsamt, noggrant grundande för att jag ska stå ut!!), inkallning med ställande (gåååår inte att få tio-mässigt - om man inte heter Prime, förstås! Och har en matte med tålamod!)och, i högre, framåtsändandet (som jag egentligen är sugen på men där jag vill lära in henne med tempoväxling vid gruppen. Och lycka till att hitta en grupp som har lust att stå på gräsplanen vid BK och häcka några timmar varje helg!)

Å ena å andra å tredje sidan hit och dit!! :0) Får nog sätta mig ner och göra en ordentlig planering och priorietering! :0)
Och vaska fram lite självdisciplin! :D

Kerstin med flock

9 december 2011 12:52

Men lilla gumman, <3 gör bara det som känns roligt, skit i allt annat. Kom ihåg, hundträning ska ju vara kul. Ni gör ju redan så mycket. Och ni är så duktiga!!! Man stöter ju alltid på problem av ett eller annat slag, och då e de bara att ta det lugnt. Den här årstiden bjuder ju verkligen inte heller på nån inspiration. Kom ihåg att Prime gör ju inte allt annat som Vilda gör, så det är inte nåt att jämföra med. Anna, tänk på att hundarna fortfarande är väldigt unga och att Vilda fortfarande har så mycket spring i benen är ju positivt ju. Fy fabian vilken motor hon har. Du har ju dessutom lärt upp henne till att vara högaktiv ;) Så lätt att ta död på entusiasmen ju. När Prime kom in i sin virrperiod, tog jag det bara lugnt och tränade bara på lätta saker. Kanske inte samma sak men... om du ger både dej själv och henne tid ska du se att det kommer att flyta på som du vill. Jag blir ju bara mer och mer nyfiken på och skulle så gärna vilja få träffa lilla "monstret" för att få se henne in action. Jag hoppas verkligen att det kan bli av framåt vårkanten. Tusen kramar från oss.

Anna Svensson

10 december 2011 14:59

Hmm, önskar att jag läst ditt inlägg innan dagens träning! Tack för all uppmuntran!! Kram!!

Erika

10 december 2011 09:35

Korridorer kan man nog hålla på med länge. Tycker att de befäster ett bra beteende i sökrutan om jag tittar på träningskompisarnas hundar (de däringa brukshundarna du vet :-)!). Och det har varit bra för min egen Herr Pudel också eftersom han annars gillar att springaaaaa som en tok runt runt utan att koppla på snoken.

Över lag tycker jag inte att man ska vara allt för skraj att våga sig på olika moment och aktiviteter - en hel del går ju att reparera ifall det blir "fel". Själv är jag ju total rookie med jaktträningen och det ska bli MYCKET INTRESSANT att se vilka jättemissar jag gör som jag inte är medveten om nu :-D.

Anna Svensson

10 december 2011 15:01

:0) Ja, det blir nog riktigt bra i uppletet tror jag. Dessutom så tror jag att man kanske även har nytta av uppletandet i söket - just att man måste koppla på näsan ordentligt för att hitta en liten vante i skogen. Då må man väl lyckas hitta en hel gubbe också!!

Erika

10 december 2011 15:25

Ja men eller hur :-)!!! I jaktträningen jobbar vi med att gräva ner små pyttedummies (närsök) just för att hundarna ska tvingas att använda näsan ordentligt. De där jättedummiesarna inbjuder liksom till slarv. Och precis som du tänker med upplet och att hitta figgar tänker också jag - hela människor borde bli superlätta i jämförelse med små föremål! Kommer att bli kanon! Kul också med Kerstins kommentarer - mycket klokskap där!

Anna Svensson

10 december 2011 15:54

Ja, det är det som gör bloggen så värdefull. Dels att man måste tänka igenom vad och hur man tränat, och har en historia att gå tillbaka till. Men framför allt att man får goda råd, stöd och ibland också blir tagen i örat! Jag har tyvärr inte tillgång till någon tränare på hemmaplan, så då är ni som skriver kommentarer jättevärdefulla!
Intressant förresten att en stor dummie blir för lätt, med det i åtanke borde varje figge verkligen vara "tillräckligt" i vittringsväg bara hunden jobbar som den ska.