Vi börjar i söndags. Sök, samma ruta som veckan innan, men nu hade jag gett mig katten på att få in fler skick (=acceptera sämre terräng och direkt närhet till parkeringen i början). Tyvärr var det sjukdom i gruppen så vi blev bara tre personer. Hade tack och lov walkietalkiesarna med. Vi gjorde en noggrann planering av rutan, märkte ut skickpunkter och legor i förväg för att ändå kunna få till fina skick. Det kändes tämligen vindstilla, men under söket insåg jag så småningom att vi nog hade en ganska rakt och snyggt motvindsdrag på den ena sidan.

Strategin för dagen var: många skick, hitta på varje, mycket stöd (poppar) för att lyckas med föregående punkt! Hade fipplat hemma och kortat in remmen på hennes fastrulle, så jag hängde på den igen också. Men träningen var bara med lösa. Hade funderat på kopplade påvis, men dels blev det mycket gå ändå eftersom vi var få som vallade, dels var terrängen för stenig för att jag skulle våga. Vill inte ramla på magen nu!!

Vänster sida: Jag hade jättesvårt att se popparna, men Vilda visade med hela sitt kroppsspråk att hon hade figgen inför vartenda skick. Insåg till slut att det nog var lite vind ändå och att hon helt enkelt löste uppgiften med nosen. Fina skick, hittade varje gång utan strul. Dessutom så gjorde hon vid flera tillfällen jättefina framslag in med rullen – jippi! Det allra sista skicket vindade hon in figgen redan på vägen tillbaka till stigen, roligt att se hur hon jobbade.

Höger sida – medvindssida, dålig sikt-sida, strulsida! : Skick ett, omöjligt att ha en synlig popp, körde med ljudretning (knaka med pinne). Tyvärr hade vi störning på walkietalkiesarna just då (fick in någon annan människa på tråden) så figgen hörde aldrig när jag bad om ljud-poppen. Det blev alltså ett helt oretat skick för Vilda. Positivt: Hon gick ut rakt och gjorde ett fint framslag. Negativt: Vek av lite för grunt igen. Negativt med matte: Glömde helt bort min egen plan för hur jag ska göra om hon kommer in tom… Gav henne en godis, gick tillbaka till stigen, kollade av med figgen vad som hade hänt. Eftersom hon inte fått något stöd alls så valde jag att be figgen göra ljudretningen inför omskicket – vilket är helt tvärtemot vad jag själv tror på!! Men, men… Bra gick det i alla fall…

Skick två på högersidan, samma steniga, knöliga kulle med nerförsbacke och noll möjlighet till synlig popp: gjorde en till ”bryta pinne”. Även den här gången kom Vilda in tom, efter ett helt ok framslag. Nu  hade jag kopplat på hjärnan så jag höll mig till planen. Belönade henne för tomslaget, gick sedan tillbaka till skickpunkten, följde med henne 5-10 meter ut i rutan och skickade om. Nu gick hon spikrakt och hittade figgen. Bingo!

Resten av skicken på medvindssidan var mer vanlig terräng så vi kunde köra synliga poppar. De fungerade bra. Försöker hålla popparna så små som möjligt, helst bara att man viftar med en kvist, men det är svårt i den terräng vi kör. Hela tiden en svår avvägning då en liten popp ökar risken att hunden faktiskt inte sett den. Och med Vilda ökar då risken att hon plockar fram sitt gamla spårbeteende…

En sak till som jag lade in i träningen i dag var skogslydnad, dvs att kunna gå ”här” bredvid matte även när man kör roligt sök! Hade inte tänkt göra det än, utan träna mer utanför söket först. Men Vilda spiller så mycket energi i början på sin sprallighet och nyfikenhet – upp på varenda sten, försöka få igång matte i lite lek, hoppa, studsa etc,  så jag tröttnade. Plockade fram köttbulle och klicker, och började konsekvent klicka henne när hon gick lugnt vid min sida. Medvetet valde jag att försöka hitta tillfällen när hon var tvungen att samtidigt fokusera på terrängen, jag vill inte att hon ska blanda ihop detta med ”fot”. Tyckte att hon fattade riktigt snabbt (dessutom har man ju hjälp av att de blir tröttare och tröttare!). Men jag ska absolut försöka köra detta varje gång framöver.  

Efter söket blev det en härlig, solig promenad där Vilda röjde loss ordentligt med Fasa.

På kvällen var det dags för kursavslutning på agilityn. Behöver jag säga att Vilda var lite tröttare än vanligt..? Kvällens träning var hel bana (hoppklass). Malle sprang med Vilda, och som vanligt blir jag väldigt imponerad av hur bra de fungerar tillsammans. Första loppet skippade vi slalomen, eftersom det är det enda hinder de haft problem med. Men till lopp två stod slalomet på plats, och när det låg invävt i en bana så funderade inte Vilda så mycket, utan bara tog det. Sammantaget gjorde de flera jättefina lopp, lite småstrul på enstaka hinder men nog borde det gå att starta lillfröken i någon hopp-etta i sommar… :0)

Måndag blev det ingen träning för Vilda, men väl en behövlig make-over! Nu är hon så vårig och vacker! Ska försöka plocka fram en kamera så fort som möjligt…

Plan för nästa sökträning: Hmm. Egentligen så tror jag på en omgång till med mängdträning – poppar och /eller vindstöd så att chansen att lyckas blir stor. Kanske smyga in ett eller två oretade skick i mitten och se vad som händer..? Fortsätta jobba på fina transporter och, om terrängen tillåter, kopplade påvis. 

Planen de närmsta dagarna är att få in ett spår, samt att fortsätta köra operant ruta. Kanske också lite skott…