Slog mig ned vid datorn och kikade på hur många gånger jag hunnit träna Vilda med poppar. Bara sex gånger innan vintervilan! Med tanke på att det var hennes starka vilja att försöka spåra sig fram till figgen som gjorde att jag bytte metod, så måste jag säga att jag tycker att det hänt väldigt mycket på dessa få popp-tillfällen. Nu sedan snön försvann har vi kört tre gånger till. Visst plockar hon fram spårbeteendet ibland (t ex första slagen igår), men hennes sökmönster har i stort ändrats kraftigt till det bättre.

Tror på att fortsätta ungefär som igår (men med lyckade första-skick!), bryta henne när hon 90-gradersvinklar, köra enstaka oretade skick och försöka hålla nere storleken på popparna. Men nu väntar jag med spänning på vad min Skåne-coach ska säga, eftersom jag till slut lyckats få ordning på en liten sökfilm!