I dag blev det en kortis i skogen. Ett förarspår, liggtid en timme, längd 4-500 meter. Sju pinnar + slut. Spåret gick över riktigt torr terräng, bl a torr lav på kullersten. Och jisses, vad pudeln fick slita! Hon spårade koncentrerat och fint, plockade vinklarna klockrent, men hon var så trött, så trött när hon äntligen kom fram! Det märks att det krävs en hel del uthållighetsträning på torra/jobbiga underlag inför en lägre-start! Pinnarna då? Tja, viss framgång, men mycket kvar innan jag är helt nöjd. Positivt: Hon plockade 6 av 8, och hon tog den sista trots att hon var så trött att tungan hängde som en slips ända nere i backen. Lite extra nöjd är jag över att hon klipper första pinnen, trots att hon är rätt het då.

Av de åtta pinnar jag lade ut var fyra nya/blanka, den sort hon har så svårt för och har totaldissat på slutet. Av dem så tog hon två och ignorerade två. Alla andra, "vanliga" pinnar tog hon. Jag ser det trots allt som en liten, liten framgång att hon tog hälften av sina icke-favoriter! När det gäller belöning så glömde jag att kasta godisen till henne, klickade i stället och tog pinnen som vid en vanlig avlämning. Funkade också, man när jag kom på mig på slutet och började göra "rätt" igen så tycker jag att hon taggade till lite extra på pinnarna. Komma ihåg till nästa gång!

Under liggtiden så tränade vi lite markeringar med fast rulle. Funkade jättefint för båda hundarna. Vilda hade inga problem med att ta rullen hos såväl stående som sittande och liggande figurant. Däremot greppade hon den lite för långt ifrån figgen en gång. Hennes lilla lätta rulle hänger och slänger enormt mycket, ibland har hon t o m svårt att få tag på den för att den far runt så väldigt. Jag funderar på att hänga på henne en lite tyngre rulle i normalstorlek nästa gång, få se om det blir bättre eller sämre.

För övrigt så försöker jag lägga lite fokus på att få henne att ha tassarna i backen (inte lätt att göra om en studsboll till ett boule-klot!) och att sätta/lägga sig ner och vänta lugnt även när man tagit ut henne ur bilen för att det är hennes tur. Inte heller lätt! Däremot är hon en ängel i bilen, lugn och trevlig. I dag kom två stora nordsvenskar och lufsade förbi hennes bur och hon sa inte ett pip. Duktig tös!

I dag var det mycket som talade emot träning. Men det blev ändå, och det blev på helt rätt sätt. Vi var bara tre. Passade mig utmärkt just i dag, fördelen är att man känner slippa sig stressad att få flyt på träningen för att minimera träningstiden. Vi som körde hade gott om tid, vädret var underbart. Dessutom var det snäll terräng, helt platt och fint, så mitt knä protesterade inte det minsta. Annars är det så illa nu att jag knappt kan gå upp för trappen. Måste gå med andra benet före för att undvika fel typ av belastning. Inte, inte bra!

Rutan var i gles tallskog, mossa utan ris på marken. Ingen mittstig, den snitslade vi upp mitt i skogen. För att göra det ännu klurigare så var det riktigt besvärligt att få naturliga räta vinklar etc, så det var en riktig hjärngympa att få koll på hur skicken skulle göras.

För att göra det lätt och roligt åt Vilda så började vi med en Hawaii. Blev väl 6-7 skick. De första helt synliga, sedan ett par halvdolda och avslutningsvis några heldolda. Allra sista skicket tog hon en lov upp mot gammellegan, efter att först ha gått ut spikrakt. Jag tyckte inte att det var något att göra en grej av. Var tvärtom väldigt nöjd med Vilda. På den andra sidan fanns nämligen en riktigt klurig svårighet. Ca 45 meter ut i rutan låg ett fd järnvägsspår, med små sandvallar. En väldigt naturlig bakre gräns. Men "elak" som jag är, lade jag naturligtvis figgen på andra sidan järnvägen. Inga som helst problem för Vilda. Roligt! Däremot är det hit och dit med framslagen, ibland blir det, ibland inte.

Efter fikat så körde vi lite till (jag vet, Gunilla... Men jag gillar att köra flera pass när tid finns...). Nu fick Vilda två skick utan retning, men med figgarna ganska grunt (15-20 meter). Gick ut och tog båda jättefint. Sedan två på fullt djup, inga problem heller. Nyheten i den här övningen (förutom att jag ville se att hon fixade sökslag i just den typen av terräng, och utan riktig stig i mitten) var att vi körde med fast rulle. Premiär för Vilda! Jag tycker att det gick riktigt bra. Lite vimsigt innan hon hittade rullen och det behövdes en del stöd från figgarna, men ändå helt ok. Jag kör ju henne på "svenskrulle" och den far runt väsentligt mer än en snäll norsk!

Allra sist fick hon en rad rena markeringsövningar. Det märks att hon söker händerna väldigt mycket, så hon kommer nog att behöva träna en del fast rulle om jag ska känna mig säker på tävling. Rätt snabbt förstod hon ändå att ta fasta rullen från sittande figge utan hjälp. Däremot på stående figge, så sökte hon sig alldeles för mycket uppåt. Hoppade och studsade på figgen och "tiggde rulle". Vi väntade ut henne och till slut trillade femöringen ner. Varvade med en sittande, som kändes enkel. Sedan, avslutningsvis, en stående. Nu tog det henne bara några sekunder att minnas den egna rullen.

Sammanfattningsvis: En bra dag där Vilda fick lyckas med allt hon gjorde. Toppen att börja med hawaii, dels för att hon gjort en hel del svårt på slutet, dels för att det nog var en svår terräng med få riktmärken. Nu fick hon först stöd i att hantera terrängen, sedan gå några oretade skick i samma ruta efter fikat. Känns skönt att ha testat av fatrullen i tid inför tävling, nu vill jag hinna köra någon gång med lösrulle och lägga in ett eller ett par tomskick, samt lägga in något till pass med fastrulle innan tävling.

Okej, nu är jag verkligen graviditetstrött! Dessutom började knäna protestera efter senaste sökträningen, inte så konstigt mtp alla extrakilon de belastas med just nu. Samtidigt så har jag fortfarande en träningsvillig hund och massor av tid. Resultat: jag känner mig rastlös om jag försöker ligga hemma och vila, vill ut och träna. Känner mig stressad när jag väl kommer ut för att jag egentligen inte orkar. Detta kallas en mental utmaning!

Försöker hantera det genom att ta en sak i taget och hela tiden fokusera mer på hur det känns än vad som behöver tränas. I dag resulterade det i följande:

Åkte upp på klubben, började med en promenad. Skippade uppletande för att spara knäna. Gick sedan ner på appellplanen, tränade passivitet en stund (dvs njöt av att bara vila i solen... Tänk vad härligt att få kalla det träning!). Bestämde mig sedan för att bara tärna ytterst enkla moment. För att det ändå skulle ge något så satsade jag på att baklängeslänka lydnadsettan. Det är ju den som står näst på tur tävlingsmässigt. Vi pysslade på där en stund, jag körde tills jag fått ihop inkallning-ställande-apportering-hopp. Då tyckte jag att det räckte. Apporteringen fick vi träna lite extra, Vilda vill gärna resa sig när hon tar apportbocken. F ö inga konstigheter.

Avrundade med lite kryp. Tycker jag fått till det rätt okej inne på sistone, vill försöka att allt oftare träna det på andra underlag. En svårighet dock att det är extremt svårt att se på lilla håriga Vilda om/hur mycket hon lättar! Måste använda filmkamera/kompisar som hjälp där.

Sedan tog vi en kortis på agilitynplanen. Först fyra hopphinder som stod i cirkel. Sedan en sträcka med hopp - däck- hopp - fyrapinnarsslalom, och här var syftet igen att få till slalomingångar oavsett var jag står. Hon blir verkligen bättre och bättre på det! (Obs - bättre, inte klockren!) Därefter kontaktfält, där jag är helt inkonsekvent. Har ju frishejpat henne, och det har gett resultatet att hon kör två på - två av vid uppfarten och running på nerfarten... Men hittills har det fungerat bra, så jag kör på ett tag får vi se.  Sist men inte minst körde vi 8-pinnarsslalom. Där var fokus dels ingångar, men även att jag ska kunna springa bredvid henne utan att hon börjar slarva. Och tänk, i dag gick det riktigt bra! Känns som att det verkligen är värt att investera tid i slalom och kontaktfält. Förresten har jag inte så mycket annat att välja på, handling är liksom inte riktigt min grej just nu! :0) 

Efter det hade jag fortfarande lust att vara ute en stund. Så vi satte oss på bron och passivitetstränade lite till! Vips, så hade jag och Vilda haft mer än en timmes riktigt högkvalitativ träning, trots att jag egentligen inte orkade lämna soffan!

I dag var det Daisys kväll på hundklubben, hennes rallylydnadskurs. Men Vilda fick också åka med upp, och så hade vi en liten genomkörare före kursen.

Plockade ut några ettan/appellmoment, och hade turen att få dirigering på dem! Positivt var att momenten satt jättefint, och inte brydde hon sig om dirigeringen heller. Till och med framförgåendet var riktigt fint i sin helhet (jag har annars en tendens att bara träna gåendet, och glömma halterna, fotgåendet etc...). En halt där hon vred sig lite bara. Däremot vågar jag fortfarande inte träna fot, eftersom magen är i vägen.

Avslutningsvis så körde vi agility, där vi bara hann med slalom. Tränar dels vänster och högeringångar, att jag står längre och längre fram i slalomen: Jag står i slutet på en fyrapinnars. Lämnar Vilda med två hopphinder och slalomen framför sig. Sedan gäller det att hon tar hindren, en korrekt slalomingång och gör "hela" slalomen innan belöningen. Kör på både höger och vänster sida. Sedan hade jag också en åttapinnars, där svårigheten är att vänja Vilda vid att jag springer bredvid henne, eller t o m framför. Hon ju inlärd på 2x2-metoden, och från början van att köra den självständigt med mig bakom. När jag springer bredvid så blir hon störd (slarvar? tror att hon är klar?) och missar lätt pinnar.

Kändes som ett bra pass, trots att det blev lite kort! Hade sedan jättemysigt med "gammeltanten" på rallylydnaden!

Ikväll blev det ett minisök. Halta Lena, Mattias, och jag som gått fem dagar över tiden. Rutan blev inte stor. Lagom för fem skick. Men det var ny mark, roligt. Ena sidan rätt snäll, men en del vindfällen och lite ris. F ö "vanlig skog". Andra sidan var det en rejäl kulle på samt ordentligt med ris, vindfällen, sten och rejält knöligt att gå.

Vi vallade noga. Gissa om jag var nervös när det var dags att skicka Vilda? En repris av senaste söket och det skulle kännas som att flytta tillbaka många steg i träningen. Men den här gången gick det klockrent. Fint ut på första två skicken, rakt och djupt, hittade figgarna direkt. Tredje skicket drog hon alldeles för långt åt vänster men kom fint på inkallning och gick ut bra på omskicket. Skick fyra och fem var riktigt fina. På några skick fick jag till framslag, på något sprang hon rakt ut- rakt in.

Kort analys av dagen: fina skick på ny mark, MEN hon gick som andrahund och kan ha haft stöd av vittringskorridorer etc. Einstein-matte testade kopplat påvis - på den risigaste sidan, med klumpkroppen... Inga problem för Vilda, men jag ska nog vänta ett tag med den träningen! Inga tomslag eller likanande i dag. Sammanfattningsvis ett bra sök, kändes skönt att hinna få det innan förlossningspausen. Dessutom hann vi bli färdiga precis innan det började regna! 

Nu har vi bokat in följande för försommaren:

12/5 MH

13/5 Lkl 1 i Söderhamn

19/5 Lkl 1 i Bollnäs

26/5 Appellsök i Tierp

2/6 Appellsök i Njurunda

5/6 Lkl1 i Hudiksvall

9/6 Appellsök i Edsbyn

Om vi inte klarat appellsöket på tre tävlingar, då satsar jag på appellspår till hösten i stället. Lydnadsettan skulle jag vilja ha ett LP i. Har ett, det fattas två. Börjar med tre tävlingar, får fylla på med mer "vid behov". Skulle vi ta förstaprisen på de frösta två får vi förhoppningsvis köra tvåan i Hudiksvall. Annars har jag ingen större brådska med lydnadsklasserna, blir mest bara stressad av dem! :0) Agilityn har vi planerat första start i Hudiksvall i augusti.

Juli räknar jag med att blir tävlingsledigt. Fixar vi uppflyttet till lägre snabbt så är jag väldigt sugen på att komma ut på lägrespår så snart som möjligt...

Träningsmässigt så ligger vi ju lite lågt just nu, men jag nöter i alla fall kryp hemma på köksgolvet så gott som dagligen igen. Är lite sur på mig själv för att jag inte varit mer energisk med det i vinter!  

I går sov jag bort halva dagen. Tog en prommis med Vilda och gjorde uppletande i smal korridor i lättsprungen skog, tre föremål. Inga större problem, förutom att hon gång på gång drog sig till en fläck utanför korridoren. Gick dock att bryta och få att jobba vidare. Visade sig efteråt att det låg ett smaskigt ben där, troligen rådjur...

I dag fick vi för ovanlighetens skull ställa in söndagssöket pga manfall. Jag var så extremt trött att det inte gjorde mig något. Funderar på om tröttheten är kroppens sätt att säga att förlossningen är på g? Är trots allt tre dagar över tiden. Framåt eftermiddagen tvingade jag i alla fall iväg mig till bruks. Började med en promenad, där jag lade in två rätt tuffa uppletanden. Korridor ett lade jag i ett risigt område med massor av vindfällen. Det var rena hinderbanan att ta sig fram där. 50 meters djup, fem föremål varav fyra var helt nya för Vilda. Två av gummi. Rackarns vad stolt jag var när hon hämtat in alla fem!! Duktig tjej!

Sedan var jag nog i tuffaste laget, vi gick hundr ameter längre fram och så fick hon en ny korridor med fem föremål. Nu uppför samma lilla klippa som häromdagen. Lade ett föremål riktigt nära, på framkanten av själva klippan. Resten rätt djupt. Vilda jobbade och slet in fyra grejer, sedan fick jag följa med henne ut i rutan och så "hjälptes vi åt" att hitta den femte. Tycker hon gjorde ett jättefint arbete sammantaget. Uppletandeskicken är ju lika djupa som sökskicken, så rent uthållighetsmässigt så borde träningen vara jämförbar med nio sökskick. Lättare, för att det inte är ny mark i varje skick, svårare för att en liten gummipryl avger väsentligt mindre vittring än en hel gubbe!

Därefter blev det ett litet pass på agilitybanan. Plockade isär slalomen och tränade ingångar. Jga har ju lärt Vilda slalom med 2x2-metoden, så för att komma vidare i ingångsträningen backade jag till att ha bara två pinnar. Byggde sedan på till fyra. Körde också en liten minibana med hopphinder och flera korta slalom. Mycket nöjd med att hon satte ingångarna oavsett om jag stod på höger eller vänster sida, och även när jag stod väldigt långt framme i slalomen. Lite mängdträning på det här så kan det bli riktigt bra! Och så blev det lite kontaktfält igen, tycker vi gör vissa framsteg där också (även om det går sakta!). Till slut var både Vilda och jag så trötta i våra stackars hjärnor att vi var glada över att vi hittade till bilen!

I dag är ju egentligen dagen D - den stora dagen då bebben borde födas! Men den sparkar på därinne och verkar trivas rätt bra i magen, så det blir nog några dagar (eller till och med veckor!) till.

Jag var inte så tärningsinspirerad, tänkte försöka piffa till det lite här hemma i stället. Men två saker fick mig att ändra mig: skotträning på klubben (har hittills undvikit dem, men nu, med MH och brukstävlingar allt närmare, så kändes det som att det var dags). Faktor två var en väderprognos som utlovade regn de kommande fem dagarna - då känns det slösigt att missa en fin dag!

Så jag tog min mage med mig och åkte helt planlöst upp på klubben. Eller ja, originalplanen var ett spår med bara nya spårpinnar, men den kom av sig då vädret trots allt var rätt kallt och blåsigt. Kände mig inte på humör.

I stället landade jag på klubben 1,5 timme innan skotträningen började. Tog en lite längre promenad och i den klämde jag in två uppletanden. Nummer ett var över ett riktigt risigt, avverkat område. Jag gjorde en smal korridor med synretning åt Vilda. Pga ett dike blev det inte fullt djup. Fyra föremål, kraftig vind. Hon jobbade in alla fyra sakerna hur fint som helst. (Iofs bara "snälla" saker, dvs tyg.). Bra näs- terräng- och spring framåt-träning för min lilla sökhund!

Uppletande två var ännu roligare. Det var rätt uppför en liten höjd, sedan över en klipphälla och in i en skog. Lite knölig och skiftande terräng, men framför allt - så fort hon kom upp på höjden så kom vi utom synhåll för varandra. Också nyttigt! Vilda löste uppgiften jättefint och kom in med alla fyra föremålen. MVG!

Sedan ett agilitypass. Körde mini-bana, lite grundsvängar, slalom- och kontaktfältsträning. Fullt ös, förstås, och mycket taggad hund! Vilda är rolig i agilityn: matte får inte vila många sekunder utan att hon snabbt väljer ut ett lämpligt hinder som hon tar och sedan väntar på belöning! Roligt är att hon spontant väljer även hinder som slutna tunneln och däcket.

Kort lydnad, framför allt framförgående. Klämde även in läggande under gång, apportering, inkallning och en platsliggning. Okomplicerat, men bra att hålla fräscht. Budföring fick hon också gå, 100 meter. Men rackarns vad trixigt det är att få till den bra! Om jag lämnar över godis till mottagaren före skick, tja, då skulle han kunna gå till Korpilombolo och hon skulle springa sträckan. Om hon inte ser mig lämna över något godis så kan hon inte fatta vad budföring ska vara bra för... *suck* Något att putsa på före tävling! I dag såg hon godiset byta ägare och sprang hur fint som helst.

Skotten, då... Sex skott och jag hade bestämt mig för att inte lägga platsliggning. I stället skulle vi stå lite längre bort, inleda med passivitet för att sedan köra kamp under skotten (typ MH). Efter fyra skott skulle det ges tid för dem som ville att avbryta platsliggningen. Min plan var tvärtom, att gå dit och lägga då om allt gått bra dittills. Vilda funkade hur fint som helst i både passivitet och aktivitet. Hon kampade och gjorde ingen tendens att avbryta för att kolla in skytten eller liknande. Däremot var det en hund på platsliggningen som lät rätt rejält och skulle till skytten. Vilda, som lätt blir lite rädd för stora, yviga hundar, gillar dem inte mer om de hoppar, skäller och ylar... Så att lägga henne i en platsliggning i det läget var inte att tänka på. Vi fortsatte med lite mer lek och sedan var skotten slut. Sammantaget ett bra kvitto på hennes skottfasthet, men jag är mycket tveksam till att åka upp fler skotträningskvällar. Inser att med så många hundar på plats, så är risken stor att det sker saker som i värsta fall blir belastande. Föredrar min egen skotträning där jag har mer kontroll på situationen.

Kvällen blev nog en bra genomkörare, blir det regn i morgon så kan jag med gott samvete låta tösen vila! Och ja, jag är gjord av socker! ;0)