Ler fortfarande efter dagens sökpass! 

Hade plockat med mig en hel del av tipsen vi fick efter förra veckan. Framför allt så satsade vi på att få mer flyt i söket, mindre plockande med hunden på stigen och att släppa iväg henne snabbt på nästa figge. Det funkade superbra, det blev nästan lite "flying" över det hela... :0)

Dessutom införde vi att transportera in figgen efter varje skick. Har länge kört med flyende figurant (tror jag det heter, när figgen blir kvar i skogen och flyttar sig fram till nästa lega, rätta moig gärna!). Risken jag ser med det är att intransport av figge blir = tomt i skogen för hunden, eftersom avslutet är enda gången man transporterar figgen. Vid skicken innan vet hunden att man lämnat kvar en gubbe i skogen...

Däremot gick jag helt ifrån min egen (och din, Gunilla!) plan när det gällde stegring av svårighetsnivå. Till skick ett ställde Vilda upp sig och var så grymt fokuserad rakt ut att jag skickade direkt. Fullt ös ut på fullt djup, fin markering och ett snyggt framslag in med rullen! Tjoho!!

Skick två, såg ut ganska exakt som skicket som strulade på förra veckans film. Ut spikrakt ca 30 meter, vek 90 grader vänster - MEN nu kom hon direkt när jag ropade på henne (nästan som att hon visste att det blivit tokigt...) , och när jag gick ut ca 10-15 meter i rutan och skickade om så gick hon rakt ut, hittade, markerade med framslag och var bara så grymt duktig! Skick tre - fullt fokus rakt ut, jättesnyggt skick. Framslaget var till och med gnuttan för långt, vilket jag aldrig tror har hänt tidigare! Skick fyra var det sista och jag ville ha popp för att inte riskera att få ett dåligt avslut. Men poppen var så liten att varken jag eller Vilda såg den, och Vildas fokus ut var så starkt ändå, så hon fick gå iväg. Bingo igen, såväl på skick som på framslag! YES, vilken lycka! Var stolt som en tupp när vi gick tillbaka!

Efter fikat körde vi alla hundar ett varv till. Nu fick Vilda börja på den svåra sidan (men längre in i rutan). Jag hade lagt figge ett lite grundare, ca 30 meter,för att ge henne utdelning utan att börja slå. Det fungerade klockrent. Figge två - lika bra. Figge tre, dagens sista. Där blev det ett litet strul, men inte så farligt. Jag var lite för snabb med att skicka henne, hon hade inte låst ut i skogen utan vred huvudet lite fram och tillbaka.I stället för att vänta ut henne (eller ta ett kliv fram i rutan!)  så skickade jag när jag tyckte att riktningen på blicken verkade okej - trots att hon fortfarande var "flackig". Det straffade sig förstås och det blev ett tramsskick. Ut ca 20 meter, sedan ett framslag och en tveksam blick på mig. Tog in henne. Eftersom jag inte var riktigt nöjd med skickpunkten (figgen låg egentligen lite snett bakåt i rutan), så backade jag ca fem-sju meter på stigen, riktade in och skickade om (från stigen). Nu var det inga problem. Ska man vara riktigt petig var det lite mer båge än på de andra skicken (men det tror jag har mycket med stenarna att göra), hon jobbade sig ut på djupet jättefint och hittade direkt. Fick direktbelöning. 

Känner mig sjukt nöjd! "Du skulle ha haft med dig videokameran i dag i stället" sa en av träningskompisarna. Och ja, jag hade gärna haft med den i dag också. Men inte i stället, för jag tror att många av tipsen från då gjorde att det blev så mycket bättre nu. 

Planen till nästa gång är att köra ett lite kortare pass och då köra en Hawaii. Tror det blir lagom. Jag har ju i princip slutat jobba nu och är hemma och väntar på bebisen. Det gör att vi kan klämma ihop ett komprimerat pass mitt i veckan - och då tror jag Hawaii blir perfekt! 

Däremot så kommer jag nog att köra poppar gången efter, åtminstone om vi är i ny terräng. Är jätterädd för att skynda för fort (jaja, jag vet att det var just det jag gjorde i dag, och tog en jätterisk! Men jag hade i alla fall en plan B om det inte funkat...)

Förstår nu din känsla efter Stars grymt fina sökpass, Kerstin! :0)