... så det blev spår i stället i dag! Klockan nio fanns det chans att agilityträna, men då var jag helt nyvaken och hade en skolledig son att pyssla med, så det fick vara. I stället så tog jag med plutten ut i skogen mitt på dagen. Den elaka väderprognosen till trots så var det verkligen jättefint i skogen. Soligt, riktigt varmt och gott om platser att finna lä på.

Vilda fick ett spår av okänd längd,m gissar på min standard ca 500 meter. 6 pinnar. Hur lång liggtiden blev vet jag inte heller, gissar en timme drygt.

Medan det låg till sig hade jag och Simon en riktig guldstund i skogen. Vi hoppade på stenar och lekte "inte nudda mark", vilade i lä i solen och undersökte alla mossor och lavar som fanns på backen, hittade några vårtrötta svartmyror, tränade på olika träd och filosoferade om livet i största allmänhet. Precis vad jag behövde!!! Har ingen pigg dag alls i dag, vet inte varför? Om det är blodvärdet som havererat igen, förkylningen som däckar mig eller bara allmän gravidtrötthet som kommer och går. Men det var knappt jag orkade gå ut Vildas spår, och då är det illa! SÅ det var skönt att bara mysa med sonen under liggtiden.

Spåret, då? Tja, fint upptag, men nog hade jag släppt iväg henne på ett bakspår där om det varit tävling och "på riktigt". Tyvärr. Nu med lite motstånd och tvång att tänka så bestämde hon sig till slut för framspår. Själva upptaget var dock snyggt, om det är någon tröst... Sedan var det lite yrt i början, som det brukar vara. Resten av spåret var det bästa jag sett på länge från Vilda, väldigt bra i spårkärnan, fokuserat och fint. Pinnarna då?? Suck. Ja, en historia för sig! Hade sex pinnar, varav tre nysågade. De gamla pinnarna plockade hon klockrent, (hade av en slump en gammal både som första och sista pinne, sedan hade jag ett gammalt spårslut som näst sista). Ingen tendens att slarva över den första, ingen tendens att tappa intresse och skippa de sista. Men de nysågade blev helt dissade! Inte med en huvudvridning att hon visade att hon hade dem. Så - tre pinnar av sex borta!

Framsteget är att hon förr tappade intresset även för "sina" spårpinnar ju längre spåret led. Det gör hon inte nu, hon markerar så fint! Problemet: tja, det ska vara hennes spårpinnar, annars får det vara! Hon gjorde ju exakt samma sak när jag blandade naturpinnar och vanliga spårpinnar.

Planen blir förstås att inte blanda pinnar alls i spåret - en sort i taget! Och variation. Gärna andras pinnar, såga till fler nya etc.

Känner mig trots allt mer nöjd än missnöjd med dagen.