Trött och seg i dag, men vädret var ljuvligt. Jag packade fika och begav mig ut i skogen, huvudplanen var spår men plan B var helt enkelt att göra det jag råkar orka med! Om inte annat ett litet upplet eller en skogspromenad. Nästan framme så stötte jag på två träningskompisar, som precis lagt spår! Vips, så kändes det så allmänt trevligt att lite av tröttheten försvann. Sedan var den ena så bussig att hon erbjöd sig att gå ut ett spår åt Vilda. Riktigt bingo, eftersom hon inte haft ett icke-förarspår på evigheter! Det blev ett roligt spår, med terrängskifte från skog till kalhygge, passage genom skvattram etc. Inga egna spårpinnar heller, och det var jag väldigt nyfiken på hur hon skulle hantera. Längd 5-600 meter, liggtid en timme. Spårupptag från ca tio meter.

Resultat: fint upptag, framspår. Bra spårarbete. Hade ett tapp, då var det toppen att ha spårläggaren med. Dels för att få stöd i den akuta situationen, men också få lite tips på hur jag kan testa att lösa liknande situationer i framtiden. Jag har fortfarande en stark minnesbild från när Vilda var riktigt grön i spåret och bara sprang mer och mer (och nosade mindre och mindre!!) när hon hamnade i sådana situationer. Men det är länge sedan, och jag måste nog testa att ge henne lina och utrymme att arbeta ut ordentligt när hon tappar. Lever kvar i bromsa-lugna... Roligt att se hur fint hon fixade terrängskiftena och hur hon fick jobba ute på kalhygget!

Pinnarna, då? Ja, rackarns hund! Hon plockade alla utom en plus slutet. Det var blandat naturpinnar och vanliga. Men det lustiga(?) var att de två hon lämnade båda var sprillans nya, fina pinnar. De enda nya pinnarna i spåret! Kan man be att få väl intuggade pinnar i sitt spår när man tävlar..?? Ska nu testa att bara lägga nya pinnar nästa gång, och så ska jag prova med minisöksrutor.

En enormt skön eftermiddag blev det i alla fall, och tänk, jag kände mig väsentligt piggare när jag tre timmar senare körde hemåt!