Dagens sök var planerat i ett område vi inte använt på länge. Lite rolig mark - enkelt och öppet på ena sidan (som dessutom bjöd på motvind i dag). Andra sidan är också öppen - i 30-40 meter. Sedan kommer en ås med stora stenbumlingar, som blir lite som en vägg för hunden. 1-2 skick ser ut så, sedan blir det dessutom en rejäl stigning + stenar. Sista skicket på den sidan är det avverkat och sönderkört och allmänt knöligt hela vägen.

Vilda fick åtta skick första gången, alla utan popp. Det gick superfint på 7 av 8 skick och jag var verkligen nöjd med henne! Fint djup, inget problem med övergångarna eller att leta sig in bland stenarna. ANdra skicket på motvindssidan strulade. Jag undrar om hon helt enkelt inte fick figgen i näsan och därför bestämde sig för tat den inte fanns där? Skick ett gick hopn ut 20-30 meter och gjorde sedan ett fint framslag. Första omskicket var ungefär samma historia, men slog bakåt. Skick tre så suckade hon och sa "jaja, jag springer väl ut då!" och kom rakt på figgen. Härligt! Men som sagt, riktigt fint jobbat på de övriga skicken.

Efter fikat tänkte jag bara köra två enkla skick med henne. Håhåjaja - det ska man aldrig tro...

Skick ett - ut mot stenarna igen. Hon sprang ut klockrent, letade en liten stund på fullt djup. Fick ingen figge, gjorde ett perfekt framslag och kom in. Huvudbry för matte!!! Köpa som tomslag eller önska mer intensitet i letandet och skicka om?? Mot min magkänsla bestämde jag mig ändå för att skicka om. Vad händer? Jo, hon springer ut på djupet, viker 90 grader rakt bakåt, lyckas antagligen få tag på ett spår och spåra fram till figgen. Dock - med viss reservation - pga stenigheten i terrängen så är jag inte helt säker på att det var spårvägen hon letade sig fram. Men det såg mycket misstänkt ut. Och vek gjorde hon. När jag försökte kalla in henne så stängde hon öronen och dök upp en halv minut senare med rullen i munnen... Vad göra nu??? Hittat figge har hon gjort, men antagligen genom att spåra F-n, f-n!!! Jag valde att låta figgen vara passiv, stannade kvar hos henne en stund för att planera ett tredje skick, och sedan gå tillbaka till stigen för att skicka på andra sidan. Var rejält sur, på mig själv, för att jag lagt upp övningen och hanterat situationen så att det kunde bli så fel. Motvindsskicket gick galant, men det borde det väl göra...

Tredje skicket var på stensidan, nu med rejält uppförslut på slutet. Figgen hade fått instruktioner att gå en rejäl båge från gammellegan och ut. Hon låg också väldigt väl gömd. Nu gick Vilda spikrakt, utan några tecken på att slå åt något håll. Väl på djupet fick hon jobba en liten stund med att lokalisera figgen, men höll i fint.

Så - sammantaget: 11 skick, alla utan poppar. Två dåliga, varav ett ändå löste sig rätt okej, det andra löste sig helt fel ur inlärningssynpunkt. Hmmm.