Okej, nu är jag verkligen graviditetstrött! Dessutom började knäna protestera efter senaste sökträningen, inte så konstigt mtp alla extrakilon de belastas med just nu. Samtidigt så har jag fortfarande en träningsvillig hund och massor av tid. Resultat: jag känner mig rastlös om jag försöker ligga hemma och vila, vill ut och träna. Känner mig stressad när jag väl kommer ut för att jag egentligen inte orkar. Detta kallas en mental utmaning!

Försöker hantera det genom att ta en sak i taget och hela tiden fokusera mer på hur det känns än vad som behöver tränas. I dag resulterade det i följande:

Åkte upp på klubben, började med en promenad. Skippade uppletande för att spara knäna. Gick sedan ner på appellplanen, tränade passivitet en stund (dvs njöt av att bara vila i solen... Tänk vad härligt att få kalla det träning!). Bestämde mig sedan för att bara tärna ytterst enkla moment. För att det ändå skulle ge något så satsade jag på att baklängeslänka lydnadsettan. Det är ju den som står näst på tur tävlingsmässigt. Vi pysslade på där en stund, jag körde tills jag fått ihop inkallning-ställande-apportering-hopp. Då tyckte jag att det räckte. Apporteringen fick vi träna lite extra, Vilda vill gärna resa sig när hon tar apportbocken. F ö inga konstigheter.

Avrundade med lite kryp. Tycker jag fått till det rätt okej inne på sistone, vill försöka att allt oftare träna det på andra underlag. En svårighet dock att det är extremt svårt att se på lilla håriga Vilda om/hur mycket hon lättar! Måste använda filmkamera/kompisar som hjälp där.

Sedan tog vi en kortis på agilitynplanen. Först fyra hopphinder som stod i cirkel. Sedan en sträcka med hopp - däck- hopp - fyrapinnarsslalom, och här var syftet igen att få till slalomingångar oavsett var jag står. Hon blir verkligen bättre och bättre på det! (Obs - bättre, inte klockren!) Därefter kontaktfält, där jag är helt inkonsekvent. Har ju frishejpat henne, och det har gett resultatet att hon kör två på - två av vid uppfarten och running på nerfarten... Men hittills har det fungerat bra, så jag kör på ett tag får vi se.  Sist men inte minst körde vi 8-pinnarsslalom. Där var fokus dels ingångar, men även att jag ska kunna springa bredvid henne utan att hon börjar slarva. Och tänk, i dag gick det riktigt bra! Känns som att det verkligen är värt att investera tid i slalom och kontaktfält. Förresten har jag inte så mycket annat att välja på, handling är liksom inte riktigt min grej just nu! :0) 

Efter det hade jag fortfarande lust att vara ute en stund. Så vi satte oss på bron och passivitetstränade lite till! Vips, så hade jag och Vilda haft mer än en timmes riktigt högkvalitativ träning, trots att jag egentligen inte orkade lämna soffan!