I dag blev det en kortis i skogen. Ett förarspår, liggtid en timme, längd 4-500 meter. Sju pinnar + slut. Spåret gick över riktigt torr terräng, bl a torr lav på kullersten. Och jisses, vad pudeln fick slita! Hon spårade koncentrerat och fint, plockade vinklarna klockrent, men hon var så trött, så trött när hon äntligen kom fram! Det märks att det krävs en hel del uthållighetsträning på torra/jobbiga underlag inför en lägre-start! Pinnarna då? Tja, viss framgång, men mycket kvar innan jag är helt nöjd. Positivt: Hon plockade 6 av 8, och hon tog den sista trots att hon var så trött att tungan hängde som en slips ända nere i backen. Lite extra nöjd är jag över att hon klipper första pinnen, trots att hon är rätt het då.

Av de åtta pinnar jag lade ut var fyra nya/blanka, den sort hon har så svårt för och har totaldissat på slutet. Av dem så tog hon två och ignorerade två. Alla andra, "vanliga" pinnar tog hon. Jag ser det trots allt som en liten, liten framgång att hon tog hälften av sina icke-favoriter! När det gäller belöning så glömde jag att kasta godisen till henne, klickade i stället och tog pinnen som vid en vanlig avlämning. Funkade också, man när jag kom på mig på slutet och började göra "rätt" igen så tycker jag att hon taggade till lite extra på pinnarna. Komma ihåg till nästa gång!

Under liggtiden så tränade vi lite markeringar med fast rulle. Funkade jättefint för båda hundarna. Vilda hade inga problem med att ta rullen hos såväl stående som sittande och liggande figurant. Däremot greppade hon den lite för långt ifrån figgen en gång. Hennes lilla lätta rulle hänger och slänger enormt mycket, ibland har hon t o m svårt att få tag på den för att den far runt så väldigt. Jag funderar på att hänga på henne en lite tyngre rulle i normalstorlek nästa gång, få se om det blir bättre eller sämre.

För övrigt så försöker jag lägga lite fokus på att få henne att ha tassarna i backen (inte lätt att göra om en studsboll till ett boule-klot!) och att sätta/lägga sig ner och vänta lugnt även när man tagit ut henne ur bilen för att det är hennes tur. Inte heller lätt! Däremot är hon en ängel i bilen, lugn och trevlig. I dag kom två stora nordsvenskar och lufsade förbi hennes bur och hon sa inte ett pip. Duktig tös!