Ibland ska man stanna hemma.

Skulle spåra idag. Spåret gick kanon i två pinnar - sedan var vi plötsligt inne på fel spår. Eftersom jag inte fattade det, så belönade jag Vilda jättemycket för pinnen som hon hittade. Vilket ledde till att hon glatt bakspårade sig fram till nästa pinne... F-n. Där fattade jag att vi var fel och plockade av henne. Skadan gjord.

Följde upp spårsuccén med att hon, som verkligen kan tycka att det är jobbigt med andra hundar, blev rejält tilltryckt av en hund. Den envisa sorten, som inte ville sluta. Mycket stryk blev det innan matten fick därifrån henne. Direkt efteråt vägrade Vilda stödja på ena benet, men efter ett tag såg det bra ut. Inga skador f.ö De här två hundarna känner varandra väl och har varit lösa tillsammans rätt ofta. Vad som gjorde att det blev som det blev i dag har jag ingen aning om. Men det kändes som det sista Vilda behövde. :0(

Enda positiva var väl att vi körde markeringsövning på heldold figge i en liten bod och det gick bra. Klen tröst...

Hinner egentligen inte skriva, men...

En snabbsväng på klubben blev det, fokus på lkl 2-momenten: rutan, fjärrdirigeringen och hoppet. Gick väl sådär, med störst frågetecken på fjärren.

Sedan ett sökpass med sex skick: 1. dold figge 2. figge på fullt djup, i hörnet. 3. Tomt motvindsskick. 4. Figge på fullt djup. 5. Figge ca 35 meter ut, efter terrängskifte (rutan sträckte sig ut på ett öppet område med en massa bråte, figgen låg bland gamla ensilagebalar.

Den heldolda figgen, som inte gick att komma åt alls, gick bra. Vilda funderade och försökte länge, tog sedan sin fasta rulle och kom in. Figge två vinklad ehon lite för långt åt vänster första gången, omskick, då gick det bra. Tomslaget blev för grunt första gången, omskick, helt ok (även om hon var lite motvillig och tydligt visade att hon inte fattade poängen med det hela!). Skick fyra lite yrt men helt ok. Skick fem riktigt bra, liksom skick sex.

Helt ok sök där huvudsaken var att få till den dolda figgen. I kväll blir det spår!

Det blev inte spöregn. Inte heller olidlig hetta. Inte ens vindstilla. Ingen hund som gick upp och bet andra på platsliggningen. Och i söket så hade Vilda inte alls glömt bort hur man letar folk i skogen. Nej, inte en enda av alla katastrofer jag målat upp framför mig inför dagens appellsök hände! Även om jag var på god väg att ställa till det för mig själv genom att komma till Tierp med minsta möjliga marginal...

Söket, då, som dagen började med:

En ruta med fin terräng på ena sidan (vänster), rejäla blöthål och en hel del bråte på andra sidan (höger). Vind var det nog, men hur och åt vilket håll har jag inte en susning om. Var alldeles för nervös för att börja tänka på det... Såg inte Vilda vinda in figge från något håll. Chansade och skickade första skicket åt höger. Hon gick ut rätt grunt, men framslog fint. Skick två blev följaktligen åt vänster. Hon gick ut fint på fullt djup, framslog och fick figgen bra. Han låg på baslinje, efter ungefär halva rutan. Pjuh! Fin markering, bra påvis och transport. Nu skickade jag om henne i högra hörnet, och den här gången gick hon ut på fullt djup och slog ca 20 meter framåt. När hon kom tillbaka tom även denna gång så tiltade det i huvudet på både mig och henne... Vilda tänkte köra en flying (nå, inte ens det, hon tänkte skippa matte och dra direkt ut på andra sidan!) men med dk fick jag in henne. Sedan blev jag helt konfys och visste inte riktigt var på stigen jag skulle skicka om henne. Det jag gjorde, taskigt nog, var att skicka henne ganska exakt där hon kommit in... Hallå!! Där hade hon ju nyss sökt av! Kanske var det min egen osäkerhet (kan hon ha missat?? Rutan är ju snart slut!) eller bara stress-tilt i skallen... Nå, hon drog ut fint på djupet men drog sig framåt i rutan, klok hund. I bortersta hörnet hittade hon figgen och kom in så bra med rullen. Påviset var hemskt, jag höll på att ramla flera gånger, klev ner i blöthål och snubblade på bråte. Vilda blev lite tveksam av alla plötsliga ryck i kopplet och stannade till, men tappade aldrig fokus.

Betyget i söket blev 8,5 och 9 - olydnaden på stigen när hon tänkte dra över till andra sidan, samt det första grunda slaget drog ner. Sedan var det faktiskt lite frågetecken i ögonen på henne vid första skicket, och hon fick ett stopp. Vallningen hade hunnit bli gammal, det fanns ingen färsk vittring i det området och ingen figge. Så hon var helt klart lite tveksam. Därför var det guld att hon fick hitta på skick två, sedan var hon 100 % säker på vad dagens uppgift var!

Beröm fick hon för farten och viljan, bra intensitet i sökarbetet, stor beslutsamhet i forcerandet av den bitvis knöliga terrängen och smarta vägval. Härligt!

Budföringen, som många nollade idag, satt som smäck. Maxfart åt båda hållen. Fin ingång hos mottagaren. En liten studs på mattes ben vid avslutet kostade en halv poäng för ena domaren - det bjuder vi gärna på! Platsliggningen var lite orolig, ett par hundar som låg och vred på sig och någon som småkröp. Hunden närmast Vilda gick upp, men det var en sökhund som hon spanat in redan i skogen och inte brydde sig om. Jga kände mig också helt lugn inför det, han var jättesnäll och sprang bara kortaste vägen till husse. Som bonussvårighet vimlade luften av fallskärmar(!) på nära håll hela tiden - Tierps BK har en hoppklubb som närmsta granne... Och jag lovar, det kan låta en hel del om en fallskärm! Men ingen av hundarna verkade bry sig. Lydnaden, då? Tja, eftersom Vilda har en tendens att bli hetare och hetare under programmets gång, så är det lite svårt att veta hur mycket manska dra upp henne innan. Nu lät jag henne vara väldigt lugn, och tror jag tappade lite på det i linförigheten. Hon var ofokuserad en liten bit - men tillallra största delen gick hon fint. Lite småslarv på framförgåendet, kropps-dk från matte på läggandet (hon hade, jisses, missat det när vi värmde upp. Ställde sig i stället...) Inkallningen var klockren. Apporteringen helt okej, bra tempo men hon kunde bara inte låta bli att klappa till apporten lite med tassarna! Avslutningsvis hoppet, som jag tränade med boll i torsdags. Det märktes! Jisses, vilken intensitet och vilket tempo! En mycket välförtjänt tia på det!

Totalt blev det (för er som inte tävlar bruks - det är två domare som dömer där):

Sök                   8,5 och 9

Budföring         9,5 och 10

Linförighet       8,5 och 9

Framförgående 8 och 8,5

Platsläggande   9 och 8

Inkallande       10 och 10

Apportering      8,5 och 9,5

Hopp               10 och 10

Platsliggande   10 och 10

Summa 295 poäng av 320, snittpoäng 9,2. Uppflyttning och en förstaplats (vi var iofs bara tre i sökgruppen - men poängen stod sig väl mot spårgruppen också).

Jag var otroligt nöjd med Vilda, hon kämpade så fint i söket, var glad och pigg i lydnaden, helt cool på platsliggningen - ja, hon bjöd till maximalt hela dagen. Tävlingen var välarrangerad och alla människor supertrevliga. Vi fick många spontana, positiva kommentarer och jag tror att vi gjorde väldigt bra reklam för pudlarna idag!

I dag skulle det genrepas inför morgondagens appellsök. Första sökträningen sedan 1 maj för Vilda. Planen var hyggligt klar: tävlingslika omständigheter (med t ex kopplade påvis, fast rulle etc), bara två figgar (ev fikapaus och ett par skick till) och mest bara kolla av/fräscha upp kunskaperna. Inget läge för nyinlärning!

Dagen bjöd på 25 grader i skuggan, obefintlig vind och stekande sol! Suboptimalt, med andra ord. Men vi följde planen och det gick så här:

Skick 1. Matte börjar fundera - ska jag skicka henne precis vid snitseln eller gå in några meter i rutan? Av outgrundlig anledning bestämde jag mig för att gå in ca fem meter, skickade hunden, som gick ut jättefint på djupet. Sedan  gjorde hon ett klockrent framslag på fullt djup, ca 20 meter, och kom in tom. För figgen låg ju i hörnet, och det hade jag liksom gått förbi när jag skickade. Korkat!!! Men bra lärdom inför morgondagen - man skickar vid snitseln, punkt!

Skick två gjorde jag på andra sidan. Fint ut igen, framslag, och där låg figgen, ca 20 meter in i rutan på bakre linjen. Skick tre blev ett omskick i första hörnet. Rakt ut och bingo. Klart slut med övning ett. Inga problem med markeringarna. Dock lite tvekan vid påviset - skulle ha tränat mer kopplat!

Varvade med att träna Fasa, sedan körde vi en ny övning. Nu var det bara ett skick rakt ut, markering o påvis, full belöning, och när vi kom in till stigen fick hon en hare på andra sidan.

Kändes som en lyckad träning, precis lagom i dag inför morgondagens tävling. Bebisfröken Alice samarbetade alldeles utmärkt genom att sova hela tiden. Nu kommer det in stora, svarta moln, så jag kan ägna kvällen åt att ömsom fundera på hur illa det kommer att gå i morgon om det är stekhett, ömsom för hur det går om det spöregnar... :0)

Körde en kort lydnad på klubbens fria träning i kväll. Började bra, med en tävlingsmässig budföring som var klockren (nå, förutom att hon bromsade mot mottagarens ben...). Men sedan. Jag ville träna hopp över hinder appellmässigt, och laddade på som 17 med boll för att få henne taggad på uthoppet. Men hallå - sen när behöver jag "ladda på som 17" med Vilda?? Nog hoppade hon ut, och efter ett par förvirrade repetitioner där hon mest sprang runt och letade bollen på andra sidan så hoppade hon även tillbaka. Sedan var det en hel del slarv på resten vi gjorde. Framförallt ofokuserade, slarviga, sneda, fula ingångar. Som ett brev på posten, när fröken har bråttom för att hon tror att bollen ska komma! Bort, bort med bollen. Annars gick det lilla vi gjorde hyggligt. Fina apporteringar, rätt ingång på inkallningen, ett hyfsat fritt följ, en stabil platsliggning. Ok men inte fantastiskt genrep inför lördag. I morgon blir det genomkörare på själva söket.

Började kvällen med en långprommis med barnvagn, cyklande son och lyckliga hundar i solen och sommarvärmen. För en gångs skull blev det inte ens kaos av det hela, bara supermysigt. När minsta lilla prinsessan somnat vid nio så smög jag ut och tränade lite lydnad. Har kommit på hur jag ska gå i linförigheten/fria följet. Fick ju jättebra tips av Lisa när hon kursade oss i fjol, hade bara glömt bort dem. Och tänk, så mycket bättre det gick på en gång! Nu gäller det bara att minnas dem i tävlingssituationerna också! Positionsmässigt så går Vilda så enormt mycket bättre nu. Visst kan hon glida fram lite väl mycket ibland, men det är sällan. Och aldrig (peppar, peppar...) en halv hundlängd som hon gjorde ett tag i höstas. Läggande ok, apporteringen fin, inkallningen fin MEN hon gör fel ingång, vilket innebär risk för att hon använder mig som broms om hon blir för taggad. Apportering - tre stycken, inget ljud. Framförgående - fint, lite stretigt, risk att hon vänder sig vid halt, men en 7:a - 8:a borde vi kunna få.

Krypet, då. Lånade Mette Klaevenes bok om brukslydnad för att få lite inspiration till framåtsändandet. Läste då också kapitlet om kryp och fick en aha-upplevelse. Där varnar hon nämligen för ögonkontakt under krypet. Det tvingar nämligen hunden att krypa för långt fram, ploga, för att kunna bibehålla ögonkontakten när matte rätar upp sig helt. Tänkte inte på det... Vilda, som väldigt gärna vill ha ögonkontakt, har glidit fram rejält i position på slutet när jag börjat jobba på tävlingspose för egen del. Nu fick jag förklaringen. Flyttade belöningen från mig till att lägga den framför henne, och belönade när hon hade fokus framåt i stället för på mig. Vips, så låg hon i mycket bättre position. Något att jobba på framöver! En extra svårighet blir förstås att hon riskerar att bli het när hon har godiset inom syn- och lukthåll. Men, men, det får jag nog ta ett tag.

I morgon är planen pälsskötsel och på torsdag klippning - det ska bli 25 grader varmt i helgen, "första värmen" och jag har ingen aning om hur Vilda kommer att reagera. Känns i alla fall onödigt att hon ska ha stora vinterfällen på sig på tävlingen.

...och gjorde om min anmälan till en lydnadsetta i Hudik till en start i tvåan. Anmälde dessutom till en lydnadstvåa till. Nu är jag så nervös att jag knappt klarar av att träna. Osmart. Dessutom förstår jag inte riktigt hur jag ska orka vara i Tierp med två småbarn klockan åtta på lördag morgon. Vi måste åka senast klockan sex, och Alice har sin vakenperiod mellan 03 och 05. Sedan ska jag dessutom vara en glad, pigg coach åt min hund. Tagit mig vatten över huvudet?! (Svar: ja...) Suck. Tar en dag i taget och ligger lågt med träningen i dag.

I dag var det tävlingsdags igen! Mormor följde med som barnvakt. Vilda var helt underbar!! Hon, som knappt sett en annan brukshundklubb än hemmaklubben i år, brydde sig inte det minsta om miljöombytet och alla hundar. Låg och sov i bilen eller slappade på gräsmattan, medan matte hispade runt och försökte få nerverna under kontroll...  

På platsliggningen gick en stor hovawart upp och kom  springande i full fart. Vilda, som förr tyckte att stora, yviga hundar var lite läskiga, låg hur lugnt och fint som helst. Såg inte ut att bry sig det minsta. Hunden fortsatte förbi henne, så det blev tack och lov ingen negativ inlärning för henne. I själva lydnaden så var hon lika pigg och följsam som alltid. Jag drog inte upp henne så mycket innan, tycker inte att det behövs. Än så länge är hon rätt självbelönande - plus att jag tycker hon blir mer och mer taggad ju längre vi kör i programmet. 

Dagens betyg blev:

Platsliggande  10

Tandvisning  10

Linförighet  9 (skulle nog kunna bli snäppet högre om matte lärde sig gå som folk!)

Läggande  9,5

Inkallande  10

Ställande  9

Apportering  10

Hopp över hinder  10

Helhetsintryck  10

Summa: 192 poäng, första pris, placering 1, LP. Dessutom dagens högsta snittpoäng, vilket gav oss 15 kilo hundmat i pris!    

Förutom att jag såklart blev jätteglad över det fina resultatet så var det otroligt trevligt att tävla i Bollnäs. Positiv publik som applåderade frikostigt, många som var glada och kom fram och pratade. Kändes  roligt, här tävlar vi gärna mer!