I dag tog det tid att komma till skott!

Började med att åka ut i skogen med barnen och båda hundarna. Hade hur mysigt som helst, spanade på små kryp, hade pinn-letning och bara mådde gott. Planen var att köra lite lydnad och agility på hemvägen. Men prommisen fick ett snabbt slut då ett stort behov av toalett plötsligt uppstod! Så vi packade ihop och åkte hem, otränade. Ett par timmar senare tog jag med mig bebbe Alice och åkte upp till klubben. Då var det gräsklippning på gång, så jag plockade undan agilityhindren så att den planen kunde klippas. Det blev iofs en väldigt bra träning för Vilda - jag tränade några hinder, plockade undan lite, tränade några hinder, plockade undan... Alldeles lagom ostressande! Fokus låg på två nya kommandon: "fram" och "runt". Dessutom körde jag lite kontaktfält (som fungerar oförtjänt bra, peppar, peppar) och slalom. Även gungan fick ett antal repetitioner. Tyvärr vaknade Alice innan jag var färdig, så på slutet blev det till att bära med sele på magen och någon lydnadsträning var inte att tänka på! Men jag var verkligen nöjd med hinderträningen vi gjorde.

Bestämde mig för att flirta lite med mormor och lämnade Alice där. Nu, äntligen, blev det lite lydnadsträning gjord! Kändes skönt att inte stressa igenom den med en missnöjd bebis som sällskap. Vilda var faktiskt riktigt, riktigt härlig ikväll. Samlad och fin i fria följet, bra apporteringar, fin fjärr, bra rutor (matte kom ihåg targeten den här gången!) - ja, jag körde igenom hela tvåan, vissa moment flera gånger och det kändes riktigt stabilt. Hmmm. Blir nästan misstänksam - har hon sparat allt bus till på söndag??  :0)

I dag körde vi sök, eller "sök", som det fick bli pga figgebrist... Vi gjorde någon form av halv hawaii, med person på bara ena sidan stigen. Ovallad ruta, synlig figge rakt ut på 50 meter. Figgen matade fram hunden ca tio meter i rutan, jag gick fram rejält på stigen (ca 30 meter) för att verkligen försöka få framslag. Upprepade 5-6 gånger. Vilda gick jättefint, inga tendenser att ta fasta rullen. Och roligt hade hon!

Fortsatte till klubben, där Hanna körde Vilda några pass på en agilitybana. Jag blir så imponerad av dem! Går hur fint som helst. Dock slarvade Vilda med slalomet i dag, det låg sist i banan och hon var nog lite trött i huvudet! När de körde bara slalom eller korta kombinationer var det inga problem.

Sist men inte minst hann jag med en minilydnad. Lite fot, en snygg fjärr, ett par hyggliga apporteringar (snabba, men sneda sitt vid avslut), och ett par ok rutskick (utan target, hittade den inte!!), sedan ville ungs fröken Alice inte vara på hundklubben längre! Så det var bara att åka hem... Känner mig rätt nöjd med dagen.

Ikväll var målet med träningen bara att vara mindre sopig än igår.

Så jag:

Tränade fot med en plan. Värmde upp med linförighet, gick sedan över till fritt följ. Var noga med position, belöningsplacering och attityd. Kändes riktigt bra.

Rutan - med en plan... Hade glömt targeten igen(!) men fick låna en av en kompis. Använde dessutom ruta med band, för att efterlikna tävlingssituationen mer. Vilda bjöd jättefint och jag var supernöjd med de tre skick jag gjorde.

Fjärren - utan plan. Mest bara "checka av". Och där var det bakslag, hon satte sig inte på första försöket. Men jag löste upp det bra, var positiv, gjorde om och fick till det riktigt snyggt. Återstår att se hur hon gör när det är tävling...

Apportering - utan plan. Ett till "checka av"-moment. Gjorde bara en, och den var bra!

Kryp - med en halv plan. Var ren katastrof igår. Vilda blev osäker och började sätta sig upp i stället för att krypa. Målet i dag var bara att få bort den osäkerheten. Det lyckades. Övriga problem med krypet, ffa att hon plogar hiskeligt, kvarstår. Dessutom har hon börjat att allt oftare krypa högt med bröstet. Suck. Ska strunta i att försöka få momentet tävlingsklart och i stället backa bandet. För en månad sedan (eller två) hade hon ju ett jättesnyggt kryp! Aaaahhh... Gör om, gör rätt...

F ö en trevlig kväll, trots regn i luften och knott. Fick till rätt känsla och attityd i träningen. Lite lustigt att tre av oss som tränade ikväll hette Anna och hade med sig en bebis i barnvagn!

Körde igenom tvåanlydnaden idag. Kände mig lite stressad och det märktes på träningen, som blev sådär. Mest strulade jag till det på rutan och krypet (som är tänkt att användas nästa helg, när vi är anmälda till lägre sök). Lite agility blev det också, och där blev jag ffa imponerad över att hon satte slalomen så himla snyggt.

Komma ihåg: skaffa en struktur för fot-träningen. Ha med target när jag ska träna rutan. Helst inte träna alls när jag känner att jag "borde".

I dag körde vi sök i ett av våra favoritområden, som vi använt mycket, som är lättsprunget och där hundarna borde börja kunna rutan utantill... Tanken var att göra grundförutsättningarna enkla för att lättare få till framslags- och tomslagsträningen bra.

Vinden var kraftig. Min plan var 4 skick på varje sida. Figge på varje på motvindssidan, på medvindssidan två tomskick.

Alltså:

Skick 1 - motvind, figge. Inga problem.

Skick 2: medvind, tomt. Gick ut lite snett bakåt, utanför vallningen. Bra djup. Omskick, drog nu lite åt andra hållet men djupet var bra och jag bestämde mig för att köpa slaget, och belönar henne medan hon fortfarande är ute på djupet. När hon kommer närmare ser jag att hon har fastrullen i munnen! Hjälp! Och här har jag stått och hojtat "braaa" över halva skogen! Vad gör jag nu?? Bestämmer mig snabbt för att inte göra någon grej av det hela. Plockar ut rullen och skickar henne som planerat på motsatt sida.

Skick 3, motvind, figge: Inga problem.

Skick 4, medvind, figge: Vilda springer ut, halvvägs ut i rutan ser jag att hon står på en sten och tittar på mig och ser förvånad ut. Hon funderar en stund, sedan drar hon en pytteliten lov utåt, sedan kommer hon in till mig med sin fasta rulle i munnen. Hjälp igen! Kan jag och figgen ha missförstått varandra så han inte låg på fullt djup? Nej, knappast. Jag plockar ut rullen utan kommentarer (och, faktiskt, utan att ens känna mig sur) och skickar om henne direkt. Nu kutar hon som en pil ut på djupet och kommer tillbaka en stund senare med lösrullen. Duktig!

Skick 5, motvind, figge: Inga problem.

Skick 6, medvind, tomslag: Började med att tveka ordentligt så jag fick skicka om. Fick då ett helt godkänt tomslag med bra djup, kanske lite väl yvigt, men viktigast av allt - ingen rulle i pudelmunnen när hon kom tillbaka!!

Skick 7, motvind, figge: Inga problem.

Skick 8: medvind, figge: Kom in tom efter första skicket, dålig sikt där så jag vet inte vad hon gjorde, tror hon var för grunt. Men - ingen rulle i munnen nu heller!! Duktig tös! Skickade om, då gick det galant.

Summering: Betydligt högre frekvens framslag i den här rutan. Nytt beteende med två blindningar. Jag är lite nyfiken på var hon tog rullen första gången, om det var vid en gammellega eller om det var när den dansade förbi framför nosen på henne. "Svenskrullen" är ju otroligt störande. Är i alla fall nöjd med hur jag hanterade situationen, och att det ledde till att hon slutade ta rullen på tomslag (trots att det fanns gammellega där jag skickade). Tycker generellt att hon var i struligaste laget på medvindssidan och ska lyda coachens råd - bara bjuda på enkla, roliga sök den närmsta tiden, gärna Hawaii eller liknande. Kanske t o m ta ett par veckors sökpaus inför lägret.

Sommarvärmen har slagit mig i huvudet i dag! Och där sommarhettan går in, går träningslusten ut. Nu tänker jag ta några välförtjänta semesterveckor. Visst kommer det att bli enstaka träningspass, och ett par tävlingar är jag anmäld till. Men inte tillnärmelsevis lika mycket träning som det varit i vår och försommar! Däremot så tänker jag fortsätta jobba på Vildas kondition (och min egen!). Och återkommer kylan så blir det nog mycket mer än så, förstås.

I går var vi på Vildas första utställning. egentligen hade hon för lite päls, men jag ville ta chansen när hon ändå hade såpass att hon skulle kunna få en vettig kvalitetsbedömning. Och det gick vägen, hon fick sitt Excellent och jag kan raka ner med gott samvete! I dag har jag kört kondition med henne. Ett sökpass är inplanerat i veckan, få se om vi blir nog många för att få till det.

Körde ett litet sök, fyra slag varav ett tomt. Jag är verkligen bara halvnöjd! På skick ett började hon med att tilta helt. Hoppade upp på en sten och i hoppet greppade hon rullen när den svischade framför nosen. Stannade sedan och såg förvånad ut. Efter det fick jag skicka om igens för att hon gick ut för grunt. Skick två, som var tomslaget, var egentligen väldigt bra men hon gick ut lite snett och missade hörnet. Efter lite tvekan skickade jag om även där, och då gick hon ut jättefint, men drog sedan hela rutan. Svårtränat område eftersom jag inte såg henne, förrän hon nästan var inne på stigen igen. Skick tre var ok, skick fyra också. På fjärde (=sista) skicket hade jag en kille hon inte känner som helt öppen figge. Inga problem. Kändes bra att han fick vara den som gav "bingobelöningen".

En sak som blivit klart sämre är framslagen. Förr slog hon ganska ofta framåt spontant med slangen, det gör hon nästan aldrig nu. Undrar om det är vårt träningsupplägg som är fel? Eller helt enkelt att terrängen är mer tungsprungen, då blir det ännu mer lönsamt att ta närmaste vägen in? Hmm.

Hade egentligen inte tid att träna i dag, men rymde för att åtminstone hinna med skotten och en agility-dejt.

Vilda fick sex skott på platsliggning, inga som helst problem. Sedan en budföring på 100 meter, dock utan skott. Hon sprang jättefint. Men man märker på henne att hon är lite osäker när det är en massa hundar runtomkring och jag förstår henne. Inte helt otänkbart att någon stor unghund skulle kunna tycka att "jaga Vilda" är en toppenlek. Nu är jag jättenoga med att uppmärksamma alla om att budföring är på G, så de som har unghundar etc kan koppla upp vid behov. Ska försöka få till träningar utan andra hundar.

Sedan körde jag ett mini-fot med kommendering, bara för att se om hon skulle flippa som på tävlingen. Men icke, nu var hon prydligheten själv! Lilla kråka!

Sist men inte minst träffade jag en tjej som förhoppningsvis ska plocka med Vilda på några agilitytävlingar. Hon provade att köra henne lite och jag blev så imponerad! Både av Vilda, som rakt av köpte att ha en ny förare, och av Hanna som hade ett jättetydligt och lättläst kroppsspråk och fick Vilda att fixa byten som vi inte ens har tränat på. Nu ska jag lägga lite krut på grundträning så Hanna "bara" behöver träna ihop sig med henne i själva handlingen.

Stort, stort plus för att Vilda inte skällde en enda gång på hela agilityträningen. Och där kom jag på en annan sak - visst sprallade hon som en toka på senaste lydnadstävlingen, men det kom inte ett enda voff. Jippi!!