Då var Vildas andra tävling i lydnadstvåan avklarad!

Att jag inte skulle värma upp henne med boll hade jag klart för mig efter förra tävlingen. Däremot så tiltade nog hjärnan lite, för nu blev det ingen uppvärming alls. I stället plockade jag ut hundstackaren ur bilen i "sista sekund", försökte få henne att panikkissa (rastad var hon sedan tidigare, men det är ju så bra för mattes nerver om de sista dropparna är tömda), och stressade sedan in på planen. Otroligt korkat, nästan i nivå med tennisbollsuppvärmningen... Och den här gången fanns det inte ens en plan! Hur stor betydelse det hade för kvällens resultat vet jag inte, men nästa gång ska jag återgå till det jag vet fungerar: Ta ut hunden i god tid innan, låta henne ligga och spana in miljön och hundarna, lugnt och fint jobba igenom några moment och sedan, balanserat och bra, glida in på lydnadsplanen... :0)

Resultatet blev i alla fall bra överlag. Hon flippade helt i två moment men fick en hel del tior:

Platsliggning  10

Fritt följ        6,5 (!!) Domarkommentar: studsar, dk, leker, sent sitt...

Läggande       10

Inkallande      10

Rutan            10

Apportering     5 Domarkommentar: lek med tassar, släpper, slarvigt avslut, dk.

Fritt hopp över hinder: 10

Fjärrdirigering  8,5 Domarkommentar: flyttar sig något bakåt

Helhet            8 Domarkommentar: något sprallig

Summa: 174,5 poäng, förstapris och en tredje plats.

I fria följet var det precis som domarkommentaren: studs och lek - hon hade störtkul! I apporteringen så befäste hon ovanan från förra tävlingen och tänkte ta ett litet ärevarv bakom matte. Ja, värre än så, jag är mycket tveksam till om hon ens tänkte komma med någon apportbock! Ett dk med lite trycka i fick dock henne att motvilligt leverera den! Nu har vi lite att jobba på - jag vill inte ha en tävling till som hon tramsar bort! Samtidigt så får jag erkänna att jag har rätt roligt på lydnadsplanen med den här tösen! Och jag är grymt stolt över alla tior hon samlade på sig!

Nu satsar vi på att försöka få ett LP i tvåan också.

Ikväll fick Vilda ett rejält sökpass. Det var inte så många skick, som en lägreruta ungefär, men rätt risigt på ena sidan och tungsprunget för lilla fröken kortben. Dessutom brände hon en hel del energi på att vara med ut och valla.

Började söket lite misslyckat med att hon avslöjade vilken figge som hade slutföremålet, favvoleksaken. Det märktes på hennes motivation i söket! Området är roligt, en mittstig som klättrar uppför en backe som övergår i ett litet berg. När man skickar så är det först öppen terräng, sedan kommer hundarna till skog. Många terrängskiften av olika slag blir det!

Skick 1 - okomplicerat, fullt ös ut och tillbaka, fint påvis.

Skick 2 - Bra, gick ut jättefint på djupet.

Skick 3 - nu vet Vilda att den här figgen inte har leksaken, den är på andra sidan! Så hon gör ett halvdant, grunt och oengagerat slag! Jag skickar om, lite bättre blir det men inte bra. Hrmpf! Går med henne ut ca 10 meter och skickar igen, nu går hon ut fint och hittar. Rackarns fröken!

Skick 4 - har bett figgen att komma fram i rutan och ligga på ca 20 meters djup. Vilda drar lite snett bakåt när jag skickar henne, så hon missar figgen, fortsätter ut på fullt djup, letar jättefint därute (ett riktigt kanon-tomslag!)och på ingången får hon figgen i näsan! Det blev inte som planerat, men väldigt bra ändå. Utdelning på att leta aktivt hela vägen in. En sådan övning har jag länge tänkt försöka få till, nu bjöd den sig gratis!

Skick 5 - sådärbra, minns inte riktigt vad det var som strulade, men väsentligt bättre än skick 3 (som var på samma figge).

Skick 6 - trött hund! Höll inte linjen, kom för långt bakåt i rutan och kom in tom, så jag fick skicka om henne. Men jobbade bra.

Skick 7 - riktigt fint skick. Trött hund, men lite mer lättsprunget.

Skick 8 - också väldigt bra skick uppe på berget. Äntligen fick hon sin pipleksak!

Sammanfattningsvis en krävande ruta, men belöning med figge varje gång. Inte alltför många spikraka skick - och bara enstaka bra framslag. Men själva sökarbetet var bra. Jag märker att Vildas kondition är sämre än den varit (ingen överraskning direkt) och jag ska försöka lägga in mer konditinspass i terräng (hur nu det ska gå till, med barnvagn..?). Många av svårigheterna fixade hon fint. Men visst kommer hon att få kämpa när hon ska tävla lägre - undrar om hon fixar tiden? Beror nog mycket på undervegetationen i rutan.

Som bonus hittade hon en liten talgoxe-unge i vägrenen när vi rastade. Jag blev jätteglad när hon bara stod och såg förvånad ut, så jag hann säga "nej" och hon snällt lät den lilla vara. Raskt sprang den över vägen, noga övervakad av en orolig fågelmamma! Duktiga lilla Vilda!

I går morse bestämde sig sambon och sonen för tat ta en tur till sommarstugan. Vips, öppnades ett tillfälle för mig att ta med bebisen och åka upp till klubben och köra ett lydnadspass! Kruxet var bara att jag var trött, seg, omotiverad och inte hade lust alls. Dessutom var lillbebisen på sitt ledsna humör. Men - hur ofta får jag träningstillfälle utan att det kostar familjetid? Så jag bestämde mig för att köra en metod jag utarbetat sedan Vilda kom. Packade in mig i bilen, stannade på macken och köpte en fika, åkte upp till klubben och satte mig i solen. Fikade och väntade på att energin och träningslusten skulle dyka upp. Ibland gör den nämligen det. Så icke igår. I stället vaknade bebisen. Hmmm. Tog en promenad, rätt skönt och Vilda fick rusa av sig. Bebisen somnade. Jomen, nog fanns det väl lite träningssug i alla fall? Kan kolla av ett par moment... Med två minuter kvar till klubben vaknade lillsessan igen - och var extremt missnöjd.

Nu gjorde jag det som jag är nöjd över  - jag packade ihop och åkte hem. Det normala för mig hade lätt varit att amma, hopppas på att bebben skulel sova åtminstone en liten stund och panikträna. Sannolikt med dåligt resultat.

I stället åkte jag hem med en nymotionerad hund, en bebis som blev nöjd med att få ligga och amma hemma i storsängen och sedan ha mammas hundraprocentiga fokus, och själv slapp jag bli stressad eller missnöjd.

Som bonus fik jag en ny träningschans på kvällen! Nu var jag piggare och rejält laddad. Bebis hade varit nöjd en stund innan och när vi kom till klubben så sov hon. Jag hann köra igenom alla tvåanmomenten och fick till det riktigt bra! I fria följet pillade jag lite med språngmarschen. Där har Vilda varit snäppet för långt bak, i mitt tycke. När jag laddat på lite extra har hon startat med glädjeskutt i stället... Men efter en stunds träning så gjorde hon jättefina temposkiften utan skutt. Fjärrdirigeringen satt i stort sett klockrent, ett dk vid en av träningarna bara. Duktig tös! Apporteringarna var jättefina - med undantag av en liten detalj. Hon sätter sig snett. Jag valde att inte börja peta i det just nu. Inkallning och läggande var fint. Rutan är lite si och så, hon går in men väl nära framkant. Sedan jag bytte kommando från stanna till kvar så har hon inte satt sig en enda gång. Puh!

Sammanfattningsvis en härlig träning, som gör att det känns bättre inför tisdagens tävling!

Ikväll blev det lydnadsträning på klubben. Lilla dottern var vaken en del, så träningsupplägget blev lite sönderhackat. Inte alls så tokigt för Vilda egentligen. Träna några moment, vila, ett moment till, vila... Perfekt för "av- och påknappen". Skönt också att se hur snabbt hon varvar ner, duktiga tösen. Trots att vi tränade många snabba moment.

Efter tisdagens lydnadstävling så blev det naturligt fokus på rutan - hur få henne att inte sätta sig? Jag testade några olika varianter. Det som funkade bäst var att byta kommando från stanna till "kvar". Dessutom tänkte jag på att vänta en stund (minst tre sekunder!) innan jag belönade eller började röra mig mot rutan. Inga problem. Däremot så tyckte jag hon slarvade lite väl ofta med sin placering. Valde att styra upp henne med target ibland. Belönade med att kasta hennes favvo-tygråtta till henne i stället för att använda bollen.

Fritt följ körde jag dels själv, med externbelöning, dels med kommendering. Lite dålig följsamhet i språng marschen, plus en liten tendens att tro att det var ställande på gång när jag lade ut externbelöningen. F ö riktigt bra.

Apportering - ett av dagens glädjeämnen. Trots att hon var rejält taggad (och jag körde många repetitioner) kom det inga skall och inga "ärevarv" utan bara snygga apporteringar (med undantag av snett sättande, hmmm - hur ska jag kunna peta i det och ändå belöna den jättefina apporteringen??)

Budföring - dagens negativa överraskning! Hon stannade på halva sträckan! Iofs körde vi 100 meter, vilket vi bara gjort vid enstaka tillfällen tidigare. Dessutom med störningar i form av folk och hundar vid sidan av. Men ändå, lite paff blev jag! Valde att kalla in henne och skicka om. Då gick det hur fint som helst. Hon fick sedan springa till mig, och därefter åter till mottagaren (utan problem!) för att där få godis och lek. Blev en minnesbeta om hur viktigt det är att träna med störningar på sträckan, samt att avståndet verkligen spelar roll.

Krypet gick halvslarvigt. Lite snabb upp ibland, lite långt fram ibland, riktigt fint däremellan. Vilda ålade vid ett tillfälle, och jag belönade det. Vips, så testade hon att åla lite då och då... Åhh, vad jag önskar att jag varit lagd åt shaping-hållet! Det hade passat så klockrent på den här hunden! Hon bjuder verkligen på beteenden, och är blixtsnabb att plocka upp det hon belönas för.

Dagens bästa var fjärrdirigeringen! Jag tror att jag har hittat lösningen på problemet! Jag har ju grundat Vilda med att väldigt ofta belöna första skiftet, uppsättandet. Antagligen har jag fastnat i det för länge. Nu, när jag snabbt skulle få henne tävlingsklar för tvåan, började jag lägga till fler skiften. Min tro är, att i Vildas värld så var en fjärrdirigering att "matte går iväg, när hon säger sitt så sätter jag mig och då kommer korven". När korven uteblev och det i stället blev ett ligg-kommando, så tror jag hon uppfattade det som en korrigering. "Nähä, jag skulle inte sätta mig, skulle tydligen ligga kvar". Jag tror inte att hon fångade helheten i momentet. I stället så lärde hon sig snabbt att när matte säger sitt så är det tydligen fel att sätta sig... Boten blev att göra om det till ett snabb lek där man skulle sätta-lägga-sätta-lägga-sätta-lägga-sätta sig. Äh, vet inte om jag alls lyckas förklara hur jag tänker här??? Jag körde i alla fall en massa snabba skiften med mycket hjälper och mig på nära håll (inomhus, i morse). Ikväll när jag kollade av det på klubben så gjorde hon plötsligt en 10-mässig fjärrdirigering! Dessutom med mycket störning. Få se om det håller i sig.

Så, till sist, en spårfråga! (Lyft från en kommentar häromdagen).

"Det verkar ju vara mycket det där med att man ska ha föremål (ej pinnar) i spåret när de håller på att lära sig. Men jag känner att för Selma så blir det nästan att pressa henne att leka i ett sådant läge. Däremot en liten dosa med godis uppskattar hon så att man får in det där att det kan ligga en grej i spåret och att man då gör en spårpaus innan man fortsätter. Och hittar hon en pinne så plockar hon upp den utan att vi har specialtränat pinnarna. Så säger jag bara "tack" och får den i handen. Min tanke är att fortsätta ungefär såhär men alla verkar ju tycka att det är så viktigt att de blir pinntokiga. Tror du verkligen jag behöver göra större affär av pinnarna än att bli jätteglad och belöna när hon plockar upp dem? Hon är en sådan där som gärna tuggar på pinnar så jag har lite i bakhuvudet inför klass tre :-) att även om det är en helt annan pinnhantering så vill jag inte att pinnar i sig ska vara allt för triggande. Vad tror du???"

Först och främst så är jag egentligen helt fel person att fråga! Tycker själv inte att jag har så imponerande resultat på pinnplockning. Men genom åren har jag provat en lång rad olika metoder, och jag är helt inne på din linje. Ingen av mina pudlar har gillat att kampa i spåret. Jo, precis i början, när kamp med leksak var spårslut. Men det har inte hållt i längden (och då har jag rätt kampglada pudlar). I stället så har jag kört på olika varianter av godisbelöning och skulle absolut fortsätta med det om jag var du. Särskilt efter att i tisdags ha införlivat ett nytt ordspråk i min samlig över kliché-favoriter: if it ain't broken, don't fix it! Tror det var en klok människa som kläckte det ordspråket... :0)

I dag fick Vilda ett välförtjänt konditionspass. Har blivit alldeles för lite sådant sedan bebben kom. Vi körde både i skogsterräng och kuperat på en liten bergsknalle. Hon är snabb och smidig, men nog tycker jag att den senaste månadens vila märks. Stor fördel att hon inte är rädd för att ta ut sig!

På kvällen blev det ett minisök. Vi var bara två som tränade, så möjligheterna var minst sagt begränsade. Valet föll på att valla två smala korridorer i lite mer krävande terräng. Den ena i skog, den andra på berg. Lätt övning i knölig terräng = högmotiverade hundar som fick lyckas under nya omständigheter. Dessutom så tror jag att det var en bra "mellanövning" mellan alla längre pass med många skick som vi kör. I morgon blir det lydnad på klubben.

I kväll debuterade Vilda o jag i lydnadstvåan. Hade egentligen anmält till ettan, men eftersom LP:t redan var klart så fick vi flytta upp en klass. Det kändes lite svajigt, momentmässigt. Rutan funkar ofta bra men inte hundra, och den där rackarns fjärrdirigeringen är så mycket svårare än den borde vara. Ganska ofta fryser hon fast och gör inte ett enda skifte. Har intensivtränat senaste dagarna, och det funkar hyggligt. Ibland. Så jag hade två möjliga nollor, resten kändes väl som att vi skulle få poäng på i alla fall.

Sedan ville jag testa en, eller snarare ett par, nya strategier. Dels tyckte jag Vilda var lite ofokuserad i fotgåendet på appelltävlingen, så jag ville ha henne lite mer laddad när vi gick in på planen. Baktanke där var också att jag gärna ville ha henne ordentligt taggad för att öka chansen att hon skulle fixa fjärrdirigeringen. Svårigheten där är att få henne att sätta sig upp. Av någon anledning växer denna pigga hund fast i backen!

Dessutom tycker jag att Vilda har fått dåligt med belöning efter sina tävlingar. Så för att inte riskera att hon ska börja gå ner sig, så ville jag lägga ut en tydlig extern belöning åt henne. 

Jag plockade alltså ut henne ur bilen i god tid, och gick iväg för att dra upp henne lagom mycket. Med bollen!! Rätt obegåvat, särskilt med tanke på vad jag skrivit till en vän samma kväll om olika belöningsformer till min hund: "Supersnabb, hög i energi, kalasbra eller helt tilt - bollen!". En bra och korrekt analys, som jag tyvärr inte använde mig av... :0) För just så blev det, en blandning mellan kalasbra och helt tilt!

Fritt följ: Börjar med att hoppa upp och "bita" mig i händerna, försöka få igång lek! Ajaj, snacka om överladdad! När jag fräste lite åt henne så bytte hon och gick över till höger sida! Två felbeteenden som jag aldrig sett hos henne tidigare! Tack och lov skärpte hon upp sig rejält efter de inledande 10-20 metrarna och fick i alla fall 7,5. Men den första biten var pinsamt dålig!

Läggande: 9, ingen domarkommentar.

Inkallning: 10  (förvånad att hon, mtp bushumöret, inte använde mina ben som broms. Duktig tös!)

Rutan: Full speed, rakt in i rutan (nära framkant men alla tassar innanför) och så sätter hundrackaren sig när jag säger stanna! Betyg 7. När momentet var slut och jag belönade med ett "bra" (gick inte ut och hämtade henne) intog hon perfekt position mitt i rutan. Gissar att den lilla aprikosa vet mycket väl att det är där bollen brukar komma...

Apportering: Toppfart ut, helt ok gripande (nå, lite lekfullt) fullt ös in - och så en helt ny variant, med en bonus-leksväng bakom mattes rygg!! Betyg 7.

Hopp över hinder: 10

Fjärrdirigering: Här var det ett moment som det syntes att hon inte kunde. Hon gjorde två skiften och fick en femma - helt ok utifrån hur långt vi (inte) kommit i momentet.

Helhet 7,5.

Platsliggning 10.

På en stubbe vid utgången från planen hade jag lagt ett favvo-mjukisdjur. Det hade hon full koll på, när programmet var slut så sade jag varsågod i sället för att koppla henne. Då rusade hon raka vägen till leksaken och sedan, med den i munnen, till bilen. Så belöning fick hon, men hon ville ha leksaken för sig själv. Funderar på att byta till kampgrej nästa gång. Jag vill också vara aktiv i belöningen!

Poängen blev i alla fall 162 och vi fick ett första pris! Har lite kluvna känslor inför det, kul att ha, kanske värt att jobba på ett LP, men det var verkligen ingen snygg lydnad vi bjöd på!

Jag kom spontant att tänka på känslan jag hade i ungdomen när jag red före detta travhästar. Där var det fullt ös och man visste aldrig hur det skulle sluta... Till och från hade man en känsla av kontroll, för det mesta inte! Men hej vad det gick och roligt var det! Och jisses vad man lärde sig - precis som ikväll. Nu vet jag hur jag inte ska förbereda min hund på tävlingsplatsen! :0)

Just ja, glömde att skriva en planering inför nästa lydnadstvåa:

Baklängeskedja tvåan. Tror lösningen ligger i att få till en bra förväntan på externbelöningen. Den besvärliga fjärren ligger ju praktiskt nog sist!
Skippa bollen i uppvärmningen...
Byta externbelöningen till fårskinns-kampisen.
Ev byta kommando från stanna till vänta i rutan. Tror Vilda, när hon är "på", sätter sig så fort jag hunnit till "ss..."

Målet för första halvåret 2012 var:

- Genomföra MH.

- Genomföra utställning.

- Ta LP i ettan.

- Bli uppflyttade från appellen.

...och målet för andra halvåret:

- Bli uppflyttade från lägre spår och sök (alt bli godkända...).

- Få ett förstapris i lydnadstvåan.

- Debutera i agility, gärna dessutom med hyggligt resultat.

Förutom utställningsjoxet så har vi faktiskt nått våra mål för första halvåret! Är dessutom anmälda till en utställning, så kanske, kanske lyckas vi även med det. Dessutom så kommer jag att debutera i lydnadstvåan lite tidigare än planerat. Vi testar första gången redan till veckan. Är dessutom anmäld till ytterligare en lydnadstvåa, samt - om det känns hyggligt - så funderar jag på att anmäla till en hemmatävling.

Efter de tre tävlingarna så är planen följande: om jag har 0 förstapris - träna och försök igen i höst! Om jag har 1 förstapris: betrakta mig som uppflyttad till lydnadstrean och sluta harva i tvåan. Om jag har 2 förstapriser: satsa på LP även i tvåan. I vilket fall har jag inga planer på att tävla trean förrän tidigast nästa år. Det behövs en lång och insnöad vinter för att jag ska hitta motivationen att lära in fjärrdirigeringen! I brukset vore det så skönt om vi kunde fixa uppflyttet i åtminstone någon av våra grenar, helst söket. Fel - helst båda! ;0)   Kan nog inte låta bli att börja tjuvträna lite på högrelydnaden snart. Är framför allt sugen på att se hur jag får till framåtsändandet. Har äntligen en plan... :0)

Funderade på att skippa klubbens skotträning i går efter hund-incidenten. Men fick oväntat barnvakt, så jag åkte upp och kollade läget. Bara lugna, välbekanta hundar som skulle ligga platsliggningen. Så vi körde Vildas första tävlingsmässiga platsliggning med skott. Hon var hur cool som helst. Skönt! Nu funderar jag starkt på att anmäla till en lägre-tävling!

Budföring körde vi också, 100 meter, utan skott men med person på halva sträckan. No problem där heller.

I dag har vi skött pudelpälsen, med bad och hela eländet, i stället för att träna. Trist, men skönt när det är gjort!