Alla inlägg under juli 2012

Av Anna Svensson - 27 juli 2012 23:09

I dag testade jag att tänka först och träna sedan. En rätt bra grej! :0) 

Målet var en miniträning av dolda figuranter. Jag hade bestämt mig för att göra det så lätt som möjligt, och det visade sig vara en klok strategi. Det här med heldolt är tydligen supersvårt för Vilda! 

Hon fick se när jag gav en köttbit till Simon. Sedan gick jag iväg med henne cirka 20 meter. Där fick hon sitta medan jag, fullt synligt, hjälpte Simon ner i en låda. Gick till Vilda och skickade. Men trots att hon hade sett när han kröp ner hade hon jättesvårt för att greppa situationen. Hon sprang runt och såg verkligen ut att leta! På lådan, bakom lådan, bakom en sten bredvid lådan, ibland gick hon upp på bakbenen och såg mest ut att sniffa efter kött på grillen... Samtidigt betedde hon sig verkligen som om hon var taggad. Min tolkning var att hon ville men inte fattade. Så jag kallade in henne, satte henne igen 20 meter från lådan. Gick dit, öppnade locket och bad Simon ställa sig upp för att sedan lägga sig ned igen. Skickade om. Vilda sprang återigen dit, sniffade, sniffade, sniffade... Hittade till slut en liten springa i lådan. Funderade på om hon skulle markera och - JA, där satt den! Till slut tog hon rullen!! Lycka!

Gjorde sedan ett skick till på samma låda, med samma upplägg. Nu tog det inte lång stund innan hon tog rullen. 

Körde ett tredje skick, samma upplägg, men bakom en dörr. Lite svårare, men funkade. Den här övningen blir det fler repetitioner av, den behövs om vi ska hitta den dolda figgen på en lägretävling! 

Avslutningsvis fick Daisy ett par sökskick. Åh, vad laddad hon var, sessan! Duktiga flickan! Och vilken go' son jag har, som figgar åt mamma! Puss! 

ANNONS
Av Anna Svensson - 25 juli 2012 21:43

Sök på schemat. Planen var att bjuda Vilda på tre tomslag i rad, för att göra henne trygg i att komma till mig trots att hon inte hittat. 

Upplägg: Skick 1+2 figge

Skick 3,4,5 tomt

Skick 6+7 figge. 


Lite småvingligt ut på skick 1 o 2, men helt ok. Skick 3 var rätt kasst, men jag såg inte helt hur hon sprang och hade bestämt mig för att inte bråka i onödan, så jag nöjde mig. Men hon var inte ut på fullt djup och hon slog bakåt. Skick 4 var riktigt bra, skick 5 minns jag knappt. Undrar om jag inte fick något stopp på henne där? Jo just ja, figgen till skick 6 var lite snabb ut så då bröt Vilda och kom tillbaks för att rusa över stigen till henne. Omskick som blev helt okej, om jag minns rätt. Skick 6 (med figge) blev riktigt bra. Skick 7, som skulle ha blivit det sista, blev inte alls som det var tänkt. Lite bristande kommunikation gjorde att figgen inte låg där jag trodde (=jag kom inte ut på stigen där figgen trodde!) så jag hade att välja på att antingen transportera Vilda en rejäl bit på stigen alternativt skicka henne rakt ut och hoppas på ett fint framslag för att få figgen. Jag valde det senare men fick inte ett tillräckligt framslag, däremot ett godkänt tomslag. Fick, om jag minns rätt, föra ett omskick på henne pga grunt slag. Belönade duktigt när hon gjorde rätt och skickade henne tomt på motsatt sida (gick jättefint). Och så fick hon avsluta med figge igen. Totalt nio skick varav fem tomma. Jag tycker hon generellt jobbade bra, även om de snygga framslagen mer eller mindre lyste med sin frånvaro. Det som hon gjorde direkt "fel" var grunda tomslag på motvindssidan, vilket jag spädde på genom att köpa det på första tomskicket. Håhåjaja. 

Nå. Poängen med dagens övning var att Vildas självförtroende inte skulle sjunka av att hon gick lite tomt. Det syftet tror jag uppnåddes. Nästa gång ska vi ladda med något enkelt och roligt (hjälp, vad gör man då?). Kanske poppar, kanske helt skippa tomslag, kanske jobba på lite kluriga legor i stället. Vi får se. Kanske köra minnesbild. Skulle också vilja köra tävlingsmässigt någon gång innan tävlingen. Ska i alla fall knöla ner sambon i en låda vi har i morgon och träna dolda figgar. Så det så! 

ANNONS
Av Anna Svensson - 23 juli 2012 22:14

Har ju anmält till ett par lägrespår, så i dag var det dags att kolla formen på allvar! Vilda fick ett tävlingsmässigt lägrespår. Hon fixade det galant! Inga tapp, alla pinnar med hem (bara en sån sak!), bra tempo, till och med riktigt lätt för matte att läsa i spårarbetet. Precis vad självförtroendet behövde! Terrängen var iofs lätt, men ändå. Nöjd är jag! Nästa gång ska jag försöka få till korsande spår, för att känna mig lite tryggare när det gäller den biten. Och kanske terrängskiften, men det har vi kört en hel del utan större problem. Tänk att hon tog alla pinnarna...   



Senare på kvällen ville jag träna dolda figgar. Den första var så rolig att se! Hon låg på sonens studsmatta, oåtkomlig pga skyddsnätet. Vilda rusade dit, fick figgen, gjorde en rad känguruhopp för att kolla läget innan hon tog rullen. In till mig, studsade upp och ner vid studsmattan igen! Inget fel på entusiasmen! Figge två var innanför en boddörr med hål i, inget problem. Hon stoppade in huvudet och snodde lösrullen, bra påvis. Men figge tre... Den var inomhus, och hög. Hon jobbade och slet i en evighet i sina försök att dels lokalisera, dels bestämma sig för om hon skulle markera eller inte. En gång markerade hon, men ångrade sig och kom inte ända till mig med rullen. Spottade ut någon meter ifrån, gick sedan till mig och tog den igen. Tydligt brydd! Vi löste situationen hyggligt, men framför allt fick jag mig en tankeställare. Dels att inte göra för svåra legor - hon ska ju inte bli räddningshund. Men framför allt: VAD är det jag tränar när jag tränar dolda??? Vill jag att hon ska våga markera på avstånd - som vid en hög figge? Vill jag att hon ska lära sig att jobba sig riktigt nära - som man vill i 99 procent av fallen, när figgen faktiskt ligger på backen i en låda eller liknande? Min egentliga tanke i dag var att belöna bra påvis. Men problemen kom ju redan vid markeringen. Det hade jag inte tänkt igenom alls!


Alltså, så här: Jag vill såklart att hon ska jobba sig så nära figgen det går. Men när hon väl gjort det, så ska hon våga markera med sin egen rulle. Allt blir så enkelt för hundarna när man jobbar dolda figgar med lösrulle. Man letar tills man hittar lösrullen, problemet löst! Om ingen lösrulle finns måste hunden själv ta beslutet. Men: tränar man med fasta rullen, så riskerar man att hunden slarvar och tar rullen på för klen vittring. Hmmm. Hmmm. Hmmm. 


Förresten har Ansu, som hjälpte oss med lydnaden på Cefeuslägret, lagt ut en massa fina bilder. Bland alla kelpiesar finns även Vilda med på ett hörn! http://ansu.galleria.fi/kuvat/Cefeus-leiri+2012/

Av Anna Svensson - 22 juli 2012 15:34

Senaste dagarna har det bara blivit lydnad! Vi petar i krypet (flytta ett bakben i taget, hålla rätt position), fot (position, position... Stegförflyttningar, särskilt åt höger) och fjärrdirigering (sitt-ligg på långt avstånd, utan att råka hoppa med rumpan på sättandet, samt stå-ligg med rätt gung och låsta baktassar). Vilda är verkligen en smart hund och har greppat stå-ligg bra, nu är det mängdträning som gäller. I söket har det varit nästan totaluppehåll. Har bara haft några skick på heldolda figuranter i bodar. Men nu har hon förstås greppat att man ska kolla vid dörrarna, så nu måste jag komma på något annat! 


För att låta Vilda jobba igenom sig lite bättre fick hon gå ett ganska svårt uppletande i dag. Jag har ju varit rätt dålig på att variera mig. Upplägget i dag blev det traditionella, hon och Daisy fick titta när jag lade ut prylarna och sedan turas om med att hämta. Den stora svårigheten var att jag valde föremål som tar åt sig dåligt med vittring och som hundarna inte är så förtjusta i att bära. Mycket hårdplast. Dessutom pillrade jag undan dem rätt bra i skogen. Någon hamnade riktigt högt. Till hundarnas fördel var en kraftig vind, till deras nackdel att den snodde runt ordentligt. 


Daisy tog in ett par föremål, Vilda kämpade in fem. Och jisses, vad hon fick jobba! Men jag tror hon lärde sig mycket. Min övertygelse är att hon gick förbi många föremål första varven, vittringen kanske var för svag för att den skulle "gillas"? Men efter att ha blivit utskickad gång på gång, så upptäckte hon att matte blev jätteglad även när hon släpade in de läbbiga sandlådaspadarna! Och jo, jag valde att jobba så. Bara skicka ut henne igen och låta henne själv komma på att det var idé att slå på näsan ordentligt, fånga minsta tendens till vittring och jobba ut den. Tack vare hennes fina motor och stora arbetsvilja var det en användbar metod. Med en annan hund hade jag inte vågat mig på det, utan i stället lagt upp ett enkelt sök med mycket synretning när jag körde "konstiga" föremål. Kanske t o m börjat med rena apporteringsövningar. 

I morgon blir det nog lite lydnad på klubben, ett lägrespår (om vädret och bebisen samtycker...) och kanske skott. Ska sedan försöka få till ett sök i veckan. Längtar något kopiöst till det!!



Av Anna Svensson - 16 juli 2012 21:44

Hjälp - inser att Vilda bara gått nio spår i år! Totalt, på hela året! De flesta av dem var i mars... Och det senaste (i maj!) var en katastrof. Kanske dags att lägga manken till om hunden ska ha en ärlig chans på de spårtävlingar jag optimistiskt nog anmält till.   


Lydnadsmässigt pysslar i på i köket med kryp, fjärr och metall. Det tar sig. Har ännu inte masat mig upp på klubben och börjat någon länkning av lägre. Får bli som det blir med det.


Kvällen började vi med att träna dolda legor. Använde oss av byggnader hemma hos en kompis. Först en bastu. Vallade en smal korridor dit och skickade. Det var så roligt att se Vilda leta! Bastun är en bit upp, på ett trädäck. Gissa om Vilda såg fundersam ut när hon skulle dit och leta! Men hon gick ut jättefint, i ett rakt sökskick, och letade gjorde hon. Till slut hade hon lokaliserat figgen och hittade lösrullen som stack ut en liten bit. Vid påviset så väntade jag med att plocka fram figgen tills hon var ordentligt "på" och stötte med tassarna mot dörren. Vis av erfarenhet från tävlingen så vill jag ha en hund som verkligen jobbar på att ta sig in till figuranten!

Skick två var till en vedbod. Där står flera små trähus intill varandra, och det finns flera andra dörrar i samma byggnad som vedboden. Åh, vad Vilda fick använda näsan! Men hon jobbade ut legan jättefint. Återigen var jag noga med att inte hjälpa henne att plocka fram figuranten förrän hon verkligen stötte på dörren. Det räcker inte att bara stå och titta!

Skicktre var ordentligt svårt. Nu var figgen gömd i ett dass(!), som dessutom låg precis mitt emot den andra legan, bara ca två meter därifrån. Först missade Vilda helt, hon gjorde ett ursnyggt sökslag med ordenligt framslag och ville jobba vidare. När jag skickade om fick hon figuranten. Letade först frenetiskt utan att riktigt lyckas lokalisera, trodde sedan att hon låg i gammellegan. Jag gick och öppnade dörren dit så hon fick konstatera att vedboden var tom. Efter mycket och intensivt letande var dassfiguranten till slut funnen! Tror att övningen var jättenyttig för Vilda, sådant här ska det bli mer av.


Dolda fig-övningen följdes av ett spår. Eftersom det slutade tokigt sist vi spårade så hade jag bett om att få snitslat hela spåret. Tyvärr glömde sambon bort det, så snitslarna började efter halva spåret. Men det var bra på sitt sätt. Jag känner mig otroligt osäker när jag spårar med Vilda osnitslat, så jag behöver den träningen. Nästa gång kanske jag gör samma sak medvetet, men tvärtom. Snitslar första halvan. Spåret var 4-500 meter långt, liggtid ca 1,5 timme. Terrängskifte från öppet hygge till fin tallskog. Vilda var extremt laddad och låg på alldeles för mycket första halvan. I stort var hon ändå lätt att följa och jag tror inte att hon slarvade alltför mycket. En pinne borta av sex tycker jag var helt godkänt - har varit med om värre med den här damen! ;0)  Och krafter kvar hade hon i massor. Så jag behöver nog inte oroa mig alltför mycket inför lägrespåren. Om hon inte byter spår eller hittar på något annat kul, förstås!

Träna spårmässigt: förledningsspår, spårupptag. F ö behövs mängdträning, det har blivit väldigt lite spårande på sistone. Vore också roligt att gå ett fullängdsspår. LiIte precision vore inte heller fel, funderar på att börja nästa spår med att lägga godis var tionde meter de första hundra metrarna och se vad som händer då.

Av Anna Svensson - 15 juli 2012 18:35

Kunde inte hålla fingrarna i styr utan petade in en tävlingsanmälan. Eller snarare tre... Så nu får jag vackert börja jobba igen! Ska tydligen vara med i två lägrespår och ett lägresök. Har svårt att bestämma mig för om jag ska anmäla till ännu fler söktävlingar. Å andra sidan är det kanske ett bättre alternativ att träna på och vänta med tävlandet till våren om vi går bet även nästa gång.

Träningsmässigt har det blivit kryp, fjärr och metall inomhus idag. Delar på positionerna i fjärren - tränar ligg-stå-ligg för sig och sitt-ligg-sitt för sig. Metallen tränar vi gripande av - inget godis om man inte tar den direkt med munnen, så det så! Fick till ett riktigt hyggligt konditionspass också, innan regnet. Nu har det lättat upp igen och jag är spårsugen (förstås!).


Har förresten kommit på att nästa mål i lydnaden självklart bör vara att baklängeskedja lägrelydnaden. Då kanske jag kommer ifrån Vildas självbelöning med apporten..?

Av Anna Svensson - 14 juli 2012 21:11

I dag skulle vi vila. Men både Vilda och jag var väldigt taggade efter den gångna veckan, så jag började känna en stark längtan efter att köra lite lydnad och kanske lägga ett spår. Samtidigt så sade förnuftet att det kanske inte var en så bra idé... Särskilt inte som det skulle bli logistik-problem, med bebis i spårskogen utan barnvakt. Till slut så blev det en kompromiss. Vi körde lydnad på köksgolvet (fjärrdirigering, kryp och metallapporten). Sedan tog jag båda vovvarna och barnvagnen och körde ut i skogen för ett konditionspass/promenad. Jag hade tur, för Vilda fick ett rejält busryck precis när vi passerade ett stort område med skvattram. Så jag lyfte ur bebis ur barnvagnen och gav mig ut i "djungeln". I säkert 20 minuter hade jag en liten pudeltös som fnattade bland skvattram, blåbärsris och annat bråte. Rejäl träning i att ta sig fram där det är besvärligt, med andra ord! Rätt tufft för matte också att knata på därute med en liten bebis i famnen. Sedan bytte vi sida på vägen och hon fortsatte springa som en besatt i en härlig skogsbacke. Allt som allt blev det en timmes promenad, med cirka en havtimme på rejält hög växel. Härligt! Och antagligen alldeles perfekt för oss båda, att få ladda ur fysiskt men vila mentalt...

Av Anna Svensson - 13 juli 2012 12:47

Dagens sök hade jag planerat så här:


Jag vill fortsätta träna starter, mycket för att få in mina egna rutiner och för att känna mig trygg i att Vilda vet vad hon ska göra, oberoende av terräng, störningar etc.

Jag vill också få in åtminstone ett tomslag, eftersom det blev lite tokigt avslut på tomslagen senast. Jag vill också befästa Vildas trygghet i att komma in utan rulle.

Jag ville, avslutningsvis, att hon skulle känna sig lite "snuvad på konfekten" när vi avslutade söket i dag och vara rejält laddad inför nästa träning.


Ett gott tecken på att jag inte kört henne för hårt fick jag när jag vaknade i morse. När jag klev ut ur sovrummet så hörde jag hur Vilda flög ner ur soffan och en mikrosekund senare satt hon nedanför mina fötter. "Ska vi ut och jobba nu matte???". Goaste tösen!


Mitt upplägg i dag:

Skick 1+2 figge,

skick 3 tomt, skick 4 figge, slutbelöning.


Ta undan hunden, placera ut figgarna för ny start.

Skick 1+2 figge, slutbelöning.


Undan med hunden, ny start:

Skick 1 figge, avslut.


I stort tycker jag det gick väldigt bra. Ett djupt och fint tomslag gjorde Vilda, först ut rakt och fint, sedan kollade hon gammellegan. Naturligt, eftersom vi lämnat figge där. Däremot fick jag ju inte de fina framslag jag fått de andra dagarna - tvärtom kollade hon av rutan rejält bakåt! Men man kan inte få allt! Lärdom - lämna inte alltid en figge kvar i skogen när du ska köra tomt, blir ju väldigt naturligt då för hunden att kolla gammellegan om den inte hittar.  Däremot så tror jag stenhårt på att blanda och göra det ibland, så inte hunden tror att figge in  = tomt (som jag skrivit om tidigare). Genom att prassla med godispåse istället för att tjata på henne kan jag få in henne fint till stigen i stället för att bråka/släppa iväg henne i en flying. Smidigt.

Och så glömde jag hur jag gjorde när jag tränade starter tidigare i veckan - flyttade jag fram eller inte medan hunden var ute och letade? Jag hade för mig att jag stod kvar (som man gör på tävling), men det blir nog fel? Då avdresserar man ju framslagsträningen när man kör starter?? Nästa gång ska jag nog flytta fram ändå? Försökte också få struktur på mitt eget agerande. Starterna tror jag att jag fick till hyggligt (Gunilla, säg till om du tycker annorlunda! Var hård!). Men sedan glömde jag hur jag skulle förbereda nästa skick vid intransport. Stanna ca fem meter före stigen och sätta hunden. Men sedan - skulle jag själv gå fram och kika? Eller stå kvar bredvid hunden? Står jag kvar, och tar henne sedan vid sidan fram till stigen/skickstället? (Gunilla, hjälp igen!)

Är jättenöjd att Vilda höll tempot så bra och jobbade med fin energi fortfarande, kika på filmerna! Sjätte sökdagen i rad!!     Dock har hon blivit lite olydigare på stigen, angenämt problem!






Nu ska jag lyda ett gott råd och göra en lista över specifika saker att träna, försöka fundera ut hur jag ska vikta dem och göra en riktig träningsplanering. Och så kan jag inte låta bli att rota i SBK Tävling...


..och så ska vi vila lite...   :0)


Presentation


Välkommen till min blogg, ett komplement till min hemsida (se presentationen). Jag heter Anna Svensson och den här bloggen ska handla om hunddelen i mitt liv. Just nu består den av storpudeln Daisy och mellanpudeln Vilda.

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012 >>>

Arkiv

Kategorier

Gästbok

Valpar från min uppfödning

Arbetande pudlar

Pudeluppfödare

Sök i bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se