Har varit i stugan och avstått från nästan all träning. Inte ens ett uppletande har det blivit, och spårselen ligger fortfarande oanvänd. Det vi dock har fått till är att vi har tränat kryp! I mängder! Glädjande nog har det haft effekt. Jag har funderat mig grå på hur jag skulle lyckas få Vilda att förstå vad jag ville och krävde. Hon kröp alldeles för långt fram, plogade, och började dessutom lätta alltsomoftast. Riktigt illa, med andra ord. Det kom när jag började tärna längre sträckor, grundningen var en gång i tiden riktigt bra. Nu bestämde jag mig för att vara handgriplig! Tränade inne, på vårt hala golv, och varje gång hon kröp för långt fram så skjutsade jag helt enkelt tillbaka henne! Detta, i kombination med hyggligt bra timing på belöning och en rejäl mängdträning har gjort att jag nu åtminstone har ett kryp som funkar på träning. Hur det håller på tävling har jag ingen aning om, men det känns ju bra att veta att man åtminstone har en teoretisk chans att få hyggliga poäng. För en vecka sedan hade vi i bästa fall en femma.

Ikväll åkte jag till klubben. Baklängeskedjade lägrelydnaden. Hann till "inkallning, kryp, apport, hopp" och det kändes hyggligt. Hon gjorde momenten fint, ja till och med jättebra, men liiiite för nära gränsen till "flippflopp" för min smak. Hmm. Undrar om jag ska skippa kedjningen i morgon och bara träna med godis och rätt stämningsläge i stället? Tagga ner henne en liten aning? Åååå, så svårt! På söndag kommer hon ju att köra lydnaden efter ett rejält sökpass också, kanske ska ligga lite högt då? Var i alla fall nöjd med att hon utan problem gick från en högtempad inkallning till ett snyggt kryp!

Avslutningsvis körde Hanna ett par agilitybanor med Vilda. Fokus på handling. Vilda var - blandad! Gjorde en hel del riktigt bra, men några gånger tappade hon fokus. Kanske lite extra lätt att bli trött i huvudet när man har en annan förare än matte?

Nu ska jag försöka göra en bra plan för morgondagen (tanken är två sökskick och väl genomtänkt lydnad) och hitta rätt inställning till söndagen. Tanken är att försöka se det som ett riktigt schysst träningspass - frågan är bara hur jag behåller den känslan när jag väl står på startlinjen och ska göra första skicket?