Ibland undrar man om det är någon idé att träna när ändå ingenting går in. Ta Vildas matte, t ex. Igår tävlade hon sök, hennes hund blindade och hon skrev med stora, fina bokstäver i sin blogg att hon aldrig mer skulle berömma hunden när hon kom in med en rulle. I dag började söklägret. Vilda fick sex skick, varav två tomma. Riktigt duktig var Vilda. Men tror ni matten klarade av att vara tyst när Vilda kom in med rullen? Nix! Hon tjoade och tjöt så hackspettarna trodde att någon skrapat fram en trissvinst. Är det någon idé att fortsätta träna med en matte som har en sådan teflonhjärna??

Undrar signatur "Härdad pudel"   ...som stannade till i ett tomslag, tittade på sin fasta rulle, funderade en mikrosekund och sedan bestämde sig för att låta den hänga kvar. Mig lurar du inte så lätt, matte! ;0)