I dag blev det ett tufft sökpass för Vilda. Tyvärr strulade det till sig lite på slutet, men sammantaget blev det nog riktigt bra. Körde samma söksystem som igår (se skiss) med några få skillnader: 

- Poppar på de två första slagen. Vilda såg bara den ena men gick ut fint till båda figgarna, om än inte spikrakt på den andra. (Fick lite tröst när elithunden som gick lite senare gjorde ungefär samma båge som Vilda på den figgen!). Sedan tomt och figgar enligt skiss, men vi förlängde banan med en till serie tomt/figgar. Dvs totalt 11 skick (tror jag det blir), varav tre tomma, var planen. Den sista figgen skulle vara en hare. Samtliga skick med direktbelöning. Vilda gick jättefint!! Hon gick ut fint på djupet och letade, tillräckligt rakt, slog bra framåt och gjorde två riktigt bra tomslag. Tyvärr blev det strul inför tredje tomslaget. Då råkade hon få syn på sin slutbelöning hos en figge på stigen! Vimsade ut några meter och tyckte att mer än så behövde hon nog inte anstränga sig, hon visste ju var grejen var! Skickade om, och då sprang hon ut ordentligt. Så ordentligt att vi tappade bort henne! Plötsligt dök hon upp hos den förberedda haren på andra sidan stigen... Hon hade gjort ett rejält framslag och korsat stigen, sedan vindat in figgen. Egentligen jättefint jobbat! Nu blev vi mest förvirrade allihopa, men bestämde att hon skulle få ett nytt tomslag. Det fick hon, och det blev väl hyggligt. Sedan hare på andra sidan (dvs figge som springer iväg när hunden kommer). Mysko, sa Vilda, men hakade på och fick äntligen sin älskade pipleksak! 

Eftersom slutet blev lite struligt, och jag gärna vill träna starter, fick Vilda gå en gång till när de andra hundarna kört. Nu körde vi bara två skick, som en tävlingsstart. Inga poppar, lösrulle. Skicken blev bra, och Vilda var fascinerande pigg och entusiastisk! Övningen var värdefull av flera skäl: Vilda fick träna starter, hon fick ett bra avslut på dagens sök, och jag hade Gunilla som verkligen styrde upp mig och lärde mig att ha ett mer genomtänkt beteende vid starten. 

Att minnas från dagen: fortsätta träna starter och tomslag. Gör en lista över specifika saker jag vill träna - och hur jag planerar att träna dem! Bryt ner i delar. Tyst på stigen (idag var jag bättre, men inte bra!). Om Vilda avslöjar slutleksak på stigen, låt det bli en retning - då får hon se den figgen springa ut! Egentligen bör jag göra lika i skogen - avbryta där. Jag vet ju hur stark dragning hon får till den sidan annars. Starterna: lämna henne sittande 10 meter från, transportera in henne, starta åt vänster. Vid återgång, sätt henne fem meter innan stigen och bestäm nästa skick! 

Efter söket var det lunch, och sedan upplet. Nu stegrade jag svårighetsnivån rejält. Vi var i samma område som dagen innan, och det var bra vind. Så jag plockade bort synretningen. Vilda vindade in första föremålet och kom in med det bra. Men sedan strulade hon, markerade föremål men apporterade inte. Fick då en synretning och efter det jobbade hon in grejerna jättefint. I dag fick hon hämta fyra av fem föremål. Jga är imponerad över det höga tempot och den fina intensiteten hon hade i uppletandet - femte arbetsdagen i rad, och efter att ha gått ett rejält sök på förmiddagen. Heja Vilda! 

På lydnaden testade vi vittringsprovet för första gången. Vi provade det sätt jag använde till Daisy en gång i tiden: lägga ut massor av pinnar (ca 20), visa hunden att man har en i handen och sedan lite omständigt gå och lägga den på backen. Första gången gick hon bara ut och tog första bästa pinne, men när hon inte fick belöning för det så testad ehon igen - med näsan påslagen! Smart pudel! På andra försöket så löste hon poängen med vittringsprovet! 

Nu måste jag försöka hålla i vittringsprovsträningen också. Och uppletandet. Tillsammans med allt annat... :0) 

Glömde skriva dagens gladaste OBS: fortfarande inte en endaste liten blindning - trots en hel del tomskick! Tjoho!!!

Oj, får så dåligt samvete över att jag orkar skriva så lite. Vill ju kunna gå tillbaka och påminna mig själv om alla kloka råd jag får och alla aha-upplevelser som poppar upp. Men efter lång dagar med logistik kring bebis, barnvakter, hund, lyckas hinna handla och tanka bilen, torka genomblöta kläder och skor, komma ihåg att äta (nå, det brukar jag i ärlighetens namn inte glömma!) etc så är jag rätt slut när kvällen kommer. Och vips, ringer väckarklockan och så är det en ny dag!

Sammanfattning av dagens sök:

Jag låg i går kväll och klurade på varför Vilda känns lite halvmotiverad på sina tomslag. En uppenbar möjlighet är att hon helt enkelt har figgen som retning. Figgen kvar i skogen = figge på nästa skick. Figgen följer med in = tomslag. Så jag planerade en övning som var tvärtom. Började med figge i varje hörn. Lämnade den första i skogen. Under påviset till figge två fick figge ett smyga in till stigen. Sedan transporterade jag in figge två till stigen, och skickade tomt på sidan där figge ett legat. Medan Vilda var ute på tomslaget så smög det ut en figge på sidan där figge två varit. Så det blev tvärtom vad Vilda trodde - där vi lämnat en figge var det tomt, och där vi transporterat in en figge fanns det plötsligt figurant igen! Därefter fick hon figge på fullt djup på den sida som hon nyss gått tom. Lägger in sökskissen!

Fortsättningen av söket var att köra samma princip ett varv till, så hon fick ytterligare ett tomslag men nu på andra sidan. Avslutningsvis tre figgar på rad. Vilda gick så grymt bra! Första två skicken var hon lite vimsig, men jobbade sig ut och fick sina figgar. Resten gick hon riktigt rakt och fint, bra djup och framför allt var tomslagen superfina! Bra djup och, tro det eller ej, fina framslag!! På andra tomslaget kunde jag inte hålla fingrarna i styr utan lät henne springa flying över till andra sidan... (Jajajajaja, jag vet att jag inte borde. Men det funkade...) Det fanns inga tecken till osäkerhet, hög intensitet i hela söket. Ganska lustig liten hund, hon har nu kört sök fyra dagar i rad och gör då sitt utan tvekan bästa sök! (Kanske ett tecken på att hon fått lagom svåra övningar och positiva erfarenheter med sig från varje träning - vågar man tro det?) Det här upplägget på tomslag ska jag absolut använda fler gånger. Om jag lyckades hålla snattran på stigen? Nej. Dessutom blev jag uppmärksammad på en viktig sak gällande det. Om Vilda gör något riktigt fel, tex viker av kraftigt från skickad riktning, så kallar jag ju in henne. Men om hon då inte lyder, så kan jag bli ganska barsk, för inkallning kan hon ju och komma när matte ropar måste man även i sökskogen. Frågan är - fattar Vilda att det är olydnaden på inkallningen jag korrigerar? Eller kan hon ha tolkat det som missnöje med hennes figurantletande??? Finns ju en uppenbar risk för det senare. Alltså, från och med nu, totalförbud för sura mattar ens om hunden struntar i något så elementärt som en inkallning! Jag tror att Vildas tomslag kommer att fortsätta vara fina om jag kan hålla snattran och få henne att fortsätta vara trygg i dem.

Uppletande har jag verkligen inte tränat strukturerat. 95 % av träningstillfällena har jag satt Vilda och Daisy på stigen, gått ut ca 50 meter, gömt 7-9 prylar och gått tillbaka (båda vägarna lite kringelikrokigt, för att åtmintone få till en smal korridor.). Den sortens upplet funkar fint och det kan Vilda. Sedan ser jag, genom en snabb sökning på bloggen, att jag vid ett par tillfällen flippat helt och glömt hur lite hon kan, och försökt köra "vanliga" upplet med henne utan retning. Såklart med resultat därefter. I dag hade jag dessbättre hjärnan påkopplad. Vilda fick en hel ruta (äng, bra vind). Martti lade ut sex föremål, Vilda fick titta på. Planen var att låta henne hämta in fyra. Och det gick jättefint! Hon letade med hög fart, näsan fint påkopplad. När hon hittade föremålen så blev hon först tveksam, "ska jag verkligen ta det där?". Hon är ju bara van vid förarlukt på sina föremål, nu var det Marttis prylar. Jag uppmuntrade henne med apportkommando, då apporterade hon in jättefint. Vilda behöll samma fina tempo och motivation vid varje skick. Fjäre föremålet grep hon själv. Därefter bröt vi (vikket också var planen från början, att lägga ut två föremål mer än hon skulle ta in. Detta för att undvika misslyckanden). Jag var verkligen nöjd.

Plan framåt där är väl att ta tag i och börja jobba mot ett mer tävlingsmässigt moment. Inte glömma bort att variera föremålen. Köra helvallad ruta men lägga föremålen på linje för att få in raka skick. Inte forcera utan behålla synretning ett tag till, sedan köra på minnesbild.

I lydnaden fick jag hjälp att komma vidare med fjärrdirigeringen. Målsättningen är att köra Vilda med låsta bakben. Ansu hjälpte mig att få till ligg-stå-ligg-skiftena, och det gick över förväntan. Mitt mål är att nöta det intensivt under en period så att Vilda verkligen får in det i kroppen. Vi har ju lyckats få till en bra början. Körde också lite ruta, som Vilda gjorde klart sämre än vanligt. En liten vildpudel kanske också kan vara trött i huvudet efter många, långa dagar..?

I dag fick Vilda en verkligt motivationshöjande övning i söket. Planen var att träna starter. Det är ju alltid tacksamt att få en bra början på en tävling, och själv känna sig trygg i att hunden bjuder på två fina första-skick. Så vi körde två skick med figge i varje hörn, plockade undan Vilda, två nya skick, plockade undan henne, två skick till. Gissa om hon blev snopen varje gång hon blev undanstoppad efter bara två skick! När vi gick ut för att göra de sista skicken fick hon gå kopplad och utan kommando, då gick hon på bakbenen ut mot gruppen och bara ville iväg! Sötnos! Skicken i sig var typiska Vildaskick, lite extra snurrar men i stort sett bra.

I morgon vill jag pusha henne lite mer!

I lydnaden fick jag tips på hur jag kan träna in bättre gripanden med Vilda. Vi körde också lite mer inkallande med ställande. 

Nu är min hjärna så trött att jag knappt klarar av att skriva mer. Sovdags?! 

Ibland undrar man om det är någon idé att träna när ändå ingenting går in. Ta Vildas matte, t ex. Igår tävlade hon sök, hennes hund blindade och hon skrev med stora, fina bokstäver i sin blogg att hon aldrig mer skulle berömma hunden när hon kom in med en rulle. I dag började söklägret. Vilda fick sex skick, varav två tomma. Riktigt duktig var Vilda. Men tror ni matten klarade av att vara tyst när Vilda kom in med rullen? Nix! Hon tjoade och tjöt så hackspettarna trodde att någon skrapat fram en trissvinst. Är det någon idé att fortsätta träna med en matte som har en sådan teflonhjärna??

Undrar signatur "Härdad pudel"   ...som stannade till i ett tomslag, tittade på sin fasta rulle, funderade en mikrosekund och sedan bestämde sig för att låta den hänga kvar. Mig lurar du inte så lätt, matte! ;0) 

I dag debuterade vi i lägre sök. Vädret var bra - mulet, men det utlovade regnet höll tydligen till i Småland i stället. Började dagen med budföring och platsliggning, sedan lydnad. Budföringen var jätterolig, tyckte Vilda, och sprang som en liten toka. PLatsliggningen var lugn, en hund som nosade lite, för övrigt inga konstigheter.

Själva lydnaden, då. Som vanligt svårt att "ladda lagom" med Vilda. Nu körde jag den lugna varianten, vilket straffade sig lite i linförigheten där hon var mer än lovligt disträ. Sedan gick det riktigt fint ända fram till apporteringen... Jag var särskilt nöjd med att veckans intensivtärning av krypet betalade sig. Vi fick en dubbelnia där - fint på ett moment med så hög koefficient! Och som dessutom följer med hela vägen upp till elitklass. 

Apporteringen trasslade hon med igen. Såg så fint ut första 95 procenten av sträckan, så jag trodde för en kort stund att det skulle hålla hela vägen. Men icke! Hon busade till det på slutet igen. Suck. Men sammanfattningsvis var jag jättenäjd med lydnaden, och Vilda fick mycket beröm av publiken. Hennes missar tenderar ju att vara av det busiga och publikfriande slaget!

Betyg: Linförighet 8,5 - 8,5

Framförgående: 9 -8 (ligger på)

Platsläggande: 10-10

Inkallande: 9-9

Kryp: 9-9

Apportering: 5-6

Hopp: 9-9

Platsliggning med skott: 10-10

Budföring: 10-10.

Totalbetyg i lydnaden: 256 poäng (max 300, min för uppflytt 196).

Men. Det finns ett men. Det här var ju liksom en söktävling, och inte en lydnadstävling! När vi kom ut i skogen var jag duktigt nervös. Inte blev det bättre av att jag lyckats välja festis nummer ett!

Dock kändes Vilda laddad och trevlig, så visst hopp hade jag trots allt. Det försvann snabbt!

I korta drag gjorde vi så här:

Skick ett - vänster, fullt djup, tom in.

Skick två + tre - höger. Drog snett in mot rutan, (dvs gick inte ut i hörnet) men hade bra djup. Jag ser inte om hon har någon rulle, men med ca 15 meter kvar till mig ser jag att hon står och fipplar med den. Hjälp - har hon tagit den och tappat, eller har hon fått för sig att hon ska försöka få belöning genom att ta rullen innan hon kommer fram till mig?? Egentligen tror jag det sista, men försöker "lita på hunden" och gör mot bättre vetande ett påvis. Som slutar med att jag, en domare och Vilda står ute i skogen och kikar på tallar. Jag med en intensiv förhoppning om att en figge ska dyka upp, Vilda och domaren rätt övertygade om att det inte kommer att ske! Jag gör ett till skick på samma sida, för att täcka hörnet. Nu går hon ut fint i hörnet, men blindar igen. F-n!!!!

Skick fyra - vänster. Ut fint, kommer tillbaka med rulle, ut i skogen med nästa domare, står och tittar på tallar. Nu känns det faktiskt lite småjobbigt! Medan vi står där tar Vilda rullen igen. Jag låter lite barsk, plockar ut den och bryter. Får skicka henne ett bonusskick så hon ska få avsluta bra.

Skick fem - bra ut första 20, tvekar sedan lite, fortsätter. Ser henne sedan stå bakom en sten och kika på mig med rullen i munnen en liten stund innan hon kommer in med den i full fart. Nu är det rätt tryck i kopplet och ett fint påvis. Figgen får belöna, vi sitter en bra stund i legan och myser.

Får efteråt veta att hon vid skick fyra faktiskt hade en figge, vi stod en meter från legan!! Men Vilda, som inte är van vid dolda figgar, var nog lite osäker själv. "Det luktar här, men jag hittar ingen". Antagligen var det därför hon plockade upp rullen igen medan vi stod där och var förvirrade. Och jag, pucko, talade bestämt om för henne att det var fel! Inte konstigt om hon var förvirrad och lite osäker inför sista skicket. Först kom hon in med rulle utan att det fanns figge och då fick hon gå ut och påvisa. Sedan hittade hon figge men då fick hon bannor för att hon rullen... Knepig matte idag! :0)   Tröstar mig med att det var rätt mänsligt att tro att det var en ny blindning. Och som helhet var jag glad med henne och tycker att jag stöttade henne så gott jag kunde. Tror att hennes minnesbild blev lätt förvirrad men positiv.

Sammanfattning av dagen:

+ Fin lydnad.

+ Skotten fungerade fint, första gången i "skarpt läge"!

+ Hon var jätteladdad inför söket, förstod precis vad som var på gång och stördes inte av gruppen. (Inte helt självklart för en orutinerad hund som bara tränar med samma lilla gäng, på samma skogsplättar...)

+ Hon gick ut fint på djupet, hade bra tempo, tog sig fram fint i (den iofs rätt snälla) terrängen.

+ Jag surade inte ihop på henne, känslan hela dagen var bra, till och med i sökrutan. Vi hade roligt tillsammans!Gillade samarbetet på lydnadsplanen, det var "mjukare" än sist.

- Apporteringen! Hur ska jag komma åt en sprallighet som bara dyker upp på tävling?

- Blindningarna, såklart. Åtgärd: ALDRIG ALDRIG mer visa mig glad när hon kommer in med en rulle! Det har jag varit ganska bra på när vi kört med fastrulle, men lösrullen har jag till och med korvbelönat ibland. Det som straffade sig nu?

- Missen vid påviset på den dolda figgen. Hade ju känts helt annorlunda om vi hade fått plocka fram den! Åtgärd: Ganska självklart, träna mer dolda figgar. Och verkligen låta Vilda gräva sig in till dem!

- Jag var en stor klant som glömde att ge henne en rejäl belöning efter lydnaden! Då ska hon ju få en kampleksak!! Nu fick hon en klapp på huvudet...

- Gjorde en repris i söket, ingen leksak där heller... Hade hon ju kunnat få när vi brytit och satt i legan med figgen! Dumdumt, matte!

I tryckande värme körde vi ett mini-rep inför morgondagens söktävling. Två sökskick med figge och jättebelöning (godis och pipleksak), kopplat påvis. En sida med knölig terräng och en med lätt. En med fast och en med lös rulle. Lyckat. Kändes som en bra påminnelse om vad sök är inför morgondagen. Men jag känner mig inte säker på att hon inte blindar om rullen studsar för lockande framför nosen på henne i början när hon är som hetast. Önskar jag kunde ha norskrulle i stället.

Därefter till klubben. En platsliggning med två skott, inga problem. Lite linförighet som kändes småsegt. Ett hopp med godis på återhoppet och två apporteringar. Sedan gav jag mig.

Nu njuter jag av känslan att inte vara anmäld till en enda tävling efter morgondagen! Då ska jag bara ägna mig åt kravlöst tränande. Och, efter söklägret, hoppas jag på rejäl sommarvärme så vi får lite riktig, genuin totalvila.

Har varit i stugan och avstått från nästan all träning. Inte ens ett uppletande har det blivit, och spårselen ligger fortfarande oanvänd. Det vi dock har fått till är att vi har tränat kryp! I mängder! Glädjande nog har det haft effekt. Jag har funderat mig grå på hur jag skulle lyckas få Vilda att förstå vad jag ville och krävde. Hon kröp alldeles för långt fram, plogade, och började dessutom lätta alltsomoftast. Riktigt illa, med andra ord. Det kom när jag började tärna längre sträckor, grundningen var en gång i tiden riktigt bra. Nu bestämde jag mig för att vara handgriplig! Tränade inne, på vårt hala golv, och varje gång hon kröp för långt fram så skjutsade jag helt enkelt tillbaka henne! Detta, i kombination med hyggligt bra timing på belöning och en rejäl mängdträning har gjort att jag nu åtminstone har ett kryp som funkar på träning. Hur det håller på tävling har jag ingen aning om, men det känns ju bra att veta att man åtminstone har en teoretisk chans att få hyggliga poäng. För en vecka sedan hade vi i bästa fall en femma.

Ikväll åkte jag till klubben. Baklängeskedjade lägrelydnaden. Hann till "inkallning, kryp, apport, hopp" och det kändes hyggligt. Hon gjorde momenten fint, ja till och med jättebra, men liiiite för nära gränsen till "flippflopp" för min smak. Hmm. Undrar om jag ska skippa kedjningen i morgon och bara träna med godis och rätt stämningsläge i stället? Tagga ner henne en liten aning? Åååå, så svårt! På söndag kommer hon ju att köra lydnaden efter ett rejält sökpass också, kanske ska ligga lite högt då? Var i alla fall nöjd med att hon utan problem gick från en högtempad inkallning till ett snyggt kryp!

Avslutningsvis körde Hanna ett par agilitybanor med Vilda. Fokus på handling. Vilda var - blandad! Gjorde en hel del riktigt bra, men några gånger tappade hon fokus. Kanske lite extra lätt att bli trött i huvudet när man har en annan förare än matte?

Nu ska jag försöka göra en bra plan för morgondagen (tanken är två sökskick och väl genomtänkt lydnad) och hitta rätt inställning till söndagen. Tanken är att försöka se det som ett riktigt schysst träningspass - frågan är bara hur jag behåller den känslan när jag väl står på startlinjen och ska göra första skicket?

I dag var det tävlingsdags igen. Genrepet i torsdags gick bra, men jag vet ju från de senaste starterna att tärning och tävling inte är samma sak... Ett av de stora målen i dag var att få till ett fokuserat fritt följ. Jag skulle värma upp Vilda på rätt sätt och slippa ha en studsboll bredvid mig! Det lyckades jag med. Testade den här varianten: rastade i god tid. Värmde upp med lite linförighet. När vi väl kom in på planen och närmade oss startpunkten så tog jag henne fot igen, gjorde halt, kopplade loss och gick sedan de sista metrarna med henne i fritt följ. Det var en bra taktik - för vid första stegen på ff så gjorde hon en tendens att börja leka, men nu kunde jag lätt avstyra henne. Resultatet blev en nia på fria följet, vilket satt fint efter de senaste två bustävlingarna! Foten följdes av bra läggande och inkallning, och en superfin ruta där hon hade maxat tempo och vände upp mitt i rutan. Sedan var det dags för apporteringen... Hon flippade igen! Citerar domaren: "Tassar vid gripande, släpper, tugg, leker med apport, slarvigt avslut." Och detta av en hund som verkligen kan apportera, 10-mässigt! Kanske har det blivit hennes sätt att självbelöna sig på tävling? Efter apporteringen så fortsatte hon ha extremt hög förväntan på belöning, och sabbade tyvärr även hoppet. Det har varot något av paradmoment på tävling (har haft tior på det de andra tvåantävlingarna, samt i appellsöket). Nu hoppade hon ut supersnyggt - men låste sig sedan i att det skulle komma en boll och det krävdes dk för återhoppet. Fjärren var hyggligt okej, lite sega lägganden och ett dk. Jag upplevde att hon var lite för intresserad av sin externbelöning. Sammanfattningsvis: full intensitet genom hela tävlingen, lite flippfloppig i skallen andra halvan, men fortfarande rolig. Jag tror att jag får ta på mig en hel del av skulden (inte bara för att det är jag som tränat henne! ;0) Utan även för att jag inte matchade henne helt bra.). Efter apporteringen så försökte jag mentalt "blåhålla" henne, i stället för att ta ett djupt andetag och försöka förmedla "lugn, nu kör vi på ett tag till". Kan inte riktigt sätta ord på hur jag menar. Men, igen, känslan när man red pensionerade travare: hoppade man upp på en lite het travare som ville iväg och försökte hålla tempot nere med strama tyglar, så snodde den bettet och drog. Om man i stället var lugn själv, satt stadigt i sadeln och lät tyglarna hänga löst så köpte hästen det och det blev en trevlig ridtur. Typ.   Ännu mer att jobba på till nästa tävling - så spännande och roligt tycker jag, att försöka matcha lilla Vilda! Blir dock en aning stressad av att hoppet och apporteringen har väldigt hög koefficient i brukset (fem resp fyra). Nästa helg är det ju dags för lägre sök!

Dagens poäng:

Platsliggning 10

Fritt följ   9

Läggande  9,5

Inkallning  10

Rutan   10

Apportering  5

Hopp  7

Fjärrdirigering   7,5

Helhet  8

Summa: 173,5 poäng, förstapris, placering 4, LP 2!!

Jag är otroligt imponerad över att Vilda på en och en halv månad gjort sex tävlingar, samtliga med förstapris/uppflyttning! Och inte visar hon minsta tendens att gå ner sig av att tävla tätt heller. När det gäller min egen förmåga att matcha henne kikade jag precis på min sammanfattning efter första tvåan-tävlingen:

Baklängeskedja tvåan. Tror lösningen ligger i att få till en bra förväntan på externbelöningen. Den besvärliga fjärren ligger ju praktiskt nog sist!
Skippa bollen i uppvärmningen...
Byta externbelöningen till fårskinns-kampisen.
Ev byta kommando från stanna till vänta i rutan. Tror Vilda, när hon är "på", sätter sig så fort jag hunnit till "ss..."

Baklängeskedjat har jag inte gjort alls. Kanske det som straffade sig i dag, när hon fick vänta längre på belöingen än hon är van?

Skippat bollen i uppvärmningen - jepp, i dag körde vi på korv. Väsentligt bättre!

Byta externbelöningen till förskinns-kampisen - nix, körde fortfarande på favvomjukisen och fortsätter nog med det.

Byta kommando i rutan - jepp, jag bytte till "kvar" och sedan dess har hon inte satt sig en enda gång!

Så, jag har en lyckandegrad på 50 procent i mina planeringar. Tur att det inte är mig det ska sättas betyg på! :0)

Efter tävlingen blev det storhandling, och sedan en tur till klubben igen! Nu för att träna skott. Körde budföring och platsliggning. Budföringen fick hon se att mottagaren hade godis. Fick sedan skott på första två sträckorna, belöning hos mottagaren på tredje skicket. Ingen tendens att lägga på sig eller tveka. På platsliggningen körde vi fyra skott, stabilt.

Nu är vi (nå, jag åtminstone!) trötta och ska försöka få till lite vila!