Efter en dag i städandets tecken rymde jag ut en stund, utan bebis. Gick ut ett spår med åtta naturpinnar. Tyvärr så var det lite sent på kvällen, så liggtiden blev i kortaste laget, ca 40 minuter. Vågade inte vänta längre och riskera att få spåra i mörker.

Medan spåret låg till sig tog jag min termosmugg och gick en kaffesmuttarpromenad med Vilda. När koffeinet var uppdrucket så kom jag på mig: jag har ju faktiskt saker jag behöver träna i skogen! Så jag körde lite transporter, dvs att hon ska gå hyggligt vid sidan på mitt "här"-kommando. Och det gick riktigt bra! Hon följde fint, och jag pushade sträckan så vi gick ca 50 meter helt utan dk.

Spåret, då. Gjorde spårupptag på äng, ca 30 meters djup. Motvind när jag lade det, när det var dags att ta spåret kändes det rätt vindstilla. Vilda gick ut fint, plockade spåret och riktningsbestämde bra, men var väldigt yrig. Och så fortsatte det. Hela vägen på ingen hoppade hon som en hare, vilket iofs underlaget inbjöd till. Resten av spåret gick lite för fort och för slarvigt. Men visst, en Vilda som är lite het från början (blir tydligen det vid löp), förarspår och kort liggtid - då ber man om att få ett snabbt och slarvigt spår. På ett par ställen hade jag följt en skogsväg, ungefär som en bred stig. Det spårade hon riktigt fint, och jag ångrade att jag inte gjort fler sådana svårigheter. Däremot hade jag klämt till med en spetsvinkel! Den ångade hon förbi i full fart och såg sedan mäkta förvånad ut. Vart tog spåret vägen?? Men hon ringade fint och plockade upp det igen. Pinnarna, så? Jo, hon hade fattat att naturpinnar gills och jobbade verkligen på att lokalisera dem. Om hon råkade få en doft av dem när hon forsade förbi... Hälften plockade hon, den andra hälften noterade hon inte ens. Hmmm. Nåja, jag borde kanske ha nöjt mig med en pinnstig eller ett uppletande. Som sagt, det är dumt att be om slarviga spår. Å andra sidan var det en hel del klurigheter, med spetsvinkeln, stigarna, terrängskifte äng/skog, spårupptag etc och hon löste allt. Så helt missnöjd ska man väl inte vara.

Efteråt testade jag lite framåtsändande. Lös hund, inga föremål eller targets, bara fritt. Bred väg, så det fanns gott stöd för att gå rakt. Och det fungerade jättefint! Hon söker sig ut cirka tio meter innan hon slår av på takten. Nu belönade jag med klicker och godis, och det funkade också. Hon förstod snabbt att det inte var lönsamt att börja vända sig om och kika på matte. Är jätteglad över att vara igång med momentet före parningen, det behöver sin tid att bli bra. Däremot så var hon en sopa på inkallning med ställande! Undrar egentligen hur dålig ordförståelse hon har på stanna? Måste träna från grunden! Ett problem där var att jag inte ville använda boll idag, utan bara godis. Tror jag kan få betydligt bättre resultat med boll.

Körde ett pass ställande/sättande/läggande under gång (nos mot näsa) och det fungerade riktigt fint. Jag ger kommando, belönar muntligt, säger kom, ger nästa kommando etc och efter 2-4 kommenderingar får hon belöning. En rolig lek, tycker Vilda!

Krypet - urdålig start, bra när hon väl kommit igång. Fortsätta traggla...

Körde ett litet genrep för Mattias och Fasa igår (tävlingsdags!).

Passade på att göra ett litet sök åt Vilda. Planen var fyra skick:

- Figge i båda de första hörnen. Plocka med båda in.

- Skick tre med figge nära stigen.

- Skick fyra fullt djup.

Men det blev helt annorlunda!

Skick ett, med en naturlig passage mellan två jättestora stenar: Vilda vek 90 grader före stenarna. Nu blev det inkallningsträning i stället! Jag hade laddat fickan med ett pipdjur, och ropade glatt in henne, förstärkte sedan direkt med pip. Och tänk, nu hade hon öron att höra med! :0)  Snabbt kom hon in och kunde skickas om. Såg ut att gå ut fint, men kom in tom. Jag skickade på andra sidan, och valde att testa en ny taktik jag funderat på. Hon har ju en tendens att fuska i hörnen. Nu gick jag in ett par meter i rutan, och skickade henne snett bakåt mot rutans gräns/vallningslinjen. Och tänk, hon gjorde som jag hade hoppats - när hon kom fram till kanten så rätade hon upp sig och följde den ut. Ska testa att köra så ett tag.

Tog den figgen fint. Sedan skickade jag om på den första figgen - men det blev tomt igen. Om jag monns rätt flyttade jag fram i rutan och gjorde ytterligare ett skick. Köpte det som ett fint tomslag, skickade på andra sidan och bröt när hon hittade figgen där. Så, i stället för fyra figg så blev det tomslagsträning på ena sidan... Kände mig hyggligt nöjd ändå, för hon jobbade fint i söket och kom ju på mina inkallningar! Vad som gjorde att hon inte hittade vet jag inte, men det är som det är.

kom ihåg: plocka med pipdjur som inkallningsförstärkare en tid framöver, tills inkallningen funkar (belöna med godis).

Ikväll var det träningstävling på klubben. Jag var tävlingsledare, och när det till slut var vår tur att köra så var lilla Alice trött och ledsen. Men jag gjorde en kortversion av tvåan, med fokus på en sak: apporteringen!

Jag lade, tydligt, externbelöningen precis utanför planen. Precis som jag vill kunna ha det på en riktig tävling. Vilda var dåligt uppvärmd, eftersom jag var upptagen. Men fria följet kändes bra, hon fastnade till vid ett tillfälle och ville till externbelöningen, men f ö så var jag nöjd. Läggande under gång började hon flippa på transporten, så det bröt jag och gjorde om. Rutan körde jag på 25 meters avstånd (trean-avstånd) men bröt som i lkl 2. Supersnyggt gjorde hon den!

Sedan var det dags för apporteringen: full fart ut, lite morr, ok gripande - och full fart förbi mig. Men nu surade matte ur! "Nej" med värsta basrösten, och så en kort liten föreläsning om att man måste lyssna även på tävling. Sedan kastade jag ut den igen, och fick en riktigt fin apportering. Litet morr före gripandet, och lite snett sitt, men f ö jättesnyggt. Godis till Vilda, sedan fick hon springa och ta fjärren. Överväger starkt att köra ett par lydnadstävlingar med henne som ren träning, bara för att kunna påminna henne om att man måste skärpa sig för att få belöning även då!

Hade en behaglig stund på klubben. Lill-bebisen var hemma. Eftersom Vilda är rätt på just nu, ectra het pga löpet tror jag, så bestämde jag mig för att träna med bara godis som belöning. Började med framåtsändande. Ut med ett par byxben, och så testade jag vad som hände när jag sa"före" med lös hund. Och tänk, det blev faktiskt riktigt bra! LIte tvekan i början, ville nosa på byxorna etc, men efter bara några försök så gick hon ut fint, höll rikning och skrittade! Jag belönade med klicker och godis. I början fick det henne att vända sig om i tid och otid, men rätt snabbt fattade hon att det inte gav belöning utan köpte att hon måste gå sakta framåt för tat klicket och godiset skulle komma. Duktig!

Sedan blev det lite fritt följ, apportering (där hon skallade på första apporteringen!!). Då nejade jag faktiskt henne, kastade om och då nöjde hon sig med bara lite morr. Ett tredje försök, då gick jag ut och lade apporten. Belönades med en urtjusig apportering! Sedan testade vi kryp, som var mestadels bra, men verkligen behöver mängdträning! Hon är ofta svajjig i början men rättar till sig efter en stund. Avslutningsvis tränade jag ställande/sättande/läggande, backade och körde "nos mot näsa". Hon börjar bli riktigt uppmärksam nu, lyssnar verkligen vilket ord jag säger.

Sammanfattningsvis hade vi en otroligt behaglig träning, med en hund i helt rätt stämningsläge, som jobbade snabbt, fokuserat men inte stressigt. Supernajs!

Ikväll skulle Vilda få lite lågtempad träning, umgås med ett par hundar och bara mysa i skogen. Det blev rätt bra. Hundarna funkade hon finfint med. Sedan var min plan att jobba vidare med naturpinnar i spåret, avklippta små rönnpinnar. Hon skulle få ett kort spår, ca 300 meter icke förarspår med fyra pinnar + leksaksslut. Under liggtiden så skulle jag göra en pinnstig. Susanne lade ut ett spår åt mig, och jag gick den lilla pinnstigen. Det skulle jag inte ha gjort! Hur många fel kan man klämma in på en liten, liten pinnstig..? Först missade jag att märka ut den, så jag fick fnula runt i skogen och leta mikroskopiska små rönnpinnar. När jag väl lyckades så bestämde jag mig, av oklar anledning, för att låta Vilda frispåra! Hallåååå - hur tänkte jag då? En hund som är van vid sök och uppletande och har en raketmotor i rumpan? Hur tror ni det "spåret" såg ut? Nå, efter mycket om och men lyckade jag få Vilda att förstå vad jag menade, och hon letade tag på fyra-fem pinnar. Mer i form av just uppletande än spår, men okej då.

Spåret var däremot långt över förväntan! Hon fick ett tävlingsmässigt spårupptag, som hon tog klockrent. Sedan ett småklurigt spår med terrängskifte ut på ett hygge och riktigt bråtig mark. SPårarbetet var snabbt men fokuserat och det var en fröjd att "åka" efter henne. Första pinnen missade hon, men sedan plockade hon faktiskt de följande tre. En klar förbättring! Dessutom var det roligt att se att hon markerade dem med stigande intensitet. Ett genombrott. När spåret var slut efter 300 meter låg hennes favvo-pipdjur där som spårslut. Men hon såg mest besviken ut över att det redan var färdigjobbat... Måste försöka få till fler spår!

Vilda har börjat löpa så nu är det färdigtävlat för i höst. Missar ett par söktävlingar, men det känns ok.

Idag blev det dubbelpass. Först en sväng i sökskogen, där jag ville ge Vilda ett enkelt pass med utdelning för fullt djup och riktning rakt ut. Så jag lade ut en figge i varje hörn, sedan fick de flytta fram så jag fick tre skick per sida. Kände mig tilt i huvudet innan, hade svårt att fokusera och planera. Men tänkte att jag håller det enkelt.

Gick ut, skickade hunden, som kom in utan rulle. Och då menar jag verkligen utan rulle - jag hade glömt bort att hänga på henne fastrullen! Och inte delat ut några lösrullar, eftersom jag tänkte köra med den fasta. Grattis!! Ropade ut till figgen: "Om Vilda har varit ut till dig, skrik ja". Men det var tyst. Så jag skickade på andra hörnet, inga problem, sedan på första hörnet igen och nu gick hon ut fint och fick figgen. Tur i oturen att hon slarvade första gången! Resten av skicken gick jättefint.

Summering:

- Komma ihåg att hänga på hunden rullen...

- Skicka första skicken lite snett bakåt, jag tror att hon viker in och håller sig till vallningskanten då. Hon är lite slarvig med hörnen!

- Se upp så hon inte blir övertaggad, dagens övning blev nästan en motivationsövning och hon blev bara hetare och hetare... Men skötte sig jättefint.

- Nästa gång ska hon få lite tomskick!!

Agilityn var en hoppklass 1-bana. Första två gångerna vi körde var rena katastrofen, vi var överallt och ingenstans... Sista två gångerna var helt okej.

Orsakerna till kaoset första två gångerna tror jag är:

- jag kan inte föreställa mig var Vilda kommer att vara i förhållande till mig när jag banvandrar, och har därför ingen egentlig plan ens när jag gått banan flera gånger. Min plan är att försöka komma ihåg ordningen på hindren och sedan improvisera, typ.

- Jag ger upp av Vildas tempo. I stället för att styra henne så försöker jag springa lika snabbt som henne - dömt att misslyckas, typ! De två andra varven tog jag kommandot och fokuserade mer på kontakt och mindre på att springa fort, och se, då gick det bättre!

VARNING: Fick skall under loppen. Har inte haft det på evigheter och vill inte ha det igen heller. Hänger säkert ihop med flamsigheten och ofokuset. Agilityvila igen, och tänka på energinivå innan vi kör!

Träna lågtempade och fokuserade saker den närmsta tiden. Spåra lite mer kanske, och köra lydnad med korvbelöning.

I alla fall haft en härlig kväll!

Jisses, vad jag har haft roligt med min hund!

Vilda och jag tävlade lägre sök i lördags. Eftersom hon fått hybris i sökskogen så var min plan enkel: störa henne så lite som möjligt och lita på att hon skulle suga in figgen (se tidigare inlägg). Dessutom intensivtränade jag lite transporter dagarna innan.

Vi var tre som tävlade och jag fick, förstås, startnummer ett... Sökrutan var rolig med en kraftig brant på höger sida. På vänster var det lite mer träd och mindre brant stigning, men en del uppför.

Jag började med att skicka till vänster. Vilda slickade inte ytterkanten av rutan utan gick några meter in. På ca 25 meters djup fick hon figgen och markerade fint. Sedan skickade jag ut henne höger, hon laddade järnet och klättrade utan problem uppför. Däruppe letade hon länge. Och jag lät henne hålla på... Gav henne ett vägledande "matte här" en gång, men f ö tyst. Hon kom in tom. Jag skickade på motsatt sida, fick ett jätteprydligt tomslag med fullt djup, fint framslag och allt. Sedan upp för branten på höger igen, och även nu var hon borta länge, men hon kom in med rullen. Hon hade slagit framåt ordentligt. Hon kom ut ungefär där rutan tog slut, och tog stigen tillbaka till mig. Samma väg tog hon förstås på påviset. En rejäl klättring ledde upp till figgen, som satt helt öppen på en campingstol!

Nästa skick blev på motsatt sida, ett riktigt fint tomslag. Men sedan blev jag osäker på vad jag skulle ha för taktik. Tyckte nog att hon täckt av större delen av högra sidan - om hon fått figge i näsan på väg in med rullen eller under påviset så hade hon haft dragning däråt. Så jag fortsatte skicka vänster. Det var rätt mycket skog där, så man såg inte hur hunden jobbade riktigt. Hon gick ut fint ett par gånger, men kom in tomt. Då valde jag att skicka på höger sida igen, "mot min egen övertygelse", och fick dagens första grunda slag. Nöjde mig med det och skickade vänster. Dittills hade jag kunnat skicka längre och längre fram, men nu var vi vid rutans slut. När hon kom in tom igen så blev min gissning att hon gått för grunt (kunde ju inte se henne pga skogen!) , så i stället för att skicka henne bakåt i rutan så skickade jag om, med förhoppning att få ut henne hela vägen på djupet. Då tog tiden slut! Jag blev så paff, Vilda hade jobbat i så högt tempo hela tiden så jag hade inte en tanke på att tiden inte skulle räcka. Jag fick kalla in Vilda - som kom i full fart med rullen i munnen!!! Åhhh, så förargligt det kändes! Men ändå roligt att hon fick hitta alla figgen. Vi fick gå ut och påvisa och hon fick pussa lite på figgen, ett bra avslut!

Annas positiva lista:

- Ett väldigt högt tempo och bra driv i hela söket.

- Bra djup på alla slag utom ett.

- Näsan påkopplad!

- Inga "hjärnsläpp" (inga blindningar, konstiga stopp eller liknande).

- Överraskande bra transporter!

- Markerade dolda figgen!

- Hittade alla figgar!!

- Matte skötte sig. Var lugn och tyst på stigen, belönade hennes fina tomslag, förmedlade känslan att hon var duktig och att det fanns fler figgar i skogen.

- Det kändes verkligen som att jag var ute med en sökhund! Kan inte förklara känslan, men lite som när man tränade räddning med Daisy och visste att "de figgar som finns, kommer hon att hitta". Skön känsla att ha!!

Missar:

- Glömde bort mig och tog henne i halsbandet en gång. Onödigt.

- Hade aldrig testat att klocka en lägreruta, så jag hade ingen känsla för tiden alls.

Tyvärr nollade de andra lägrehundarna söket, så det var bara jag och Vilda som fick köra lydnaden. Med en figge borta och ett Tarzansök fick vi betyg 6, vilket innebar att vi inte kunde bli uppflyttade. Jag bestämde mig för att köra budföringen och lydnaden men inte platsliggningen. Tycker det är dumt eftersom hennes hundrädsla sitter i, att dessutom lägga på skott helt i onödan.

När vi gick ut till budföringen var hon supertaggad! Benen gick som trumpinnar och hon fick en dubbeltia. Men sedan... Eftersom vi var enda hund så fick vi lydnaden direkt på. Självklart fick jag en stund att värma hunden, men hon, som först varit Tarzan och sedan Carl Lewis, hade nog behövt en halvtimme för att landa. Nu fick jag panikartat försöka få henne att tagga ner. Det gick inte så bra! Dessutom blir jag så arg på mig själv, för jag gör samma misstag gång på gång. Stressar upp mig, försöker strama upp henne och tramsar när jag känner att hon är lite för het. I stället ska jag sätta mig ner, käka godis och mysa med henne! Men det glömmer jag bort!!!

Linförigheten var en katastrof. Hon gick fot, jodå. Men lyckades få en nolla(!) av ena domaren, tror det blev en femma av den andra. Jag fick ge dk på dk, hon nafsade i bykorna, hon hoppade, tja, hon gjorde allt! Men hon höll positionen hyfsat... :0)  Även framförgåendet var hon för het på, tjuvade och tramsade. Sedan blev allt bättre och bättre. Förutom ett litet ljud(!) när vi startade marschen inför läggande under gång. Men läggandet var bra, inkallningen klockren, krypet jättefint tror jag (har inte sett vad domarna skrev, fick inte så högt betyg men jag tror det beror på att jag tittar på henne och kanske går lite för sakta än), apporteringen som vanligt, hoppet toksnyggt!

Sammanfattningsvis är hon numer godkänd i lägre sök!  Men det viktigaste var känslan från tävlingen. Det var så rooooligt!! Det finns hopp för oss i söket!  

I dag hann jag med en superkortis på klubben. Körde igenom lägrelydnaden (som funkar klockrent när vi tränar!). Lade ett pipdjur som externbelöning. Lät henne få godis efter varje moment, när hela programmet var slut fick hon hämta pipen. På väg till bilen ville hon absolut in på agilitybanan, så då tog vi en snabbträning på kontaktfält också. De funkar faktiskt riktigt hyggligt nu. Gungan glömde hon bort att det var gungan, hon for upp på den med så väldig fart att den inte ens hann börja slå ner innan hon sprungit till slutet på den och hoppat av! SÅg rätt coolt ut!