I dag har vi inte tränat så mycket. Knallade i skogen med sonen och en av hans kompisar. Killarna gömde uppletandeprylar åt Vilda ett par gånger, och så körde vi lite hundkurragömma. Förutom det så var det bara prommis.

Efter senaste träningens fiaskoartade uppletande så har jag använt bloggen och kikat p åhur min uppletandeträning sett ut i år. Det är så pinsamt att jag skäms, men okej. Ska man skriva om det som går bra så ska man också skriva om det som går mindre bra. Då kanske någon kan undvika att upprepa mina misstag...

I år har jag gjort 15 uppletanden med Vilda. Sannolikt ett antal till, under promenad, som jag inte skrivit om i bloggen. De har i så fall varit med synretning, där jag vallat ut en smal korridor och sedan skickat Daisy och Vilda varannan gång. Det är den vanligaste typen av uppletandeträning jag gör.

Men: av dessa 15 bloggade uppletanden har alla varit med synretning utom fyra. Av de fyra som varit utan synretning, så har tre varit misslyckade! Varför förväntade jag mig då att ett så svårt upplägg som senast skulle fungera? Det enda jag kan komma på till svar är att jag inte hade koll på vad Vilda kan och inte kan i uppletande. Med synretning går hon så väldigt fint, det får väl mig att glömma bort hur långt (kort!) vi kommit i träningen och vilken hjälp hon behöver.

Träningsplan:

1. Införa en rutin inför uppletandet, så hon får hjälp att veta vad hon förväntas göra.

2. Börja träna uppletande med minnesbild, dvs låta henne se när jag vallar rutan, sedan stoppa in henne i bilen/gå en promenad eller nå't, göra föreberedelserna enligt punkten 1, sedan skicka. Gradvis öka tiden.

3. Backa i svårighetsnivå när jag börjar med punkterna 1 och 2, genom att: lägga ut fler föremål än hon behöver hämta in, använda stora och enkla föremål, kanske även nöja mig med korridor de första gångerna. Ta hjälp av vinden, och kanske även Daisy.

4. Komma ihåg detta, och inte skena igen om några träningar...

Heldag i höstsolen! Tvingas tyvärr misslyckande-märka denna ljuvliga, och mestadels lyckade, dag på grund av ytterligare ett uppletandefiasko!

Började med lite lydnad. Körde fokus på framåtsändande. Gjorde nog 8-10 skick, och de flesta var riktigt bra (enligt mina kriterier, i alla fall!). Fokus nu är på temposkifte, att få henne att byta gångart efter lagom lång sträcka. Tycker hon är jätteduktig, går ut fint i lagom tempo och slår av på takten själv. I bland gör hon ett kort stopp eller vänder sig om i samband med tempoväxlingen, men allt oftare får hon till det ändå. På något av klippen gör hon ett jättefint temposkifte, men tycker sedan att hon nog borde ha fått en belöning och vänder sig om!  Min strategi i momentet är att aldrig belöna en titt bakåt, och hittills så verkar det fungera. Hon går ut fint trots att belöningen nästan alltid kommer bakifrån. Första gångerna vi körde vände hon sig om nästan hela tiden. Nu har hon förstått att det inte ger utdelning.

Sedan blev det några metallapporteringar. Först ett par gripandeövningar nära på asfalten, sedan ett par kastade apporter. Valde då att kasta in dem i gräset, för att inte locka till tassande. Tror man riskerar det om man kastar på asfalt så apporten rullar för lätt. Lite bonus var det att få se hur ivrigt hon letar efter metallen! Hon galopperar inte hela vägen in, men det känns faktiskt inom räckhåll.

Skall körde vi några gånger också, glest men hon har förstått. Bara att nöta på.

Efter lydnaden gick vi ut spåren. Under liggtiden så körde jag ett uppletande, som tyvärr blev helt misslyckat. Gjorde ännu en gång en för svår övning åt Vilda. Hon fick en färdig ruta, utan någon som helst synretning, med icke-förarföremål på rejält djup. Dessutom störning i form av en som filmade en bit in i rutan och publik längs ena sidan av rutan. Det märktes redan när jag skickade henne att hon var lite osäker. Hon sprang ut, men hittade inget, och blev då förstås ännu mer osäker. För att göra en lång historia kort så blev det ett helt misslyckat uppletande, där jag återigen borde skämmas pga dålig planering. Just uppletande har jag tänkt fel i så många gånger, att jag nog ska göra en skriftlig plan och lägga i uppletandeväskan. Uppenbart glömmer jag mellan gångerna var vi står. Tror det är för att hon går så ruskigt bra när hon får rätt stöd/retning, så jag får med mig känslan att hon kan momentet. Allra sist, efter spåret, gjorde jag ett nytt uppletande på rätt nivå, där hon fick synretning. Då gick hon så fint ut och hämtade prylar. Fina lilla Vilda, som ger matte hur många chanser som helst!

Spåret var däremot underbart! Ett 800-1000 meter långt (beror på vems mobiltelefon man ska tro på!) icke-förarspår med nio små naturpinnar. Rejäl liggtid, mellan 1,5 och 2 timmar. Många klurigheter, bl a spetsvinkel, övergångar och sandspårning. Spårupptag. Kort sagt gick det jättefint! Vilda spårade fokuserat, i lagom tempo. Hon markerade sju av nio pinnar. Och framför allt - hon fixade att spåra i ren sand! Det var så roligt att gå med henne. Spårupptaget tog hon också jättefint och riktningsbestämde direkt åt rätt håll. Ja, bara bra hela vägen! Heja, Vilda!

Har duttat  med lite inomhuslydnad som jag inte bloggat om. Bara småsaker. Men det riktigt glädjande är att Vilda tar ettkilos-tungen jättefint! Tränar egentligen inte den, men igår när jag körde metallen och hon var superpeppad blev jag lite nyfiken på hur hon skulle reagera på tungen. Har ju inte tränat den på säkert ett år. Inga problem, sa superpudeln! Tyvärr är hon ju fel ras för ettkilos-apporten, så det blir nog en hel del styrketräning för att få till en tvåkilosapportering. Men man får ju vara tacksam för en bra början!

Kände mig lite peppad i dag av Gunilla, http://pebblesse.wordpress.com , som inte bara planerar sin träning utan dessutom lyckas hålla sina planer. Det vill jag också kunna! Så det tränade jag på idag... Skulle visa sök för ungdomsgruppen. Som sökdemonstration fick Vilda två skick i en ruta med rätt mycket ungtallar = dålig sikt. Hon gick ut och hittade figgarna jättefint. Sedan upptäckte hon att den stående figgen kunde man sno korv av direkt! Så det tog några skick innan hon gjorde sig omaket att markera... Nåja, mea culpa...

Efter ungdomsgruppen hade vi vår sökträning och det var nu jag skulle följa min plan! Planen var rätt okomplicerad: ge Vilda en enkel systemövning med syfte att nöta på raka, djupa skick och framslag i rutan. Nu var vi lyxigt nog tillräckligt många för att ha stighållare också. Så jag körde 8-10 slag (räknade inte så noga...) med ca 20 meters framslag på varje. Vilda fick en tydlig men snabb helkropps-pop före varje skick. Sedan sprang jag framåt och även utåt i rutan och mötte upp henne, för att få till en framslagsträning. Superkul, sa pudeln och hade inga problem med den övningen. Jo, det tog några skick innan hon gjorde framslagen automatiskt, i början så vände hon rakt mot stigen och jag fick verkligen hojta på henne. I söket generellt så blandar hon och ger, ibland superfina framslag, ibland rakt in till stigen. Egentligen är det ju mer ekonomiskt för henne att springa till stigen när hon har markering... Skillnad i ett tomslag, då täcker hon ju mark om hon slår framåt.

Jag då? Skötte mig bra i det stora hela, tycker jag. Det enda var att jag inte kunde hålla mig helt till planen, utan gjorde de sista två skicken utan pop. Vilket Vilda förstås klarade. Men ändå - varför var det så omöjligt att göra exakt som jag planerat?? 1-0 till Gunilla i självdisciplin!     

Sammanfattningsvis en trevlig sökdag med nyttig och lyckad grundövning. Ska nog nöta på med lite sådant i blandad terräng. Kanske. Vill ju träna tomslag också. Borde träna oftare så jag hinner med allt jag vill göra!

I dag hade jag bokat träff med en klubbkompis. Skulle kika lite på deras lydnad och så köra ett minipass för egen del.

Lydnaden började sådär.

Rutan. Vilda hade blivit lite väl het av att titta när hag tränade med den andra hunden, och släppte ur sig ett par startskall. Däremot gjorde hon fina skick.

Metallen. Startskall, helt ok gripanden, jättebra tempo.

Därefter insåg jag det osmarta i att ge tempomoment till en övertaggad hund och samlade upp henne i ett rätt långt fritt följ. Efter det kom det inte ett enda ljud från henne.

Fritt följ. Riktigt bra!

Metallen igen. Bra, galopp flera gånger. Lite tvekan i gripandet men inget tassande.

Framåtsändande. Lite struligare idag, men det var en del hundar på planen och det här momentet ska hon egentligen få helt störningsfritt en period. I stort gjorde hon det bra, men hon hade fler kontroller bak till mig i dag än i går. Harva på...

Hopp. Inget speciellt, gick bra.

Efter lunch blev det, lite oplanerat, ett spår! Det superfina vädret gjorde att man ville passa på! Tyvärr tänkte jag fel igen (fantastiskt att träningen ens går framåt, tycker jag tänker fel mest hela tiden!!  )

Jag ville lägga ett riktigt klurigt spår åt Vilda, dessutom lägga ut rikligt med pinnar (små skogspinnar). Så jag gjorde följande:

Svårt spårupptag på ett rätt risigt kalhygge. Därefter en tidig vinklel och en tidig pinne efter den. Några hundra meter spår på hygget, sista biten i ett gammalt traktorspår där det rimligen var ännu mindre vittring. Därefter en vinkel in i skogen, som rymmer en del skvattram men för övrigt är okomplicerad. Nästan direkt lade jag en spetsvinkel, så ett par vanliga vinklar, ut på ett hygge igen och så slut. Totalt kanske 700 meter. Tyvärr lite knapp liggtid, ca en timme. Förarspår.

Spårupptaget gick bra. Spåret låg rätt djupt, men hon jobbade sig målmedvetet ut i riset.

Riktningsbestämningen tog tid! Hon slog flera gånger åt båda håll, men när hon väl bestämt sig gick hon inte att rubba. Trots att jag bromsade så skulle hon till varje pris åt rätt håll. Bra! Sedan spårade hon så fantastiskt fint! Noga, bra tempo och klockrena markeringar på pinnarna. Hon jobbade ut dem med stor energi. Vinklarna och traktorspåret var inga problem. Tio i betyg av matte! Ända tills vi kom in i skogen... Där fick vi effekten av ett jaktspår, det var så mycket mer vittring i backen! De torra trädgrenarna och stenarna på hygget var nog rätt vittringssnåla. Nu var det mossa, blåbärsris och rejält fuktigt. Plättlätt, sa Vilda och tänkte rusa igenom det hela. Spetsvinkeln löste hon, spåret löste hon, men jag fick bromsa henne mycket mer. Och pinnarna, som hon plockat så fint ute på hygget, ägnade hon inte en tanke! Hmm!! Skulle förstås ha funnit mig och kört "klicka-kasta köttbulle"-metoden, men dels hade jag inga köttbullar, dels förstod jag inte på en gång vad det var som hände! Nå, vi kom runt i alla fall. Terrängskiften i all ära, men nästa gång ska jag börja lätt och gå över till svårt, och/eller se till att få en rejäl liggtid på spåret!

På väg ut på spårupptaget!

Har hittat och riktningsbestämt.

Det blev två korta lydnadspass i dag. Det första inne.

Metallapporten: Åh, vilka snygga gripanden hon gör! Vilda har verkligen fattat att tassar = dåligt, hon tar så fint med munnen nu! Dessutom gillar hon momentet. Känns mycket lovande, även om vi har en del kvar!

Fjärrdirigering: Hmm, åh, nix. Lite för het Vilda gjorde lite allt möjligt på fjärren idag. Eftersom jag inte hade någon bra plan så valde jag att avbryta, annars hade det varit ett gyllene tillfälle att klicka henne. Hon bjöd på några olika varianter av lägganden och kämpade verkligen. Jag kliade mig i huvudet. Nya tag nästa gång...

Kryp: Känns riktigt bra. På slutet har jag tränat på att få upp tempot lite, ha en jämnare takt, försöka gå rakt fram och inte böja mig ner över Vilda för att se henne. Blir så mycket dk på tävling... Nackdelen är att jag inte ser så bra hur hon kryper, så jag passade på att ställa ner en filmkamera på golvet för att få se krypet ur ett annat perspektiv. Vilken chock jag fick! Hennes superduperfina kryp var borta! Utan att jag sett det har hon börjat gå jämfota med bakdelen, inte snyggt för fem öre!! Men framdelen är lika platt och fin som tidigare, så det jag har sett av krypet har sett så fint ut så... Därav "Misslyckande"-märkningen av dagens blogginlägg! Jag som grundat krypet så noga, och varit så petig. Nu har jag antagligen belönat fel teknik en halv evighet. Börja om från början... *suck*

På kvällen fick jag till ett mini-utepass.

Framåtsändande: Harvade på med en rejäl bunt repetitioner. Körde utan jeansben, var inte på någon lydnadsplan. Det var grymt roligt att se Vilda ikväll! Hon har verkligen skaffat sig en bild av hur momentet ska gå till. Hon springer ut 10-20 meter (hur ska jag kunna få hunden att gå ut exakt 15 när jag inte själv kan bedöma hur långt det är?? Nåja...) och gör sedan en rätt markerad inbromsning. Går sedan med hög intensitet, men rätt tempo, tills belöningen kommer. Hon har så hög belöningsförväntan, men låter inte den styra momentet (dvs - hon försöker inte fortsätta galoppera i förväntan att bollen ska dimpa ner framför henne, eller försöker vända om och komma till mig för att tigga godis). Ibland vänder hon sig om, eller gör ett kort stopp, men det är sällan och mycket tydligt att hon greppat att det inte ger utdelning. Jag var verkligen nöjd!

Skall: Nu fixade hon som mest 5-6 skall på ett kommando. Toppen! Fortfarande alldeles för glest mellan skallen, fortfarande tid innan första skallet kommer, men hon greppar kommandot och fortsätter skälla tills hon får belöning (har inte pressat det längre än 5-6 skall). Lite mer träning på det här så ska jag nog få till intensiteten också!

I dag hade jag en riktigt toppendag trots lite surt väder. Vi hade avslutning för nybörjarkursen, de fick testa spår och uppletande. Alltid roligt om man kan inspirera någon att börja med lite skogsaktivering med sin hund!

Uppletande: Vilda fick visa hur ett tävlingsmässigt uppletande går till. För att ge henne lite hjälp på vägen så fick hon kika när rutan vallades. Men inte se några föremål. Det var bara andras prylar utlagda, fyra stycken. Första skicket var nästan komiskt! Dels upprepade jag misstaget att skicka henne på fel kant (otroligt, eller hur??). Rutan vallades från vänster till höger, så hon fick ju en fin synretning på hur alla knallade ut vid rutans högra hörn. Sedan skickade jag henne på det vänstra. Så här i efterhand känns det obeskrivligt att jag kunde göra om den tavlan så snart!    Men något hade jag lärt mig, jag strulade ingenting med henne utan hon fick fortsätta leta därborta. Hade lite småtrams när hon gick utanför rutan och nosade på blåbärsris, men stack sedan in igen och letade. Hittade rätt snabbt, men sedan gjorde hon någonting nytt - släppte föremålet och började nosa! Öhhh? Så gör inte Vilda! Nå, jag tog in henne, skickade henne rakt på den släppta grejen. Nu grep hon fint och kom in i full fart. Därefter gjorde hon tre klockrena skick, jättefint letande, bra avlämningar, högt tempo - ja, riktigt, riktigt bra, helt enkelt! Funderar på om hon var lite osäker på uppgiften första gången? Eller om det helt enkelt är hormonerna som spökar? Kändes i alla fall skönt att hon gjorde större delen av arbetet så bra. Vi börjar närma oss ett tävlingsklart uppletande!

Spår: Ca 400 meter, två vanliga spårpinnar plus slut. Taskiga jag lade andra halvan av spåret över marken där nybörjarhundarna lagt sina övningsspår. Tihi! Vilda spårade väldigt fint i dag. Lagom intensitet, inga tapp, halvklena markeringar på pinnarna (jag har slarvat med min klicka-kasta köttbulle-metod, skärpning!) men hon tog alla, och framför allt - ingen tendens att byta spår när vi kom in på den "smittade" marken. Spåren där var ungefär lika gamla som Vildas, jag gick ut hennes så fort de hade spårat färdigt. Klart godkänt!

En löjligt stressig dag där jag skulle hinna med öppet hus på sonens skola, agility-KM och ett 80-årskalas ungefär samtidigt. För att göra uppgiften lite klurigare hade jag båda barnen, samtidigt som sambon råkat plocka med sig sina bilnycklar så jag även var billös. Liten, trång icke-kombi lånades av mormor... På vägen från Öppet hus till agilityn fick sexåringen en korv, fem minuter senare hade Vilda ätit upp den eftersom sonen råkat tappa den på golvet... Pjuh! Självklart vaknade bebisen när vi varit på klubben en kvart . Suboptimal uppladdning inför loppet, med andra ord!

Men jag gav det en chans. Tyvärr hann vi bara köra agilityloppet (sedan var det dags för 80-årskalas). Det gick bättre än jag trott, vi diskade oss inte förrän på 14:e hindret! Min strategi var glasklar - försöka ta det lugnt och bromsa Vilda. Tror nog att jag slappnade av när det bara var tre hinder kvar och det räckte för att hon skulle susa förbi ett hinder, lite onödigt!

I alla fall kul att testa att köra bana "på riktigt" med henne, banvandra, handla etc. Fick lite självfötroende trots allt, en klass ett-bana skulle jag nog kunna ro i land. Kanske...

Åkte upp till klubben en snabbis i dag. Började med framåtsändande, det moment jag inte kan träna hemma på gårdsplanen. Släpade fram de fyra paren jeansbeklädda "ben" som klubben numera kan stoltsera med! Och så började vi. Till min stora förvåning så gick det jättebra! Jag har ju en plan, om än något diffus, och ett tänk för belöning, som också är lite diffust. Men tydligen tydligt nog för att Vilda ska förstå! *lycka* Nu har hon helt klart en förståelse för att momentet börjar i galopp, för att sedan gå över till trav. Hon passerar ganska ofta jeansbenen utan att bry sig om dem (även om hon fortfarande bara måååste sniffa till ibland!). Hon går riktigt rakt och fint igen. Och hon vänder sig om alltmer sällan. Sedan - all cred till min tjänstvilliga hund, som nog stod ut med ett tjugotal repetitioner i dag utan att tappa entusiasmen. I stället så kunde vi sakta men säkert låta momentet ta allt bättre form. 

Skall körde jag också. Trots att vi nyss börjat med det så kunde hon bjuda på både två och tre skall i rad. Bra! Med Daisy fastnade jag lite för länge i att det var ett skall per skallkommando, och jag hade svårt att få till ett riktigt fint skall på tävling. Därför vill jag snabbt få en förståelse för att man måste skälla flera gånger innan belöning. 

Hopp - passade på för att vi var på samma plats som ett hopphinder... Tre repetitioner: 1. Hopp med återhopp, godisbelöning i fotposition. 2. Hopp med boll under uthoppet. 3. Hopp - sitt. Sedan bollbelöning bakom. 

Slentriantränade lite fot och kryp, inget att skriva hem om... Jo, krypet, där tänkte hon minsann resa sig en gång! Hallådär, unga dam! 

Sammanfattningsvis var det en otroligt rolig, mysig och harmonisk träning som man blev glad av!