Skulle träffa en gammal hundbekant och spåra lite på förmiddagen. Men det regnade och var riktigt bitigt, läskigt höstväder ute, och vi har båda småbarn. Så efter en snabb överläggning på telefon så gick vi på kondis i stället! När vi hade fikat färdigt så sken solen... Jag kunde inte åka hem i finvädret utan tog en tur till skogen. Gjorde en hel uppletanderuta (vilket Vilda gjort ytterst få) och såg till att hon inte fick synretning (vilket hon oftast får). Rätt svårt, med andra ord. Lät henne plocka in fyra grejer av sex och det gick superfint! Sedan kom ett par träningskompisar, de körde en sväng med sin hund, och så ville jag köra en omgång uppletande till, med deras grejer. Lade ut fyra, tänkte nöja mig med två. Så långt allt väl! Meeen. Jag blev lite missnöjd med Vilda för att hon var svår att få ut i ena hörnet, ville inte ge mig och körde på med de kvarvarande grejerna också. Det blev sådär, helt okej. Hon är ju så tacksam att hon snällt fortsätter jobba utan att tappa tempo. Men sådär efteråt önskar jag att jag brutit lite tidigare. Hon hade presterat nog bra ändå. Vill ju att hon ska behålla sitt "uppletandesug", då kan jag inte hålla på och nöta såhär.