Nu är Vilda parad med en stilig röd hane, "Ganni". Parningen gick bra, trots att båda två var förstagångare så löste dom det hela själv. Så skönt när hane och tik kan få bo tillsammans några dagar och lära känna varandra! Två parningar med och två parningar utan hängning blev slutresultatet.

Nu har jag skapat en ny kategori i min blogg: misslyckanden! Varför då? Masochistisk läggning? Näe, men jag gillar att använda bloggen för träningsplanering. Tack vare kategorierna kan jag enkelt se hur t e x mina tio senaste sökpass sett ut, och därmed lättare planera nästa. Nu tycker jag att jag gjort lite för många dåliga träningspass på sistone, så nu vill jag försöka få koll på dem. Har redan mina aningar vad de beror på... Orkar inte gå tillbaks till gamla inlägg och "fiasko"-märka dem, så de får förbli saligt inbäddade i textmassorna! Borde jag, btw, skapa en succé-kategori också? Hmmm. Får fundera på saken!

Gårdagens träning borde ha varit en träning i att avstå. Jag försökte ha två barn, rodda sonens brottningsträning och köra sök samtidigt. Gick ju sådär... Vi har två nybörjarhundar i gruppen som vi vill hjälpa igång, och huvudsyftet med träningen var just det. Men så ville jag att Vilda (höglöpande!) "skulle få göra något" och improviserade ihop en "lätt" övning. Två skick: ett till vänster med figge på fullt djup, ett till höger, tomt, med figge som smög ut när hon var på väg in. Problem: Vi hade ingen vallad ruta. Jag har bara tränat Vilda vallat, och jag använder mig en hel del av rutgränserna och vallningen för att anvisa var jag vill att hon ska söka. Så, självklart, gick hon ut jättedåligt när jag skickade henne tomt på en sida som inte var vallad och där figgen varit som mest 20-25 meter ut på tidigare övningar. Och inte var det läge att bråka med henne heller. Jag hade en bebis i sele på magen (bara det är rätt störande om man ska försöka problemlösa), jag hade gett henne en uppgift som gick stick i stäv med vad hon var tränad för, hon är för tillfället känslig, hormonstinn och hanhundsorienterad... Alla fel, typ... Min tanke inför dagen var egentligen att valla en appellruta och träna på att få ut henne i ruthörnen. Men stress (jag var sen, hade en missnöjd sexåring som vrålade i princip oavbrutet, bebbe på magen, skulle iväg och skjutsa till brottning, skulle iväg och hämta från brottning etc) gjorde att jag rationaliserade bort vallningen och hittade på den här andra övningen i stället. Bättre hade varit att avstå, eller kanske köra en okomplicerad Hawaii.

Praktexempel på hur det går när man vill att hunden ska få aktiveras, men inte har en bra plan. Lärdom - om hunden "bara ska få göra något", se till att erbjuda en idiotsäker övning!

I dag körde vi lite lydnad. Bara framåtsändande, hopp över hinder och apportering. Rätt genomtänkt, om jag får säga det själv! Apporteringen är jag nöjdast med. Lade ut apporten första gången i stället för att kasta. Fick då ett fint gripande utan tassande eller morrningar, som jag belönade glatt med rösten. Apportering två kastade jag, och tänk, hon grep fint igen! Belönade med boll när hon kom in. Ska nog lägga ut apporten ett tag, bara för att få befästa fina gripanden. Och fortsätta varva med gripandeträning av metallen. Hopp-sitt körde jag några kompletta moment, och ett par där hon fick bollen kastad till sig - efter att hon satt sig på andra sidan. Vill inte ha för hög förväntan på att det ska komma en boll flygande i hoppet, hon riskerar att låsa lite på det och börja leta boll på andra sidan.

Sedan körde jag lite sättande-ställande med nos mot näsa-metoden, det var nog det som gick sämst i dag. Tyckte inte hon var så lyhörd.

Allra sist tog vi faktiskt en tur i joggingspåret(!).

Känner att jag borde köra fjärrdirigering ibland, men har sååå tappat sugen för det apsega momentet. Bläää. Kanske blir peppad igen när chansen att träna i skog snöar bort. I dag kommer förresten Vildas tilltänkte kavaljer, och utifrån hennes kärleksfulla umgänge med Daisy så har jag gott hopp om lyckad parning!